Årspremiärer

Våren låter vänta på sig i år men datumen ramlar på i fortsatt tempo ändå med premiärer för både det ena och det andra oavsett väder.
Tempopremiär.
För nåt år sen bestämde jag mig för att testa att köra ett kort tempolopp nån gång och då framförallt nåt av loppen i "SMACK" serien. Lopp från en mil och uppåt med lite eftersnack över en kaffekopp.
Premiär således i onsdags, med viss mersmak. Så här års är benen tunga och mina knän hade lite ont vilket innebar att jag inte ville trycka i för mycket så jag valde att ta det ganska lugnt.
Jag och Jonas representerade KBCK och tyckte nog båda att det var ganska skoj. Jag tycket nog det var roligare eftersom jag var snabbast av oss två, ( även om vi inte var raketsnabba nån av oss ).
Roligt var det och mersmak gav det. Får jag tid så kör jag på onsdag igen.

Brevetpremiär
Säsongspremär för brevetserien, och då med Tumbas första 20 milare.
SMHI hade lovat skapligt väder, men levererade inte riktigt det utan istället ett par plusgrader och duggregn. Motvind första delen gjorde sitt för att hålla nere humöret.
Det var c:a 50 stycken som rullade iväg från Tumba och jag hade redan innan bestämt mig för att ta det i lugnt tempo idag. Har ingen bra kraft i kroppen och har nog inte varit i så dålig cykelform så här års sen jag började cykla. Där ser man vad utebliven pendling kan innebära.
Nåväl. Efter att ha rullat dom första 3-4 milen i en liten grupp, fick jag dubbelpunka i låren. Det blev bara tungt och jag släppte några meter som snabbt blev ointagbart.
Började efter ett tag fundera på vilken "köp-och-sälj" sajt som snabbast skulle hjälpa mig att bli av med mina cyklar och prylar och var inställd på att inte cykla nåt mer. Tänkte ett tag vända om och bara ta mig hem.
Vid Torö mötte jag gruppen jag släppt, som inte hade tänkt sig annat än att ta det i ett värdigt tempo resten av dagen. Vi rullade vidare mot Sorunda, Mörkö och Vagnhärad där vi stannade och käkade.
Lite frusna, hungriga och slitna av motvinden var det skönt att sitta ner en stund.
Kanske var det nån makt däruppe som såg mina mörka tankar, för efter Vagnhärad blev det lätt medvind, lite varmare och till och med att solen tittade fram mellan molntäcket emellanåt.
Vi rullade hem rundan värdigt och snyggt, höll ihop hela vägen och väntade in dom som sladdade i backar eller fick tillfälliga punkteringar i benen.
Efter målgången kändes det betydligt bättre och dagen efter var man sugen på nästa brevet igen.
Lite mer träning, lite mer sol, lite mer värme så ska nog balansen i både livet och cyklingen ordna till sig :-)