En dag i taget

Så har januari månad avverkats.
Rundade av den med en solorunda förbi Bålsta med smak av både motvind, medvind, asfalt och nåt som likande snöbeklädd tvättbräda. Skrapade ihop strax under 8 mil i ett lugnt tempo.
Skulle ljuga om jag sa att det varit en bra månad. Det har varit piss.
Har saknat jobbet, och saknat känslan av att man gör nånting vettigt på dagarna. När det är svinkallt, snöar och blåser är det liksom inte jättelätt att skutta upp, sätta sig på hojen och cykla omkring ute en hel dag. Hoppas februari månad ger tillfälle till fler dagar när det är uthärdligt att tillbringa hela eller halva dagar i sadeln. Så småningom är det också dags att börja fundera på vad det ska bli av livet rent jobbmässigt. Men det får bli en fundering lite senare.
Positivt är ju att blodtrycket är OK. Mindre positivt är min misstanke om att min njursten inte är ute. Ska ändå till sjukhuset nästa vecka för lite andra prover och kolla en cysta på njuren. Vore ju kanske bra om man samtidigt kunde få möjlighet att röntga igen?

The road ahead

Så här års bjuder dagarna verkligen inte in till att ge sig ut på cykeln direkt på mornarna, om man inte måste. Det är skillnad om man måste ta sig till jobbet ( oj vad jag saknar cykelpendlingen ), och därför måste ge sig ut i mörkret, kylan, halkan och blåsten.
Gårdagen var dock lite mer inbjudande, åtminstone efter en stund på morgonen då solen faktiskt började titta fram på allvar. Och SMHI hade nog lovat rätt fint väder.
Så det vara bara att svida om och ge sig iväg.
Hade tänkt mig en lättare runda på c:a två timmar, eftersom jag hade en del pyssel hemma att ta hand om eftersom det samtidigt var kära fruns födelsedag igår.
Lite småkallt var det, isiga vägar, grus till förbannelse, en vind som låg på en del men också soligt.
Så om jag summerar detta, blir det tungtrampat, lite försiktig cykling, lite ruggigt emellanåt men också väldigt fint.
Tog vägen ut mot Ängsjö friluftsgård där jag vände om.
Ut dit är det smal väg, men knappt några bilar alls så här års. Tillbakavägen gick via Kalhäll, jakobsberg, Viksjö osv.

Man funderar en hel del när man cyklar. Det gjorde jag även när jag cykelpendlade. Och nu funderar jag nog ännu mer när jag cyklar.
Den här bilden från gårdagen får symbolisera livets väg just nu.
Smal, lite krokig, lite bister, lutar uppför, halvtaskigt underlag och ingen aning om vad som finns bakom kröken.

Fast det är inte hela bilden, och det är väl tur att vi människor kan se i fler dimensioner.
För om man stannar upp längs vägen ibland, tar ett par andetag och vrider blicken åt sidorna så kan det se annorlunda ut. Kanske är den smala grusiga uppförsbacken inte där?
Kanske är det bara ett fält med oanade möjligheter?

Vägen framför är nog vad man gör den till. Det tar nog bara ett tag innan man själv inser det.

Tvättbrädes cykling med honungssmak

Dagliga rutinen med att cykla på förmiddagen började med lite funderingar på vägval.
Med de senaste dagarnas snöfall, temperaturskillnader, försiktiga plogbilar och en massa saltande som gör allting moddigt var jag lite osäker på vilken väg som skulle kunna fungera för cykling idag.
Kom på att en runda via Upplands väsby som jag ibland cyklar på sommarkvällar kunde få duga och gav mig iväg på Avantin.
Vägarna fram till Stäket var över förväntan innan jag skuttade upp på Rotebroleden.
Nu i efterhand inser jag att man inte hade vintercyklister i åtanke när man gjorde den vägen. Jag inser också nu att dom som plogar den vägen, antingen hatar cyklister fullkomligt eller bara vill att vi ska vara lite rädda.
På somrarna är det en rätt så bred väggren som man cyklar, nästan två i bredd på vissa ställen.
Den väggrenen är inte plogad på vintern. Rotebroleden har en hel del tung trafik.
På rotebroleden kör det en del bilar som är livrädda för att hålla ut, och därför måste tuta på cyklister i tron att dom kanske försvinner, eller skuttar ner i diket bara för att dom tutar.
Den tunga trafiken är föredömliga, och saktar ner samt håller ut. Det är privatbilarna som är värst, tätt följda av budbilar. ( som säkert hatar cyklister eftersom cykelbuden tagit en del av deras falukorv ).
Mälarleden som går från Rotebro/stäketleden till Upplands väsby var dagens höjdare. Smal, isig tvättbräda med tung trafik bjöd upp till skrattfest de luxe.

Vilka vyer!

Från Upplands väsby var det en blandning av dåliga lokalgator, ännu sämre cykelvägar och en del skapliga vägar hem.
Nu till dagens lilla tips: Så här års fryser ju vattnet på en gång i flaskorna. Lösningen är ju givetvis att fylla dom med uppkokat vatten som blandas med lite kallt vatten. Det hinner svalna tills man behöver dricka det. Förvaring av flaskan sker i ryggfickan för att det inte ska frysa till för fort.
Det visste ni säkert redan. Men nu till dagens riktiga tips:
I vattnet rör man ner lite honung som förgyller varje drickspaus och ger lite extra energi åt kropp och själ.
Min största förebild här på jorden ( mamma alltså ), har det senaste året blivit bi-odlare med följden av att hon nu producerar egen honung.
En rejäl sked av den honungen ner i vattenflaskan och ett leende sprider sig över nyllet vid varje klunk ur flaskan :-)

Inget går upp mot mammas hemslungade honung

Nu har man kommit in i rutinerna lite grann. Men imorgon funderar jag på att vila från utomhuscyklingen. Kanske ett trainerpass och en promenad på ett par timmar kan fungera som substitut?

Snö snö snö

Nytt liv nya rutiner va? Cykla varje dag va? Inte vika ner sig va?
Givetvis så skulle Kung Bore försöka sätta käppar i hjulen, genom att vräka ner mer snö idag.
Men jag hade nog bestämt mig för att ge den en chans ändå även om jag drog ut på det tills det var gott och väl tidig förmiddag, nästan lunch.
På med cykelkläder och rulla ut Avantin, som är den enda av alla mina cyklar som fungerar att ta sig fram en sån här dag. Och det var knappt att ens det gick.
Redan efter 20 minuter insåg jag att det inte skulle bli en lek idag och ändrade därför rutten en bit från den tänkta.

Snötäckta vägar - fint på bild trist att cykla på

Med ett underlag som pendlade mellan att vara löst, isigt, skakigt och spårigt, var det mer att likna vid en brottningsmatch än ett cykelpass. Men jag höll på min nya rutin ändå :-)
Nöjde mig med 70 minuters cykling idag, och funderar redan nu på vad morgondagen kan erbjuda.

Dagens sällskap på "vägarna"

Ny vardag nya rutiner

Måste ju börja året med nya rutiner, eftersom jag inte har ett vanligt arbete att tänka på just nu.
Och för att skingra tankarna, är cykling bra men tidskrävande. Men tid har jag just nu, och tankarna måste få luftas något.
Har därför bestämt mig för att cykla så mycket det går, med start på morgonen eller förmiddagen. Idag hade jag först tänkt mig att cykla 1,5 timme, och sen vända för att totalt ge en tre timmars tur. Satte kurs mot Bro och Bålsta, med förhoppning om att vägarna skulle vara cykelbara. nog med tanke på den senaste tidens växelvisa töande och kyla.
Bitvis riktigt dåligt underlag fick dubbdäcken att göra riktig nytta även när man körde försiktigt. Det var på vissa ställen så skakigt att jag fick passa mig så att löständerna inte ramlade ur.
Framme vid Bro-Bålsta golfklubb, ändrade jag mig och siktade in mig på Håbo-tibble, för att där ta vägen ner mot Bålsta. Lite trafik och vinden snett i ryggen. Vände ner mot Bålsta och fick istället vinden snett emot mig. Det festliga med vinter och kyla, är ju att det blir snorkallt när det är 1-2 minusgrader med blåst. Kunde hålla mig för skratt emellanåt.
Från Bålsta rullade det i sakta lunk genom Bro, kungsängen och sen hem. Tanken var ju mest att det skulle ge ett längre pass gällande tiden. Distansen och intensitet spelar mindre roll vid utomhuscykling på vintern.
Har faktiskt inte kollat exakta distansen för dagen, men 3 timmar och 38 minuter var dagens pass. Känns som ganska bra rutin, och jag kan nog tänka mig att tillbringa en del vardagar så här under en period. Så imorgon är det väl dags igen :-)

