söndag, mars 14, 2010

På gränsen

Idag var det bestämt att jag skulle jobba. Jobba på riktigt alltså, i och med att det projekt jag jobbat med i två år, nu skulle driftsättas.
Vaknade vid fyra på morgonen och hade svårt att somna om. Vid sexrycket stod en 7 åring och glodde lite på mig, eftersom Olle gärna ville gå ner och leka, eller nåt annat än att sova.
Själv satte jag mig på trainern och lät kroppen vakna upp med ett 40 minuters pass.
I med frukost, skjutsa 19 åriga sonen som tränar handbollsgrabbar till den match hans skulle coacha.
Sen in till jobbet.
Testa testa testa. Testa lite till. En kebabtallrik på det, trots att jag vet att jag mår tjyvens i 36 timmar efteråt, och sen jobba mera. Skriva information, maila, tänka, formulera mm.
Snabb titt på klockan, in i bilen och möta frun vid dansskolan-
Jive i högt tempo följt av quick step och några nya cha-cha steg.
In i bilen hämta 19 åringen som åkte och jobbade direkt efter matchen han coachade.
Hem och fixa lunchlåda till morgondagen. I med en Ipren.
Ett par glas vatten, och nu skriver jag den här onödiga klagosången.
Jag behöver en öl ikväll. På riktigt alltså.

3 kommentarer:

Tille sa...

Du blev uppenbarligen mer kränkt än jag idag. Fast vissa saker lät rätt bra :-)

Mikael Carlsson sa...

Det låter lite kämpigt Nypan. Tur att det finns Ipren. Vad jobbar du med för grejer som väcker dig mitt i natten. Vet själv hur det är när personalen på hjärnkontoret drar igång vid 4. Ibland funkar det med ett glas fil.

Markus Lindholm sa...

Jag tror att en Duvel är rätt medicin. Hoppas att du får jobba lite mindre när projektet är klart.