måndag, maj 24, 2010

Heaven and Hell i 60 mil

Tisdagen den 18 maj 2010, fick jag besked att min far hade avlidit. Cancern hade till sist skördat ännu ett offer.
Jag tänker inte skriva så mycket mer om det, men helt klart är att ett sådant besked gör att man tappar fokus men också får ändra om sina planer.Jag hade inga planer på att cykla långt nu i helgen, men kände att det säkert kunde vara en bra terapi att sitta av en helg i cykelsadeln istället för att gå hemma med alla tankar.
Lördag morgon ringer klockradion 03:40. Packar snabbt in cykel och packning i bilen, för att ta mig till Västerås där starten för 60-milaren är belägen.En liten klunga på hela sju cyklister har bestämt sig för att köra den här 60 milaren. Peter, Jonas N, Nils ( Schture ), Vic, Jonas Larsson, Erik och jag själv. 06:00 rullar vi iväg på vägar som är blöta av ett morgonregn. Milen tickar på och vi stämplar både i Skinnskatteberg och Kopparberg utan missöden. Bergslagen är verkligen vackert, och vädret bestämmer sig för att bli riktigt bra. Vi har både sol, värme och vindstilla. Det här är cykling när det är som bäst.Lunch avklaras i Karlskoga, där det i vanlig ordning bara går att få tag i pizza.
Med knorrande pizzamagar, rullar vi vidare mot degerfors, laxå och askersund.
Mellan Askersund och Borensberg slingrar sig vägen fram genom trolska skogar och små gårdar som kantar vägen emellanåt. Det doftar sommar. Det är ett sverige när det är som bäst, och en lisa för själen.Vi hade redan före start bestämt oss några stycken för att sova några timmar i Norrköping.Jag och Nils hade ett simpelt rum på ett riktigt simpelt bed & breakfast hotell, och Jonas och Vic på ett annat. Erik hade inget hotell alls, men hade tur och fick ett rum bredvid vårt. Peter och Jonas N körde vidare för att ta sig igenom loppet över natten-morgonen.Att kränga av sig kläderna efter 43 mil, och lägga huvudet på kudden är en rätt skön känsla.
Jag somnade rätt snabbt. Nils sa dan efter att det tog 10 sekunder :-)Att vakna till ljudet av regndroppar är ibland rätt så skönt. När man har sovit 5 timmar och ska cykla 18 mil, är det ljudet inte lika välkommet.Men på nåt sätt tar man sig upp, iväg och framåt. Milen rullade fram betydligt saktare idag och hungern började göra sig påmind eftersom vi inte hade ätit frukost ännu. Men vid stavsjö fick vi anledning att njuta desto mer, då vi resolut smällde i oss bacon, ägg och potatis på vägkrogen.Två koppar kaffe och sen iväg. Det flöt på rätt bra och vi var ganska överens om att det kunde bli en bra dag i sadeln. Det är lite duggregn periodvis, men det känns nästan som om det kan vända och bli varmt och soligt. Himlen ser rätt bra ut bakom oss.Välkommen till Flen, - här vänder det.

Det är nu regnet helt plötsligt vräker ner med sådan kraft att vi i panik slänger oss in i en busskur.Det är efter Flen som det börjar blåsa motvind, kantvind och allt utom medvind. Det blåser så hårt att man börjar bli kall, och det går inte att cykla sig varm i den blåsten heller.
Det här är cykling när det är som sämst :-(Man får helt enkelt bara rulla på utan att använda för mycket energi. Det är ingen idé att försöka ta ut sig för hårt i kampen mot vinden.
Till sist tar sig vår lilla klunga i mål. Nöjda och glada över att ha avverkat den här 60 milaren, och nöjda med att vi samtliga har klarat en hel brevet serie före maj månads utgång. Nu kan man ta resten av breveterna som man känner och utan tvång.
Väl hemma var det inga problem att somna i soffan.
Eftersom jag efter den senaste 40 milaren var lite tveksam till det här med långcykling, var den här rundan värd mycket. För den innehöll allt som cykling kan innehålla, med tonvikt på det positiva. Jag fick tillbaka suget på cykling igen och är redan nyfiken på nästa runda.
Tack allihopa för en bra runda tillsammans. Tack pappa. Du fanns också med hela resan.

11 kommentarer:

Jonas sa...

Fint skrivet Anders, och jag måste säga att dina långa men varsamma förningar var en njutning att åka med bakom. Lugnt och fint. Tack för en bra helg!

Mikael Carlsson sa...

Hej,
Så det var ni som stämplade en timma före oss i Askersund. Killen på Macken sa att det var ett gäng där som skulle cykla 60 mil och vi funderade mycket på vad det var för FN-lag som körde den distansen. Det slog oss aldrig att det kunde vara ett brevegäng. Tråkigt detta med din far. Jag har samma bekymmer med min. Ja han lever fortfarande men är väldigt dålig. Jobbigt, det finns två måsten i livet. Det ena är att välja det andra att dö.

Gunnar Ohlanders sa...

Var lite avundsjuk på er som körde 60-milen i lördags.
Själv jobbade jag hela helgen.
På söndagen försvann avundsjukan helt plötsligt när jag var ute på en tandemtur med frun i ösregn.

Grattis till att du nu kan titulera dig Superranonneur.

Peter T sa...

Oj Anders, beklagar. Det var nog ett bra beslut att blanda upp dina tankar på din far med att cykla i vacker natur och tala om annat med folk som inte visste något. Inte alla, i alla fall.

När alla hade cyklat klart och helgens facit låg på bordet slog det mig att den här 60-milaturen måste ha varit den bästa breveten på länge för dig. Nu har jag fått veta att det stämmer, så bra!

Johan Andersson sa...

Hej Anders. Beklagar verkligen din pappas bortgång.

Sen tror jag att du gjorde helt rätt. Att gå hemma och traggla saker blir man inte lyckligare av, plus att du nu vet att 60 mil kan gå som en plätt att hoja.

Hur ni pallar med det, fysiskt som psykiskt fattar jag inte men jag bugar mig inför er prestation.

Anonym sa...

Snyggt jobbat Anders!

Jag kommer inte att bli randonneur, inte ens mini.. om nu det skulle finnas, men jag ska ha din fina beskrivning från dag ett i tankarna och försöka glömma texten från dag två när jag nu tar tag i cyklingen igen efter mitt ofrivilliga uppehåll.

Patrik Skolling Möller sa...

Beklagar sorgen.

Bra kört i kylan. Jag vet hur kall man kan bli på sånna rundor.

-Skogling

Tobbe Arnesson sa...

Ordverifieringen är "poein", efter att ha läst ditt inlägg tror jag det är en sammanslagning av poesi och pain. Fint skrivet och bra att du kunde nöta av tankarna i sadeln bland vänner.

*kram*

Tille sa...

Tråkigt med pappa, men det var väl oundvikligt till slut!
Däremot är det roligt att höra att cykellusten kommit tillbaka. Du lät inte så himla inspirerad efter 40-milaren. Ser fram mot nästa gemensamma runda!

Johan Mölleborn sa...

Skönt att lusten kom tillbaks. Nu kan du softa med breveterna ett tag och bara köra det du vill.
/J

Christian sa...

Anders!

Du har cyklat STHLM - GBG. Har du någon bra karta/rutt eller liknande att dela med dig av? Ska själv hojja till västkusten snart.

Om någon annan än Anders läser detta och har info att dela så tas det tacksamt emot!

Med vänlig hälsning!