Höger eller vänster- det är valår och Mallorca 312!

Det där med att välja höger eller vänster är inte alltid lätt när det gäller politiska val eftersom de olika blocken egentligen är ganska lika i de valfloskler som ska få oss att välja just deras partier.
När det gäller enklare saker som exempelvis cykelloppet Mallorca 312 är det inte ett dugg lättare att göra det valet, snarare svårare eftersom det görs vid ett tillfälle och beslutet kanske växer fram under några morgontimmar samma dag beslutet ska fattas.
Som ni alla minns så körde jag mallorca 312 loppet förra året men då den kortare versionen som är 167 km.
Då var det regn, småkyligt och inte ett dugg charmigt alls vilket såklart passade mig som gillar just den typen av väder.
I år var inte bara förhållandena gällande väder förändrade eftersom prognoserna hade lovat bra väder utan också för att det nu var upp till deltagarna att under själva loppet välja om man skulle köra 167 km eller 312 km. Det där är ju ett skitlätt val tycker en del av er men för en våg som mig är det inte alltid lätt att välja.
Men vi backar bandet lite och börjar vid morgonen och starten.
Starten går klockan 07:00 på morgonen och i år var det 1700 anmälda till start.
Vi rullade iväg från hotellet vid 06:15 och ställde oss glada men samtidigt lite förväntansfulla i startfållan. Stämningen var på topp och precis innan start önskade vi  ( Jag, Jonas, Johan och Calle ) varandra lycka till innan det brakade loss med sedvanlig hets fram till första backen börjar efter två mil.

Det var ett stort startfält i år. Rekord, kanske tack vare

Ryktet om dessa deltagare?

Starten gick och den stora klungan rullade iväg mot Port Pollenca innan backarna börjar och hetskörningen längst fram börjar på allvar.

En bra grej som vi gjorde kvällen innan loppet var att äta. En mindre bra sak var att äta grillbuffet som lagom under natten hade fått magen att leva rövare med magknip som följd.

Det var en gubbe med minst sagt orolig mage som började trampa uppför backen mot Col de femenia och vidare uppför baksidan av Puig Mayor. Jag visste sen året innan att det är en ganska dryg klättring men fullt görbar. Den jobbiga delen kommer efter Soller när backarna upp mot Valldemossa ska betvingas.

Men jag körde väl på i mitt eget tempo medans hjärnan mest var sysselsatt med att fundera över om jag skulle svänga höger eller vänster i Valldemossa.

Helt plötsligt dök så kontrollen före Valldemossa upp och dom hade flyttat den nån kilometer jämfört med förra året. en annan stor skillnad var att det var varmt, många glada cyklister, inget regn och man kunde ta sig en Coca-Cola burk och en macka med ett flin på läpparna. Nu var det nära vägskälet och jag funderade så det knakade i hjälmen.

Strax före vägskälet åker man nerför och genom en allé innan T-korset dyker upp. Nu började det bli kritiskt läge att bestämma sig för om loppet skulle vara till hälften genomfört eller bara påbörjat.

Framför mig cyklar en kille/gubbe( man ser inte så noga bakifrån ), i full Assos outfit och lite längre fram ser jag att var tredje cyklist tar vänster för korta och en av tre tar höger för långa. Jag bestämmer mig för att göra samma val som Assos killen.

Han svänger höger och jag förstår att det kommer bli en lång dag i cykelsadeln.

Vägen längs kusten känner jag till hyfsat bra och den väcker fina minnen och bjuder till härlig cykling. Lite uppför och lite nedför. Lite som en berg och dal bana med en fin utsikt över havet och jag hinner tänka att det egentligen är förbaskat synd att man ska stressa runde den här vägen på ett cykellopp en så fin dag.

Den sista klättringen och backen ner mot Andratx är dock inge fager syn längre då bränder har förstört träd och skog i ravinen och längs berget. Det känns som att cykla i Mordor och är ingen fin avslutning på den tidigare så fina kustrundan.

Milen rullar på och jag fyller på förrådet i Calvia, tankar på mera dricka och klämmer en smörgås innan jag rullar iväg och efter ett tag tar rygg på en klunga som jag åker med genom hela Palma, San Arenal och till kontrollen vid Cap Blanc där jag fyller på med mera vätska. Dom här vägarna är inte speciellt upphetsande alls och jag borrar ner huvudet och kör mest solo  under 8-10 mil fram till kontrollen i Arta där det är full karneval vid kontrollen.

Hela stan är nog ute och hejar på cyklisterna och en del tar en öl vid kontrollen för att fira att dom kommer att klara av loppet då det från Arta bara ä'r c:a tre mil kvar till målgång.

Cyklar sista sträckan med en liten klunga som jag stött på från och till under loppet och sträcker lite extra på mig när jag på upploppsrakan möts av applåder från åskådare medans jag cyklar in över mållinjen.

Flinar lite över min egen insats, hämtar ut min Finisher T-shirt, slevar i mig lite pasta, en coca-cola och en öl innan jag börjar cykla tillbaka till hotellet.

Där är det efterfest med två trötta men nöjda Mölleborns som redan gått i mål och en nöjd Jonas som körde 167 loppet.

Somnar ovaggad och nöjd över dagens beslut att ta höger vid Valldemossa.

Efter att ha kört både det korta och långa loppet tycket jag att loppet och arrangemanget i sig är kalas.

Ska man köra ett av loppen så är dock 167 loppet enligt mig ett roligare lopp eftersom vägarna tillbaka ä finare är de vägar som tar dog runt ön på det långa loppet. Dessutom får man mer tid att njuta och festa lite i målområdet vilket inte ska föraktas.

Jag har ingen aning om hur jag gör i höst, men om jag kör  mallorca 312 nästa år så väljer jag vänster.

Nummerskylt de luxe

Nöjd Finisher

Hur är det på mallorca då?

Tackar som frågar och det är bra även om det just idag regnar mer eller mindre konstant.
Men så här har det varit annars:
Tisdag 22 april
Jag och Jonas åkte ner i tisdags, kom ner mitt på eftermiddagen, gick och handlade lite mat och sen kom väl en härlig regnskur medans vi gick tillbaka från affären. Det gjorde väl ingenting eftersom det då ändå skulle skruvas ihop cyklar och det hann väl torka upp lagom tilldess att det var klart.
Drog sen iväg på en kort tur för att bara skaka resdammet ur kroppen och få känna lite värme mot smalbenen. Bort mot Pollenca och tillbaka fick det bli.

Onsdag 23 april
Vi tog sikte på Cala Rajada men kom väl på att vi gott och väl borde cykla den fina vägen ner till Ermita de Betlem som är en av mina favoritvägar på mallorca. Nästan bilfritt, små fina vägar och idylliskt vackert.
Planerna ändrades lite och vi tog sikte på Manacor, Petra och Santa Margalida istället. Lagom med vindar som ibland var med oss och ibland mot oss och delar av hemvägen kunde vi köra på ganska bra. Lite nya småvägar blev det också mellan Santa Margalida och Muro för att piffa till onsdagen lite extra.
Rundan landade på 136 km och det vara väl en bra första dag på mallorca kunde vi konstatera innan vi gick loss på afterbikens delikatesser.

Torsdag 24 april
Jonas hade lite familjära besök att ta hand om på andra sidan ön, så vi bestämde oss för att kanske cykla kustrundan och jag kunde sen svänga av hemåt när det passade.
Var lite fundersam på vilken väg jag skulle ta men eftersom jag inte hade nån speciell tid att passa så var det väl bara att cykla på.
Efter backen upp mot Lluc tyckte Jonas att det vore lättare för honom att ta backen ner mot Selve och sen köra på platten bort mot Palma. Jag tyckte själv att det kunde vara en bra idé att köra samma bana som mallorca 167 loppet är. Då får man både baksidan av puig mayor och backen upp mot valdemossa från Soller via Deia att tampas med. Men det var väl bara att spänna vaderna, trampa lugnt och fint och försöka få i sig lite mat och vätska hela tiden.
Den rundan tar på krafterna och som en liten bonus var det bitvis ganska kraftig motvind även i backarna.
Hemåt flöt det på ganska bra även om det även där inte bjöds på något gratis. Stannade till i Pollenca, köpte en drickyoghurt och mötte en kompakt motvind hem från Port de Pollenca till hotellet.
Bra runda trots allt och en inblick i hur jobbig även den korta versionen av mallorca 312 är. Så pass att man lätt överväger att bara köra den på lördag men det får benen avgöra när jag kommer till Valdemossa där man väljer bana.
Hela rundan blev exakt 167 km och det var rätt skönt att sätta sig en stund på balkongen efteråt och suga i sig en halvliter mjölk.

Fredag den 25 april
Idag regnar det och ska göra så mer eller mindre hela dagen och det är väl okej att det gör så idag eftersom jag ändå tänkte ta det hyfsat lugnt idag.
Kanske en kort runda mot eftermiddagen.

Långfredagscykling deluxe

Efter att vi hade ändrat och trixat och fixat på både rundan och datumet för klubbens ( Randonneur Stockholm ) 30 milare med start från Barkarby, så blev det med andan i halsen en bana ritad och ett datum spikat.
Johan hade satt sig vid ritbordet, offrat en påskkyckling till kartgudarna och fått fram en bana som kunde vara nåt bra.
Det var lite fler än 30 stycken glada cyklister som dök upp vid Welcome hotel på långfredagen för att trampa 30 mil istället för att se på TV eller äta påskmat. Tyvärr hade vi inte haft resurser att offra nåt till vädergudarna vilket innebar att vi bjöds på duggregn och gråa moln.
Rundan skulle ta oss till till Öregrund med stämpling i Knutby där det på förhand hade pratats om skyltspurter. Hade väl tänkt att ta det lugnt och fint hela rundan men eftersom benen var hyfsat pigga och magen okej så bestämde jag mig för att åka med förstagruppen ett tag. Milen rullade på ganska fint på riktigt fina små vägar genom roslagen innan vi helt plötsligt var framme vid Knutby, där undertecknad fick ge sig mot en lång yngling från Kungsängen när Knutbyskylten tornade upp sig som en blå-vit plåt trofé i duggregnet. Det skiljde väl lika många centimeter som år mellan oss och skylten ( enligt mig ) vilket är c:a 20.
Nåväl, milen rullade på i vår grupp på c.a 10 personer och efter att ha avhandlat tre punkteringar innan Öregrund var vi så framme vid det som skulle bli vår vändplats. Innan loppet hade det pratats om att käka ordentligt i Öregrund men vädret lockade mer till att bunkra inför hemresan och sen vända åter. ÖLregrund bjöd dock på duggregn men även en ICA butik med premium service som dagen till ära bjöd på grillad korv utanför butiken i duggregnet. Det bli knappt mer Randonné än så. Trötta cyklister och gratis grillkorv i duggregn långt hemifrån.
Milen hem rullade på och med avbräck för två punkteringar ( ja, alla var mina vilket borde vara årets enda två ) så flöt det å bra och det var väl bara när vi svängde in på vallentunavägen som jag råkade släppa av gruppen medans jag rotade i bakfickorna efter något att äta.
Det är inte min melodi att ropa "lucka" bara för att jag inte får fram en gel eller energikaka och inte heller idag var den dagen. Helt plötsligt hade tätgruppen en lucka till mig på 100 meter och jag kände ett större behov av att lätta på trycket än att cykla ikapp.
Trampade lugnt och fint mot Sollentuna där jag irrade runt ett tag inna jag kom upp på rätt väg coh fick sällskap av andraklungan som hade legat strax bakom vår grupp.
rullade in på barkarby torg och stämplade lagom trött men glad in och beställde snabbt och resolut in en Belpils för att fira en bra dag i sadeln. Vädret var inte sämre än att vi kunde sitta en stund och huttra på LB:a uteservering innan jag trampad hem för att avlösa barnvakten och somna i soffan.
Kan väl summera:
- Bra runda som gav mersmak och väldigt uppskattad av många. Våra nya starter från Barkarby är riktigt uppskattade och bra
- Känns bra i kroppen trots lite tjall med magen och periodvis tröga ben
- Känns bra att ha fått både en 20 milare och en 30 milare i kroppen innan mallis
- Alla borde ha sällskap av en katt när man lagar punka. På riktigt
- Gubben lever fortfarande

Ensam gubbe lagar punka nr 1

Gubbe får sällskap när han lagar punka nr 2

Helt OK men kunde känts bättre

Till sist fick jag väl till en säsongspremiär av brevet då Södertäljes 20 milare gick av stapeln i lördags.
Hela veckan hade jag känt av en kombination av för lite cykling pga tjänsteresa, krånglande mage av samma anledning och mot slutet av veckan ont i benen för att jag antagligen är klen, gammal och svag.
Johan plockade upp mig halvåtta i sin fräsiga Hisinge traktor och solen sken som på beställning. Prognoserna hade lovat fint väder och jag hade lovat mig själv att bara försöka njuta av rundan.
I år är starten flyttad från Tumba till Södertälje eller egentligen Östertälje och nya startplatsen var riktigt bra med stor parkering och bra in och utfartsvägar både för att ta sig dit men också för att komma ut på banan. Banan i sig är oförändrad förutom just Tumba och innehåller många backar på fina vägar. Det är väl den mest utmanande 20 milaren av dom jag kört men också den finaste.
Strax över 40 glada cyklister var det som vinkades iväg av startgeneral Åsa och i vanlig ordning var det några som hade mer bråttom än andra och jag valde att ta ett tempo som passade mig redan från start.
Det var väl en 4-5 personer som hade stämplat när jag och två andra rullade in vid Torö Lanthandel.
Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att åka med förstagruppen eftersom jag hade börjat få lite oordning i magen och då hellre vill ta ett helt eget tempo.
Körde solo hela vägen ner till färjeläget och stannade till och köpte en coca-cola och fyllde på vatten vid det trevliga fiket Eldtomta Café. Nere vid färjeläget var väl 4-5 cyklister som väntade på färjan och medans vi väntade så rullade fler in vilket innebar att det var en hyfsat stor grupp som körde mer eller mindre samlat mot vagnhärad.
Motvinden var härligt svinjobbig och det var rätt skönt att vid Vagnhärad få byta ut den mot kantvind till Gnesta. Sen gick det på ren rutin hem och vi var 5 stycken som höll ihop sista biten in med varierande krafter men alla med gott humör.
I Södertälje stod Johan och väntade in mig och det blev bara ett kort snack på macken med övriga innan vi hoppade in i bilen och drog hemåt.
Kan konstatera att benen var kalasdåliga och att magen inte var ett dugg bra.
Men humöret var bra hela rundan och både kropp ( framförallt höger knä ) och utrustning funkade utan anmärkning. Nya hjulen är verkligen kalas och det ska bli kul att ta sig an både kommande 30 milare och framförallt Mallorca veckan.

Snel farbror spegelvänd

Snel cykelen på bänk

Så blev det plötsligt hjul - igen!

Ni vet ju hur det gick med mina förra hjul som efter ett par års året runt nötande inte ville vara med längre.

Samtidigt gav ju vevpartiet upp och jag fick väl rota fram både ett par Ksyrium Elite hjul och ett SRAM Red vevparti och hänga på pendlarräsern i avvaktan på annat.

Men att harva fram och tillbaka till jobbet med Ksyrium hjul känns lite lyxigt i överkant. Pendlar hjul ska vara:

1. Billiga

2. Stryktåliga

3. Robusta

4. Tunga

Tunga bara för att dom tre översta egenskaperna inte går att få i annat än ett ganska tungt hjulpar.

Rotade runt på olika ställen för att hitta det optimala vilket jag vet är omöjligt för mig, men kom till sist fram till att det hjulpar jag köpt från Rose bikes till en MTB för nåt år sedan kvalade in på precis allt det där.

Så nu sitter det ett par 36 ekrade, tunga, robusta hjul med aeroformade fälgar på hojen.

Hjulen känns som om dom vore byggda på nån fabrik som tidigare byggde pansarvagnar och det är för mig en gåta hur man kan bygga ett par hjul för hand i tyskland som kostar c.a 1200:- SEK för ett par.

Jag borde ha tagit en sväng runt huset

Så kom då den där vårdagen som man väntat på et tag.
Inte för att det varor en speciellt lång, kall och snöfylld vår utan för att det varit ganska bra väder i veckorna när man suttit på jobbet och längtat ut.
Och lördagen var så pass bra planerad att jag hade utrymme för både sovmorgon, långfrukost och sen cykla ett par timmar mellan lunch och middag.
Som vanligt blir det då en massa andra saker som dyker upp "som bara måste fixas" och klockan hann bli halvtvå innan jag parkerade mitt feta arsle på min nya Romin Evo Expert gel sadel.
Klickade i pedalerna, kliade mig i skägget och tänkte för mig själv att en tolvmilsrunda skulle passa bra en sån här dag och kanske vara lagom för att vänja mig lite vid sadeln. Inte för att det tidigare varit några problem med Romin sadlarna, men den här modellen är ju ny och nån skillnad kan det ju vara mot den förra tänkte jag medan jag siktade in mig på att köra skoklostervarvet.
Hade fått för mig att det det skulle vara i princip vindstilla men insåg väl ganska snabbt att det nog mest var en önskan eller nåt jag bara hade hopats på. Nu var det väl ingen KAOS vind direkt och det flöt väl på rätt bra i en lugn och fin takt. Rundade Bålsta och Skokloster och hem över I1 och tänkte nog att det var en ganska lagom runda även om tanken på hur skönt det hade varit med ett par extra mil, gnagde lite i bakhuvudet.
Sista biten hem bjöd på lite cykelvägar och ett kort stopp i grannkommunen innan jag bromsade in hemma framför huset, flinade till och kände mig nöjd över min tolvmilsrunda.
Det flinet satte jag i halsen när jag kastade ett öga på Garmin GPS:en som visade den bistra sanningen för mig. Den där tolvmilsrundan var ju ett par hundra meter för kort för att få kallas tolv mil och jag får väl trösta mig med att även en runda strax under tolv mil är bättre än ingen alls. Nästa gång tar jag en sväng runt huset när jag kommer hem.

Rundan enligt min Garmin:

Den vita perioden är över

Jag har haft en vit period i mitt liv. Den började väl nångång förra vintern och tog slut igår.
Har nog känt att det inte riktigt är min grej även om det såklart känns fräscht med vita perioder.
Men det är svårt att hålla sig ren och då blir det inte snyggt alls. Har man dessutom gått i backen och är lite skrapad så är det till och med osnyggt på riktigt.
Så nu åker den vita sadeln av och tillsammans med den åkte även den "fd" vita styrlindan av samtidigt.
Det där med vita sadlar och styrlindor passar nog bättre på posörhojar och i år ska jag cykla på riktigt.
Ny svart Specialized Romin Expert gel sadel och ny svart Specialized Roubaix styrlinda sitter nu på hojen och jag är glad att den vita perioden är över nu.

Smygpremiär

Nytt år betyder nya hjul och i år är inget undantag.
Jag har funderat ganska länge på ett par allroundhjul med 38 mm höjd, gärna bred fälg och kanttråd eftersom jag verkar ha de flesta typer av hjul förutom just den kombon. Hade jag varit rik eller haft onödigt gott om stålars så hade jag siktat in mig på ett par Bontrager Aelous 3. Men nu är det inte så och siktet fick istället ställas in på ett par med liknande profil men med annan prislapp.
Fick väl tag på ett par från Tokyowheel som uppfyllde både mina önskemål om profil och plånbokens krav på pris. Tokyowheel finns i Japan men han som driver den verkar vara amerikan eller med anknytning till USA eftersom kommunikationen är på oklanderlig amerikansk/engelska. Dom har varit väldigt snabba i alla kommunikation och hjulen är både välbyggda och ser bra ut, vilket är nog så viktigt i min höga ålder.

