Långt på långfredagen

När klockradion drog igång, snooza jag den två gånger och försökte febrilt komma på ursäkter för att slippa gå upp. Jag hade inte sovit speciellt många timmar och inte heller med kvalitet. Därför skruvade jag lite extra på mig eftersom klockan var 04:10 och 40 mils rundan från Tumba stod på schemat.
Med förra årets miserabla runda fortfarande i minnet, hade jag spanat in väderprognoser varje timme det senatse dygnet ( nja, inte riktigt så illa men nästan ).
Nåväl, jag fick väl iväg mig själv till sist och anlände till Tumba utan problem där "the usual suspects" redan var på plats. Nuförtiden samlas både snabbcyklare, medelsnabbcyklare och dom som tar det i sin egen takt. Ganska bra, för då finns det oftast klungor som passar alla.
Först delen ner till Sillekrog gick i ett tempo som var rejält uppskruvat. Snabba cyklister och gynnsamma väderförhållanden avverkade milen ganska raskt.
På väg mot Nyköping sprack det av naturligt i två grupper och det var rätt skönt att slå av lite på takten, eller egentligen mer att slå av på det lite ryckiga tempot som ofta uppstår om det är för ojämn blandning i en lite för stor klunga inledningsvis på dom här loppen. Men 40 mil är ändå för långt för att dö efter 20 mil  :-)
Vi rullade på i ett rätt bra men också behagligt tempo ner till färjeläget där man tar vägverkets färja över bråviken.
Den snabbare klungan hade väntat en liten stund på färjan och vi rullade av samtidigt, innan det efter ett tag sprack av naturligt i två grupper.
Ner i Söderköping var det kontroll, och påfyllning av vatten, macka och banan. Första gruppen stack iväg när vi kom dit, och vi plockade med oss dom som inte längre ville köra på gränsen.
Sen flöt det på skapligt till Rejmyre även om vi bitvis fick smaka motvindens bittra smak i nyllet. Skönt dock att slå sig ner en stund, käka en överprisad, dålig pyttipanna och vila en stund innan det fortsatte mot Hälleforsnäs. Vid Rejmyre har man passerat halva sträckan, och det är då det börjar kännas lite mer i kroppen. Men till skillnad från förra året, var vädergudarna med oss hela dagen och vi bjöds på vackra lanskapsvyer i vårskrud. Såna här dagar är cykling som bäst.
Sista biten in från Hälleforsnäs via Gnesta gick i snacktempo, då vi bestämde oss för att hålla ihop och vänta in dom som för dagen kände sig lite tomma på krafter eller illamående mm.
Det där är nåt nytt vi har börjat med, som faktiskt känns rätt så bra. Ibland är det större att bevisa nån sorts lojalitet/vänskap än att bevisa för sig själv att man kan cykla på en viss tid.
Kan med facit i hand säga att det var den bästa 40 milaren jag kört. Det var också den andra jag kört :-)
Men framför allt har det känts ganska bra dom senaste tre breveterna och efter den här ska det bli skönt att få vila ett tag inför 60 milaren som kommer nån gång i slutet av maj eller början av juni.

Lite bilder från rundan som bonus till mina läsare:

 Röda små stugor kantrar slingrande vägar. Om en månad är det löv i träden.

 Jonas gör sig redo för att lämna Söderköping.

 Kolla den ryggen. Bilisterna på vägfärjan fick njuta av alla läckra gubbs, med KBCK som grädde på moset.

Vägarna slingra sig genom landskapet. Och det går verkligen upp och ner hela tiden.

Mannen som gav stilfulla high-tech randonnörer ett ansikte: Tille.
(undrar vad Tom Boonen skulle sagt om att det nu sitter packväska och prylar på hans ev. gamla reservram )

Och rundan enligt Garmin: