Höger eller vänster- det är valår och Mallorca 312!

Det där med att välja höger eller vänster är inte alltid lätt när det gäller politiska val eftersom de olika blocken egentligen är ganska lika i de valfloskler som ska få oss att välja just deras partier.
När det gäller enklare saker som exempelvis cykelloppet Mallorca 312 är det inte ett dugg lättare att göra det valet, snarare svårare eftersom det görs vid ett tillfälle och beslutet kanske växer fram under några morgontimmar samma dag beslutet ska fattas.
Som ni alla minns så körde jag mallorca 312 loppet förra året men då den kortare versionen som är 167 km.
Då var det regn, småkyligt och inte ett dugg charmigt alls vilket såklart passade mig som gillar just den typen av väder.
I år var inte bara förhållandena gällande väder förändrade eftersom prognoserna hade lovat bra väder utan också för att det nu var upp till deltagarna att under själva loppet välja om man skulle köra 167 km eller 312 km. Det där är ju ett skitlätt val tycker en del av er men för en våg som mig är det inte alltid lätt att välja.
Men vi backar bandet lite och börjar vid morgonen och starten.
Starten går klockan 07:00 på morgonen och i år var det 1700 anmälda till start.
Vi rullade iväg från hotellet vid 06:15 och ställde oss glada men samtidigt lite förväntansfulla i startfållan. Stämningen var på topp och precis innan start önskade vi  ( Jag, Jonas, Johan och Calle ) varandra lycka till innan det brakade loss med sedvanlig hets fram till första backen börjar efter två mil.

Det var ett stort startfält i år. Rekord, kanske tack vare

Ryktet om dessa deltagare?

Starten gick och den stora klungan rullade iväg mot Port Pollenca innan backarna börjar och hetskörningen längst fram börjar på allvar.

En bra grej som vi gjorde kvällen innan loppet var att äta. En mindre bra sak var att äta grillbuffet som lagom under natten hade fått magen att leva rövare med magknip som följd.

Det var en gubbe med minst sagt orolig mage som började trampa uppför backen mot Col de femenia och vidare uppför baksidan av Puig Mayor. Jag visste sen året innan att det är en ganska dryg klättring men fullt görbar. Den jobbiga delen kommer efter Soller när backarna upp mot Valldemossa ska betvingas.

Men jag körde väl på i mitt eget tempo medans hjärnan mest var sysselsatt med att fundera över om jag skulle svänga höger eller vänster i Valldemossa.

Helt plötsligt dök så kontrollen före Valldemossa upp och dom hade flyttat den nån kilometer jämfört med förra året. en annan stor skillnad var att det var varmt, många glada cyklister, inget regn och man kunde ta sig en Coca-Cola burk och en macka med ett flin på läpparna. Nu var det nära vägskälet och jag funderade så det knakade i hjälmen.

Strax före vägskälet åker man nerför och genom en allé innan T-korset dyker upp. Nu började det bli kritiskt läge att bestämma sig för om loppet skulle vara till hälften genomfört eller bara påbörjat.

Framför mig cyklar en kille/gubbe( man ser inte så noga bakifrån ), i full Assos outfit och lite längre fram ser jag att var tredje cyklist tar vänster för korta och en av tre tar höger för långa. Jag bestämmer mig för att göra samma val som Assos killen.

Han svänger höger och jag förstår att det kommer bli en lång dag i cykelsadeln.

Vägen längs kusten känner jag till hyfsat bra och den väcker fina minnen och bjuder till härlig cykling. Lite uppför och lite nedför. Lite som en berg och dal bana med en fin utsikt över havet och jag hinner tänka att det egentligen är förbaskat synd att man ska stressa runde den här vägen på ett cykellopp en så fin dag.

Den sista klättringen och backen ner mot Andratx är dock inge fager syn längre då bränder har förstört träd och skog i ravinen och längs berget. Det känns som att cykla i Mordor och är ingen fin avslutning på den tidigare så fina kustrundan.

Milen rullar på och jag fyller på förrådet i Calvia, tankar på mera dricka och klämmer en smörgås innan jag rullar iväg och efter ett tag tar rygg på en klunga som jag åker med genom hela Palma, San Arenal och till kontrollen vid Cap Blanc där jag fyller på med mera vätska. Dom här vägarna är inte speciellt upphetsande alls och jag borrar ner huvudet och kör mest solo  under 8-10 mil fram till kontrollen i Arta där det är full karneval vid kontrollen.

Hela stan är nog ute och hejar på cyklisterna och en del tar en öl vid kontrollen för att fira att dom kommer att klara av loppet då det från Arta bara ä'r c:a tre mil kvar till målgång.

Cyklar sista sträckan med en liten klunga som jag stött på från och till under loppet och sträcker lite extra på mig när jag på upploppsrakan möts av applåder från åskådare medans jag cyklar in över mållinjen.

Flinar lite över min egen insats, hämtar ut min Finisher T-shirt, slevar i mig lite pasta, en coca-cola och en öl innan jag börjar cykla tillbaka till hotellet.

Där är det efterfest med två trötta men nöjda Mölleborns som redan gått i mål och en nöjd Jonas som körde 167 loppet.

Somnar ovaggad och nöjd över dagens beslut att ta höger vid Valldemossa.

Efter att ha kört både det korta och långa loppet tycket jag att loppet och arrangemanget i sig är kalas.

Ska man köra ett av loppen så är dock 167 loppet enligt mig ett roligare lopp eftersom vägarna tillbaka ä finare är de vägar som tar dog runt ön på det långa loppet. Dessutom får man mer tid att njuta och festa lite i målområdet vilket inte ska föraktas.

Jag har ingen aning om hur jag gör i höst, men om jag kör  mallorca 312 nästa år så väljer jag vänster.

Nummerskylt de luxe

Nöjd Finisher