Ingenting är gratis

Ofta kör man samma rundor på vintern som på sommaren. Det går liksom på rutin och man vet i förväg hur lång rundan bli och därför också hur lång tid man ska förhandla om hemma.
Idag var det dags för ett pass på runt tre timmar och jag trodde att en runda ut mot Bro och tillbaka via I1 skulle passa ganska bra. Tanken var att köra lugnt, lugnt och sakta. Ingen hets utan bara rulla fint i tre timmar c:a.
Laglydig som jag är körde jag på cykelbanorna där dom fanns och sladdade friskt runt i snömoset. Till sist valde jag vägen då det mellan Kungsängen och Bro bara var löjligt att sladda omkring på cykelbanan, när vägen bredvid var i princip fri från både snö och bilar.
Men oavsett om det var asfalt eller snömos så fick man trampa sig framåt idag. Man fick ingenting gratis, vilket man inte får så här års. Det är en tung kropp på en tung cykel med trögrullade dubbdäck,
Säkert bra träning och det kändes trots allt rätt bra. Om det beror på att det var promenadfart på tempot eller om styrketräningen börjar ge resultat får jag väl fundera på.
Vädret var på topp och jag hann precis hem tills mörkret tog över.
Som en liten bonus bjuder jag på lite snömos som jag samlade på mig längs vägen. Den kan jag bjuda på - gratis.