En gång i tiden brukade jag använda den här bloggen för att skriva om hur mycket eller lite jag hade cyklat.
Nu skriver jag istället mest om annat som innebär att jag INTE har cyklat.
Men jösses vilka snåriga tider det har varit minst sagt om jag ska skylla ifrån mig på något. Det har varit jobb, studenfirande av 19 åringen, graduation och kalas för 16 åringen och som grädde på moset har jag lagt ner en hel del tid och tanke på hedersuppdraget att vara toastmaster på en stor fest som en av mina äldsta och bästa vänner smällde av för att fira (eller sörja) intrånget i 50 års åldern.
Vi har känt varandra sen 1989, han är gudfar åt min äldsta dotter,, jag är gudfar åt hans son. Vi umgås inte jättemycket men vi vet var vi har varandra och att vi finns där när det behövs.
När man får uppdraget att vara toastmaster på en fest för 120 personer så säger man ja utan att blinka. Om det dessutom är lite "Rock´n Roll" team över festen så finns det ju alla förutsättningar för en riktigt bra fest.
Festen smälldes av på stallmästargården med inhyrt band och annat skoj.
Man fick ta på sig fina rock t-shirten, dödskalleringen och ta ut svängarna ordentligt i det härliga sällskapet av människor som deltog i firandet.
Riktigt roligt och det var med en skön känsla i kroppen jag vaknade upp på söndagen om än något trött i kropp och knopp.
Nu skriver jag istället mest om annat som innebär att jag INTE har cyklat.
Men jösses vilka snåriga tider det har varit minst sagt om jag ska skylla ifrån mig på något. Det har varit jobb, studenfirande av 19 åringen, graduation och kalas för 16 åringen och som grädde på moset har jag lagt ner en hel del tid och tanke på hedersuppdraget att vara toastmaster på en stor fest som en av mina äldsta och bästa vänner smällde av för att fira (eller sörja) intrånget i 50 års åldern.
Vi har känt varandra sen 1989, han är gudfar åt min äldsta dotter,, jag är gudfar åt hans son. Vi umgås inte jättemycket men vi vet var vi har varandra och att vi finns där när det behövs.
När man får uppdraget att vara toastmaster på en fest för 120 personer så säger man ja utan att blinka. Om det dessutom är lite "Rock´n Roll" team över festen så finns det ju alla förutsättningar för en riktigt bra fest.
Festen smälldes av på stallmästargården med inhyrt band och annat skoj.
Man fick ta på sig fina rock t-shirten, dödskalleringen och ta ut svängarna ordentligt i det härliga sällskapet av människor som deltog i firandet.
Riktigt roligt och det var med en skön känsla i kroppen jag vaknade upp på söndagen om än något trött i kropp och knopp.
Sen har jag sålt av en av mina cyklar också.
Vad ska man ha en helt fantastisk cykel till om man inte använder den som man hade tänkt liksom.
Så min Canyon Endurace har numera ett nytt hem i Västerås där den nog kommer till bättre nytta än i min källare.
By bye och tack för dom få men bekväma rundorna.
Nu tar jag snart semester och kanske kanske at tjag hittar både tid och lust att cykla lite mer igen.
Det ena kanske ger det andra och så vidare.
Till dess- Rock on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar