Stekt på Mallorca

En kompromiss som heter duga blev det i år, när frun tyckte att Mallorca i två veckor skulle vara en passande början på semestern.
"Du kan cykla, jag och ungarna badar på dagarna".
De andra gångerna jag åkte ner dit för att cykla, har det varit på våren, och då med boende i Palma Nova. Våren är perfekta årstiden för att cykla på mallis, då det är lagom varmt och blommigt.
Nåväl, vi skulle nu bo på Sunwing Resort i Alcudia, vilket också borgar för bra cykling och mer än väl med bad för familjen.
Cykeln skulle med även om man kan hyra där nere. Men med egen cykel där i två veckor, kan man cykla varannan dag, eller varje. Lite som man känner för det och vad vädret tillåter.
Med sedvanlig tur så kom cykeln ner dagen efter. Så dom första två dagarna innebar mest bad och semester.
Redan under dom dagarna förstod jag att det skulle bli varmt som i en bakugn att cykla på dagarna.
Men det var bara till att ge sig ut för att hitta lite nya vägar med Alcudia som utgång.

Första cykeldagen.
Siktade jag in mig på Cala Rajada. Mestadels platt, men med några backar varav en var riktigt lång. Värmen var på gränsen till obehaglig. Rätt bra runda trots allt, och lagom för att känna sig för lite. I Can Picafort bromsade jag in framför Max Hürzeler som både säljer cykeltillbehör och hyr ut cyklar ( dom har en hel drös med depåer på Mallis ), och köpte en ny cykelkarta för att få lite ideér till vägar under veckorna.

Andra cykeldagen.
Hade hört talas om det jättefina torget i Petra, där alla cyklister sitter och fikar på våren när alla samlas därnere. Var såklart intresserad av att själv ta reda på hur fint det egentligen var.
Säkert jättetrevligt på våren och i sällskap med en massa andra cyklister. Så här års var det mest ödsligt och tomt. Totalt utan charm och varmt som i en bakugn. I petra uppfanns nog labyrinten, för jag höll på att inte hitta ur den stan.

Tredje cykeldagen.
Fick för mig att Binisalem var värt ett besök, och tyckte att jag då kunde vända om vid cykelaffären La Gomila, som vi brukar besöka när vi är där på vårarna. Tog vägen via Pollenca för att se hur dom vägarna var.
Butiken stod kvar, men var ombyggd och saknade dom där fina fynden vi alltid kunnat göra tidigare. Sortimentet av kepsar var mindre än tidigare, och jag rullade tillbaka via Inca, där jag köpte på mig mer vatten och dricka. Värmen var olidlig.
Nu blev det några vilodagar eftersom vi hade bokat hyrbil, och ville se lite mer av ön.

Fjärde cykeldagen.
Bor man i alcudia, ska man cykla ut till Cap Formentor. Det är dåliga vägar, smala vägar, serpentiner upp och ner och en obetalbar känsla när man kommer längst ut till fyren och endast kan komma tilbaka genom att ta samma väg. Självklart ska man ta den turen när det är smällvarmt ute, sådär så man knappt kan andas. ( Det gjorde jag )


Femte cykeldagen
Även om Cap formentor är backar och slitigt, så var det dags att spänna ut magen lite extra och bege sig upp i bergen.
Siktade in mig på Lluc, och tog vägen via Port Pollenca och Pollenca. Det är en ganska styv klättring upp till Lluc. Det tar en stund kan man säga och det tar inte så lite extra på krafterna att göra den turen när solen steker på som värst. Det finns inte mycket till skugga om man tar den vägen upp, och vägen är ingen mullig klättring med serpentinsvängar. Jag hade kört om en styv kille på en cannondale strax innan backen började. Efter 35 minuter när jag saktar in lite, så flåsar han ikapp mig och fullkomligt sprutar av svett. Swedish right? frågar han, och visst hade han sett den lilla sverigeflaggan på klubbtröjan :-)
You were hard to catch man! säger han sen, och vi kör tillsammans upp till Llluc, där han ska vidare mot Inca. Han var där i tre veckor med sin tjej, som läste böcker på dagarna när han cyklade. Efter Llluc tog jag vägen ner mot Inca, och vidare hem.
Vägen ner till Inca från Lluc, är tvärtemot den jag cyklade upp. Fin asfalt och en väg som slingrar sig ner i dalen med träd längs sidorna. Den vägen ska man ta upp, och den andra ner tror jag.
Men jag var inte här för att mysa.


Sjätte cykeldagen.
Bestämde mig för att det var lika bra att plåga mig en gång till i värmen upp mot Lluc.
Den här gången fortsatte jag mot Sa Calobra pass där jag stannade till för att köpa mer vatten och en coca-cola. Skrev jag att det var varmt? Det var det.
Var inte ett dugg sugen på Sa Calobra stigningen i den värmen, och körde samma väg tillbaka som jag hade kört upp. Att köra backen ner mot Pollenca, var riktigt fint. Långa svepande kurvor som man kan ta i hög fart.

Sjunde cykeldagen.
Dags för sista cykelrundan för den här resan, och jag bestämde mig för att återigen köra upp mot Sa Calobra pass, men sen fortsätta upp mot toppen av Puig Maior via baksidan.
Vatten och cola i Sa Calobra pass, och sen upp för"piggen".
Vidare ner mot Soller, och sen upp för Sollerpasset där jag stannade till för vatten, cola och en muffins. Det dallrade i luften av värmen och det engelska paret som verkar driva det lilla cafeét vid Sollerpasset, tyckte det var bra dagar att hålla sig inomhus.

Efter Sollerpasset och den härliga utförskörningen, bestämde jag mig för att det var lika bra att ta vägen via Orient.
Fin väg och säkert helmysig på våren, när man inte kokar av värmen. Höll på att bonka rejält och insåg att jag snabbt måste få i mig nåt att äta. I Orient räddades jag av en macka, några oliver, en cola och en vatten på restaurangen som ligger precis bredvid vägen.
Efter Orient var det i princip bara att rulla hem mot Alcudia igen, via småvägar över Büger och Sa Pobla. Givetvis vart det fortsatt stekhett och som en extra bonus blåste det rak motvind i fejset de sista milen.
Väl hemma var det rätt skönt att duscha av sig och få i sig en macka, apelsin juice och en kall öl.

Summering

• Jag cyklade själva varje runda, vilket är helt OK, men rätt trist jämfört med att cykla i goda vänners lag.
• Varje runda var mellan 8 och 15 mil, vilket är lite i kortaste laget, men rätt OK med tanke på att det var en familjesemester jag var på.
• Det var varmt som i en bakugn varje dag, vilket gör cykling jobbigare generellt, och ännu mer när man kör i backar och berg.
• Alcudia är en bra ort att bo på för cyklister. Där finns ett bra utbud av det mesta och bra vägar för plattåkning och berg.
• 1001miglia italia, kommer bli svinjobbigt. Är fortfarande på gränsen mentalt till om jag klarar det.

Nu fortsätter ledigheten ett tag till, innan nästa prövning, som är 100 milaren från Örebro med start den 15 juli. Då får jag möjligheten att se hur jag klarar flera dagars lång cykling. Förhoppningsvis blir det svinvarmt :-)