torsdag, augusti 12, 2010

Ett tungt beslut



Jag startade det här året med ett spännande mål i sikte. Målet var att cykla 1001 miglia italia, ett cykellopp i italien där man ska cykla 160 mil på max 135 timmar.Då det egentliga målet är Paris-Brest-Paris 2011 som är 120 mil, tyckte jag det här kunde vara ett bra tillfälle att testa sig själv.
Året har därför från början varit ganska fokuserad på att genomföra en hel brevetserie som innefattar en vardera av 20, 30, 40 samt 60 mils lopp. Dom var avverkade före juni månads start, och jag hade också klämt in en extra 30 milare.
För att säkerställa att kroppen var med, startade jag en 100 milare i början av juli. Det var väl där ungefär jag märker att kroppen inte är med som den bör och jag bröt efter c:a 18 mil.
Och efter det har det inte känts som det ska, vilket jag starkt misstänker hänger ihop med det höga blodtryck jag medicineras för sen rätt många år tillbaka.
Hjärtat får jobba mer än det ska och jag cyklar med en konstant huvudvärk. I år har jag dessutom haft ännu svårare med andningen på sommaren vilket inte gynnar cyklingen direkt. Cykling ska vara jobbigt, men också njutbart och jag tror på allvar att kroppen bör vara i gott skick när man cyklar långt.

Efter en hel del funderande bestämde jag mig i lördags morse under en ensam 9 mils runda, för att inte åka ner till italien. Den tanken har väl snurrat i huvudet ett tag, men viktiga beslut tar ett tag innan dom får mogna och falla ut i rätt riktning. Italienresan har jag sett fram emot hela året, och med det gänget som ska åka ( Johan, Jonas, Tillman, Vic, Schture, Calle, Ari, Magnus, Kalle, Bengt mfl mfl ), hade man varit i bra sällskap i fin miljö. Jag kommer givetvis att sura ett tag över beslutet, men eftersom jag kanske blir klokare och mer glömsk med åren klingar det nog av så småningom.
Nu väntar uppföljning och kanske ny medicinering, och en höst med helt vanlig avslappad cykling istället för lång cykling flera dagar i sträck. ( Hör av er för fikarundor med mycket skitsnack :-)

Målet är fortfarande Paris-Brest-Paris 2011, och till dess är jag på topp igen.

7 kommentarer:

Johan Andersson sa...

Trist men som sagt om pumpen inte är som den ska till 100% är det nog bara jäkligt korkat att göra något sånt här, det är ju inte en runda runt Bålsta liksom... Tror ändå att du kommer att vara i trim till PBP nästa år.

Åsa sa...

Verkligen tråkigt att du inte känner dig helt hundra, men du gör också rätt val. Hälsan först ...Italien finns kvar senare. Och fikarundor är det inte svårt att hitta folk till, tror jag :o)

kallegunnar sa...

trist verkligen trist
hade sett fram emot ngn kall bira eller ljummet vin tillsammans.....
ta det lugnt ladda batterierna hitta tillbaka hälsan så tar vi ngt vinterpass och sedan härliga pbp tillsammans.....finns ju fint vin även där :)
kalle

Johan Mölleborn sa...

Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Nästa år står du garanterat i Guyancort med bula i brallan.
/J

Vito sa...

Trist Nypan :(
Hoppas du får ordning på blodtryck och pumpen.

Tille sa...

Jag kommer sakna ditt sällskap i Italien, men det är så klart rätt beslut. Fikarunder kan jag utlova redan nu!

Matilda sa...

Va tråkigt att läsa det! Men klokt beslut av dig, du får se till att vara i Contador form till nästa år!