Nåväl, nu var det ju smygpremiär det skulle handla om och inte nya hjul. Men eftersom premiären delvis var av hjulen ( fast den riktiga smygpremiären av hjulen gjordes förra helgen under 45 minuter ), så blev det väl en kort rapport om dom också.
Premiären avser egentligen första "riktiga" runda på räser, där definitionen är räser utan skärmar.
Hade egentligen tänkt sticka iväg hyfsat tidigt för att skrapa ihop 10-14 mil i lugn takt men då äldsta dottern var på besök över helgen valde jag att öva mig i den ädla konsten att vara social med familjen och äta frukost med rostat bröd osv. Sen stod inköp av nya skor till yngsta sonen på schemat och klockan hann väl bli strax efter tre innan jag kom iväg.
Insåg att jag kunde fetglömma mina 10-14 mil när jag parkerade mitt feta arsle på sadeln och siktade in mig på Ådö. Nya hjulen satt som en smäck och påverkades inte det minsta av kantvinden som man fick brottas med under större delen av rundan. Jag får väl skriva nåt separat om hjulen vad det lider?
efter Ådö tog jag stora vägen bort till Tjusta och sen hem via I1. Skrapade ihop 88 km totalt och som Bjorre skulle sagt så var det varken långt, fort eller imponerande. Men det var skönt att komma ut och sträcka på benen och göra den där premiären av både räser och nya hjulen.
Nästa helg ska jag inte vara social.

När snön smälter bort

I veckan fick kung Bore ett förhoppningsvis sista ryck.
Onsdagen gick från en torr vårdag till ett veritabelt snökaos som med dagens vårvärme skulle smälta undan.
Då blir det blött. Och grusvägar som blir blöta brukar stänka ner dom som cyklar på dom.
Dagens runda fick ändå bli en två timmars crossrunda på järvafältet som hemma avslutades med att jag fick spola av både mig själv och cykeln med trädgårdsslangen.
Var väl värd en De Ranke Hop Harvest under kvällen och funderar just nu på vilken runda det bli imorgon.

Skitig cykel, skitig cyklist. Skithärligt!

Hamnade på en övergiven nedlagd väg. Här finns det fynd om man inte vill åka till Lövsta återvinning och rota.

En del tar det bara lugnt fast det är lördag.

Bra helg trots trasig fälg +ANNAT!

Fick väl ändan ur vagnen som man brukar säga och lyckades krångla mig förbi hinder som bara fanns i skallen för att ge mig ut på cykeln.
Vädret var på topp och nu äntligen skulle det bli vårväder på riktigt även om det kanske är lite för mycket begärt så här i början av mars.
Vid en snabb observation på väderprognosen kunde man också se att det skulle blåsa SATAN.
Det hade gått att ta räsern eftersom det på de flesta vägar var ganska bra underlag med överlag sopat och torrt. Men jag tog väl de säkra före det osäkra och rullade iväg på allvädersräsern med skärmar och 28 mm punkasäkra däck. En snabb titt på hjulen och jag funderade väl en stund på om inte fälgsidan började bli tunn innan jag med en snabbt svep lät solglasögonen landa i nyllet.
Satte kurs mot Bålsta ( så ovanligt!!! ) och bestämde mig för en runda som brukar ge ganska exakt 10 mil. Tyckte att det kunde vara lagom även om jag med facit i hand borde kört 15. Men en sovmorgon är också värt en del och eftersom vi skulle bort på middag på eftermiddagen kunde jag inte tillbringa hela dagen på cykeln.
Och vädret var ju kalas, förutom det där med vinden då. Den där vinden som banne mig var sidvind, motvind, sidvind och knapt alls nån medvind kändes det som.
Fick ibland fokusera på att inte blåsa av vägen och hade inga ambitioner annat än att bara rulla igenom passet utan att slita ut mig i vinden.
En flaska vatten, en flaska med Nectar Hydro och en gel unnade jag mig under rundan och inte ens ett pissestopp blev det.

Väl hemma fick jag för mig att byta däck till ett nytt jag hade köpt för nån vecka sen och det gick så fint så.
Det gick jättefint att pumpa upp däcket till 4 bar innan det smällde till så jag nästan sket i brallan.
Det var väl det däcket tänkte jag medans det surrade i öronen innan jag märkte att det var fälgsidan som till sist hade gett upp. Man har väl reservhjul tänkte jag och gjorde ett snabbt skifte av kassett til ett annat hjulpar samtidigt som jag kom på att vevlagret hade knirkat lite under rundan.
Jag visslade glatt i takt till musiken på radion samtidigt som jag började skruva av vänster vevarm. Jag skruvade och skruvade och fortsatte skruva. Sen gick det jättelätt helt plötsligt utan att det hände nånting alls.
Den där känslan när man inser att man har fått gängpaj inne i vevlageraxeln innan man fått av vevarmen, kan faktiskt få den mest visslingsglade gubben att istället påbörja en sång av enbart svordomar.
Jag fick väl av eländet till sist och grävde snabbt fram ett annat vevparti som "låg och skräpade" i en låda,
Som tur är var det både bra, komplett och alldeles för fint att ha på den hojen. Men ett SRAM Red vevparti funkar bättre på en brukscykel än i en låda.

Slutet gott, allting gott och nästa helg blir det nya tag med förhoppningsvis mera mil!