Det nya lätta livet!

Idag är det måndag igen. En helt vanlig måndag när många går till arbetet för första gången efter långledighet över julen. Många som trängs i bilköer, på tunnelbanan och säkert en del som slirar omkring på cykelbanorna.
För mig är det en lite annorlunda måndag, eftersom det är den första riktiga vardagen i mitt nya liv där jag inte har ett arbete att gå till. Det känns lite läskigt till en början, men kommer nog att sätta sig efter ett tag. Småglinen har studiedag idag, så dom är hemma också. Det innebär att jag inte kan rulla ut på ett distanspass idag som jag tänkte tillbringa dagarna med. Men det kommer fler dagar.
Lånade en våg av Patrik häromdagen för att väga in racer hojen. Och även om det finns en del saker som är tunga i livet, är det skönt att det också finns en del saker i livet som är ganska lätta just nu :-)

2010 - tack och hej, never again.

Vissa år kan man inte få tillbaka. Det är nog tur det.
För mig så vill jag härmed utnämna 2010 till det i särklass sämsta året jag upplevt på så många år, att jag knappt vet om jag haft nåt sämre.
Eller så är det så enkelt att jag minns den senare delen mer än den första?
Började året bra, och cyklade igenom en brevetserie med dubbla 30 milare redan före maj månads utgång. Det gick väl bra även om jag ibland blev trött på ett sätt som kändes lite märkligt.
I slutet av maj gick min pappa bort, efter att ha besegrats av cancer.
Under sommaren kände jag återigen att jag blir trött när jag cyklar, och att hjärtat får slita mer än tidigare. Ställer upp i en 100 milare, men får bryta rätt fort då jag känner mig helt slut med både huvudvärk och trasslig mage som lök på laxen.
Ställer in mitt deltagande i 1001Miglia Italia, som varit målet med hela året, då jag känner att jag inte har kroppen med mig.
Byter tjänst under hösten, och får ett blodtryck så högt att det är skrämmande.
Antagligen är det blodtrycket som spökat hela året, men som under hösten eskalerade till extrema nivåer. Sjukskriven med ny medicinering för att få ner trycket till nivåer som inte är skadliga.
I december får jag uppleva hur det känns att få akut njurstensanfall. Ambulans till sjukhus och morfin så jag inte svimmar av smärta. Tillbringar en natt på sjukhus.
När jag kommer tillbaka från sjukhuset har jag fått nog av allt.
Bestämmer mig för att anta ett erbjudande från jobbet och gå in i "omställning", vilket ekonomiskt innebär att jag har ett år på mig att hitta ett nytt jobb.
Tillbringar första dagarna i januari 2011, med att återigen besöka sjukhuset, då känningar i hjärt/lung trakt inte känns för mysiga.
Det visar inga prov på defekter tack och lov, utan är mer en effekt av ny medicinering för blodtryck och njursten samt givetvis framkallat av en stor oro inför en osäker framtid.

Jag skulle vilja påstå att det var ett regnigt 2010, om regn är motsatsen till sol.
Man brukar förvisso säga att "efter regn kommer sol".
Men det är aldrig nån som sagt hur länge det kommer regna :-(

Nästa inlägg på den här just nu gnälliga bloggen, får vara positiv eller inte vara alls.

Tack för kaffet 2010 - fuck you!