Col de Johannelund

I brist på tid eller egentligen allmän oordning på upplägget och strukturen av helgens lediga timmar.
Det är mycket man ska hinna med och det är mycket man vill hinna med.
Men idag blev det inte som planerat vilket innebar att den planerade tre timmars rundan byttes ut mot en tur till IKEA tillsammans med yngsta dottern.
På eftermiddagen kom jag på att jag hade lovat mig själv att köra Col de Johannelund igen. Bytte om, rullade bort till backen och körde upp tio gånger.
Man kan verkligen köra sig trött i den där backen om man vill och idag var det fokus på att bara trampa mig upp.
Undrar om Axel stod i fönstret och hejade på?

Faltan 59 días!

Det lär betyda om 59 dagar på spanska.
Och i det här fallet är det om 59 dagar som mallorca 312 går av stapeln. Det börjar kännas okej och i år är jag lite mer motiverad till att bygga form och slipa vikt än förra året. Det viktigaste är väl ändå att man är sugen på att köra loppet och framförallt den där längtan till en vecka på mallis som så här års är ett bra bränsle för att hålla modet vid liv.
Börjar varje morgon med 20 minuters testcykel, sen frukost. Två dagar i veckan är det slanka linjen som gäller ( under 600 kalorier ) och inget pimplande av oxidanter mitt i veckorna.
Sen är det ju jobbpendling och tröskel, intervallpass i källaren såklart och blandat med den helgcykling man hinner med och känner för när slasket, regnet och snöblandat regn kan stå för dörren.
Kom idag på att man också kan dra ett par repor uppför johannelundstoppen för att höja pulsen och trötta ut benen lite intensivt.
Idag blev det ett lunchpass där med fem stycken repor upp vilket var vad jag hann med. Nästa gång blir det kvällspass med tio repor.

En februarihelg i förorten

Lördagen bjöd på lite mys i form av ett härligt tröskelpass i källaren där planen först var att köra 2x20 minuter nånstans mittemellan hårt.
Funderade sen på om jag inte borde köra fyror och kom sen på att jag borde köra 40-50 minuter på lite lagom istället.
Satte mig på cykeln, stirrade in i fläkten och och kom då på att jag borde köra 2x20 minuter på för högt motstånd....
Skitsmart tänkte jag efter tio minuter när jag dom negativa tankarna for genom min tomma hjärna och bestämde mig för att istället köra 2x10 +1x20.
Det var med facit i hand helt okej ändå och den bästa träningen är ju ändå den som blir av.
Annars känns det som om jag kanske är på väg att få tillbaka lite kraft som jag känner att jag har tappat under de veckorna jag har börjat att äta mindre kalorier och mindre överhuvudtaget.
Vikten är just nu lägre än på ganska länge och det här kan bli bra.

Söndagen bjöd på både fint väder och sitta-i-soffa-och-glo-på-skidstafett-och-se-när-sverige-tar-guld innan jag väl kom på att jag kunde testa lite verklighetscykling också. Vädret som senaste tiden bestått av regn och plusgrader innebar att jag med gott samvete kunde unna mig allvädersräsern med skärmar och bra punkaskydd på däcken.
Siktade in mig på en kort tur till Kungsängen men kom på att jag kunde fortsätta till Bro. Där kom jag på att jag kunde fortsätta till Bålsta och ta mig hem över draget och via I1 området.
Mörkret infann sig vid Bålsta och lagom till Tjusta strax efter man korsat väg 269, fick jag möta vinden snett framifrån för lite extra träning.
Inte för att det blev en runda att skryta om, men runt 8 mil är ju bättre än inget alls och även här gäller väl at den bästa cykelrundan är den som blir av.

Vad gjorde du i helgen?

Nu lättar vi

Nya rutiner behövs för att ändra på gamla (o)vanor.

Har man som jag, dålig karaktär och en stor aptit för livets goda så lurar fritt fall alltid runt hörnet. Nu justerar jag kosten och intaget för att skaffa lite nya vanor över en period som bör ge effekt inom två månader.

I praktiken innebär det:

-Ingen alkohol

-Lågt kaloriintag ( enligt 5:2)

- 20 minuter trainer varje morgon direkt när jag vaknat

Den vanliga cyklingen är ändå lite off-season nu på vintern och just nu är den en blandning av pendling några dar i veckan, inomhuscykling/intervaller på kvällarna och nån utomhusrunda på helgerna i mån av tid.

Skitlöjligt skulle många säga. Skitjobbigt skulle en del andra säga. Än så länge känns det riktigt bra skulle jag själv säga.

Vågar som väger

Jag är våg. 

Jag är dessutom en gammal våg och så gammal att jag räknas som H50 i år.

Men nog om det. Jag har på gamla dar fått dålig syn, dålig karaktär och en urkass förbränning.

Ställde mig på vågen och fylldes av ett sånt självförakt att jag nästan fick ta en semesterdag.

Nu är det en annan våg som står framme. Den på köksbänken och jag väger det mesta jag stoppar i mig.

Inget onödigt att äta, inget onödigt att dricka ( typ inget alls utom vatten ), och bara bita ihop hårt.

Istället för årssummering

PR avdelningen hörde av sig och ville ha ett möte för att se hur jag hade tänkt ta mig an uppgiften med att skriva en års summering för 2013 för alla läsare av bloggen.
Jag rynkade väl lite på pannan eftersom jag inte bara var osäker på vad jag skulle skriva utan ännu mer för att minnet på äldre dar börjar bli sämre. Vad har jag egentligen gjort under det senaste året och vad kan vara kul att läsa om?
PR chefen ringde upp och hade väl lite bättre minne än mig.
PR=Pr avdelningen
CM=Cykelmannen, jag alltså.

PR- Du kan väl skriva nåt om att KBCK arrangerade en 20 milsbrevet redan i januari som du körde?
CM-Nja, inte är väl det nåt att skriva om även om det var kul att så många dök upp redan så tidigt på året för att frysa om fötterna när man harvar runt i 20 mil på dubbdäck.
Nja, det är nog inte mycket att skriva om egentligen tänkte jag medans jag funderade över bilden på mig själv från Shell macken i Bålsta från den rundan.

PR-OK. Men Mallorca resan då, den kan du väl skriva om och det där med mallirca 312 loppet.
CM-Men ge dig tänkte jag först, eftersom jag faktiskt inte körde långa loppet utan bara 167 km versionen. Visst var det jobbigt ändå, nog tyckte jag att dte gick bra, visst var det skitväder men visst var jag nöjd efteråt. Men jag ramlade ju efter målgång och skrapade knät. Sånt vill man ju inte skriva om tänkte jag tyst för mig själv. Såklart man hade kunnat skriva nåt om den resan och att jag och Johan ändå fick till några bra rundor efteråt, men jag vetefasen om det är nåt att läsa om.

PR-Men bröllopet då! Skriv om Johan och Lindas bröllop vetja!

CM-Jag himlade med ögonen och tänkte att det här minsann inte ska vara en blogg om bröllop, kärlek och romantiska bröllop även om jag tyckte det var en av årets höjdpunkter att få äran att vara toastmaster och hålla ihop delar av festen. Men nej, det där ämnet får andra blogga om. 

PR-Bjorres runda i roslagen då! Det verkar ju ha varit en sån där perfekt dag när många var med och allt var så där skojsigt! Skriv om det!
CM-Hmmm. Du har en poäng där tänkte jag. Det var ju faktiskt en av årest bästa cykeldagar med bra cykling och avslutning i sann Bjorre anda med både kött och vin.
Det var ju precis dagarna efter att jag hade blivit så där rejält getingstucken att jag fick besöka sjukhuset.
Men hur bra den rundan än var så var det ju egentligen Bjorres runda och det skulle kännas fel om jag skrev om den tänkte jag medans jag petade mig i näsan och drömde mig tillbaka till roslagen.

PR-Västkusten då? Du kan ju skriva nåt om västkusten och om cyklingen därnere!
CM-Jo, det skulle jag kunna göra förstås. Kanske nånting om dom fina vägarna jag hittade och den fina och backiga rundan i trakterna av Lygnern. Men jag var ju faktiskt på semester då och hade med mig cykeln. Nja, det blir inte heller nåt speciellt att skriva om tror jag.

PR-Jag har det! Du kan ju skriva om hur befriande det var att inte ha nåt tvång på att köra något speciellt i år och att du uppskattade dom där fina solorundorna på hemmaplan!?
CM-Äääh. Skit ner dig. Det var ju förstås rätt skönt att cykla lite snyggt och otvunget i år, men vem vill läsa om sånt? Pajas.

PR-Nån MTB runda kanske?
CM-Ja, det vore ju verkligen nåt att skriva om eftersom jag åtminstone körde typ två rundor på hela året varav den ena var i kanske en timme.Det vore verkligen nåt att skriva om i en årskavalkad- NOT!

Fantasin började tryta nu när PR människan helt plötsligt ropade CRUX!
PR-Skriv att du bytte din crossram och skaffade en CRUX ram! Det är sånt som folk vill läsa om.
CM-Är du galen ropade jag snabbt tillbaka. Då kan ju läsarna få för sig att jag ska börja cykla CX! Jag harvar ju bara omkring på grusvägarna ute på järvafältet med den när lusten faller på. Visst är det en kul cykel, visst är jag nöjd med den och visst är det roligt. Men inte tänker jag skriva om det heller.

PR-Det där med diskbråcket kan säkert intressera någon eller åtminstone kanske det finns nån därute som kan tycka lite synd om dig mumlade PR, nu med lågt hopp om att jag skulle nappa på det.
CM-Ja, det är verkligen vad jag vill att folk ska få läsa! Kanske en intressant artikel om magnetröntgen? Kanske nånting om hur det kul det är med rehabträning på mornarna och känslan när ålderskrämporna börjar bli en naturlig del av vardagen.
Glöm glöm glöm. Det blir inget av det heller. Det här är ingen rehab blogg, än så länge.

PR-Du är ju helt omöjlig att jobba med! Det finns ju ingenting du kan skriva om tycker du. Ska du ha en årskavalkad eller nån årssummering så får du väl ändå sätta ner foten och skriva om nåt.
Nu har du ju fått en massa uppslag du kan skriva om.
CM- Du, jag har en bättre idé! Jag sätter ner foten här och säger helt enkelt att det inte blir nån årssummering. Om jag hade skrivit en så hade nån eller några av dina uppslag varit bra att ta med, men nu har liksom orken gått ur mig så det blir ingen alls.
Jag återkommer väl kanske med nåt kul om året 2014 istället när lusten faller på.
Men tack ändå för ett ett fint 2013, även om det inte var värt att skriva så mycket om.
Nu ska jag ner i källaren och träna en stund, Jag har ett 2014 att ta hand om.

Istället för mellandagsrea

Så här års kan man handla tröjor, fula skjortor, byxor i knepiga modeller +ANNAT på mellandagsrean.
Man kan också bestämma sig för att ta tag i latmaskdjävulen och cykla en sväng utomhus som en skön kontrast till den annars så här års populära vandringen mellan källarcyklingen och skinksmörgåsen.
Johan hade samma idé och vi tycke i vanlig ordning att Bålsta vore ett bra ställe att upptäcka en så här fin dag, när det var både plusgrader och uppehåll.
Solen lös med sin frånvaro när jag bestämde mig för att rasta fulräsern/finpendlaren som har 28 mm däck, skärmar och är en förträfflig cykel för i stort sett alla väder där inte dubbdäck krävs.
Ner till Johan som snabbt skiftade hjul på cykeln när han fick se att jag körde dubbfritt. Efter att ha flirtat en stund med hans fru Linda gav vi oss iväg och började väl genast att snicksnacka om året som kommer och det faktum att vi tillsammans med övriga i styrelsen har fått Randonneur Stockholm på banan.
Vi skippade Bålsta när jag kom på den briljanta idén att låta medvinden pressa oss i god fart från Bro på väg 269 innan vi svängde av och fick möta den sura motvinden rätt i nyllet och den tidigare så trevliga konversationen klingade väl av en del när vi hade fullt upp med att trampa framåt, framåt.
Skrattfesten uteblev väl över I1 området men vad gör väl det när  man ändå uppskattar när det bränner lite i både lungor och lår.
En fin runda blev det ändå och det var skönt att sträcka på benen utomhus som omväxling och både jag Och Johan var nog nöjda med att vi hade vunnit över den värsta motståndaren man har - den som bor i en själv och huserar i latmasken.
Efter rundan kunde jag väl inte hejda mig utan drog ändå iväg till IKEA mm med yngsta dottern. Det var nästan en större pärs.

God jul +ANNAT!

Det hör till god ton att man ska önska god jul till nära, kära och blogg läsare.
Så God Jul på er alla och hoppas ni får en fin julhelg.
Själv tänkte jag passa på att vara lite ledig, kanske cykla lite och framförallt tänkte jag försöka vila skallen lite tillsammans med familjen. Ska också försöka få tid till att läka kroppen med långa promenader och sånt eftersom min ischias nerv och diskbråck mår bättre av det.
Körde ett tre timmars spinningpass i söndags och mådde inte sämre av det vilket kändes bra. Och det går väl åt rätt håll med diskbråcket också. Men nu är det nya tag på alla plan och varför inte göra det med stil tänker jag och är då lite extra glad över min nya TORM tröja som jag fick i julklapp.

God jul allihopa!

En tidig julklapp?

Efter regn kommer solsken brukar man säga. Men sen då?
Har sen i september börjat mornarna med att träna upp ryggen med 10-20 minuters core övningar före frukost. Och det har gett ett bra resultat som faktiskt gjort att diskbråcket nu är hanterbart och inte alls ger lika mycket ont som tidigare.
I mitten av förra veckan började jag känna av något som först kändes som en sträckning i skinkan/baksidan låret men som i helgen blommade ut så fint att det gjorde ont satan i både skinka/baksida lår och även i vaden. Jag kan inte sträcka ut benet utan att svettdropparna tränger fram och på det stora hela kan jag hålla mig för skratt. Fördelen är väl att det gör som mints ont när jag går, står eller cyklar.
Synd att jag inte har betalt för att göra det på dagarna då.

December typ

Söndag morgon och det var planerat ett tre timmars spinningpass.
Men när vi kom till gymmet så fanns där inga nycklar till spinningsalen och vi bestämde os för att skippa det eftersom nycklarna inte skulle komma på en timme.
Åkte väl hem istället men hade cykelsug i kroppen och fint väder ute. November i år har verkligen variot fin för det mesta och kanske att det var den sista fina helgen innan snöslasket börjar erövra cykelbanor och småvägar.
Drog ut med crossen och fick väl en ganska skön runda på grusvägarna över Lövsta, över ängsjö och hem via järvafältet.

Det där med att klämma in ett par mil på crossen är inte så dumt alls och med lite tur kanske jag orkar ta mig i kragen och köra lite kvällsrundor också.
Igår blev det pendling för vad jag tror var årets sista pendling med finpendlaren/fulväders räsern.
Några plusgrader på kvällen och med en vägyta som inte såg hal ut var det på det stora hela helt okej, men bakdäcket slirade loss lite i uppförsbackarna och jag tar det som ett tecken på att det faktiskt är december nu. Imorgon blir det nog singel-speed med dubbdäck för att liksom visa att vinterdjävulen kan komma när den vågar.

Nästa gång kommer jag skriva om en riktigt rolig nyhet på klubbfronten i Stockholm.
Håll i er!