Jag börjar bli stel och styv - Projekt 1

Det låter nästan som titeln på en riktigt dålig film, som skulle kunna handla om en 40-åring i nån sorts kris. Skull kunna handlat om Viagra kanske? Eller en berättelse om hur gamla gubben Nyströms kropp hamnat i otakt. Men det handlar inte om nåt av det.

Jag råkade ut för ett I-landsproblem nyligen. Vevlagret på min CX-pendlare hade skurit , ( ISIS - Say no more ), vilket innebar att jag fick tänka om lite gällande cykelval för att ta mig till jobbet. Jag ville inte cykla räser, det är för lyxigt, så valet föll på min Avanti Hammer. Avantin köpte jag hösten 2005 för att börja cykla liter mer MTB. Våren 2006 köpte jag dock min Giant Anthem2, så Avantin har mest fått agera vinterpendlare.

När det väl var dags att börja klä på sig på morgonen, kom jag på att det vore grymt med slicksen på. Schwalbe Jimmy 2.0 i all ära, men på asfalt till jobbet funkar nog Conti super contact 1,3 bättre. På med däcken och iväg.

På hemvägen kom jag på mig själv med att faktiskt tycka om hojen en del. Det flöt på riktigt bra, och väl hemma insåg jag att det med tanke på CX:en s haveri, skulle bli Avantin ett tag framöver.

Johan har vid nåt tillfälle lånta Avantin som "fyllehoj" ( fråga honom gärna hur det kom sig :-), och sen snackade vi en del om bra vintercyklar, och sunkiga billiga framgafflar. Dvs dämpade gafflar som bara gungar och har sig.

Nu ska Avantin få ett nytt liv. Lite styvare än förut. lite stelare men också lite kvickare och användas lite oftare än förut. Fick tag på en billig stel gaffel med fästen för både V-broms och skivbroms. Den ska monteras snarast och efter det kommer Avantin att vara precis som sin ägare. dvs lite stel och styv, men också lite mera snygg, och snabb :-o

Mini recension av Cinellin och livet

Äntligen har jag lyckats frigöra tid!
Jag knyckte 2 timmar i lördags, och hela förmiddagen idag till att köra in Cinellin.
Så här kommer en "mini recension".
Jämfört med min gamla Cannondale Alu ram, så märker jag ett par saker som skiljer siog markant.
1. Cinellin dämpar vibrationer mer effektivt
2. Cinellin svarar bättre i backar, känns kvickare
3. Cinellin känns något stabilare nerför
4. Cinellin är svartare :-o
Men det skiljer ju 7 år mellan dom, och nån utveckling har väl hänt på 7 år.
Körde idag en 10 mils runda på svartsjölandet, där det blåste friskt mellan varven. Ganska skönt ändå, även om jag inte kände mig superstark direkt. Helt okej, men ingen "superman feeling", vilket ju i min ålder inte inträffar så ofta trots allt.
Imorron är det måndag. Det känns helt okej den här gången, eftersom helgen varit god mot mig. Life is good!

Solen skiner, vilken skithelg!

Har inte cyklat en meter på hela helgen.
Jag kommer att gå til måndag med en oerhört stor känsla av otillfredsställelse över den här skithelgen. Jag har lövsta runt hörnet, järva fältet på behörigt avstånd, asfalt i alla väderstreck, cykelcrossar, carbonräsers, heldämpade XC svetto hojar och hardtails. Och trots det, inte en meter. Jag har varit kors och tvärs, och ingenstans.
Förste man som på jobbet imorgon vågar fråga "hur helgen varit", kommer få en svart blick till mötes. Trevlig helg - in your dreams :-(

Förresten så ska det regna imorron.

Svart, sober och fin - Cinelli Man Machine

Efter nattcyklingen fredag till lördag, hade jag tänkt unna mig att sova till klockan 11:00.

Det gick inget vidare, eftersom kroppen är inställd på max 10:00.

Eftersom jag hade fått endast 2 timmars sömn i kroppen, var skallen vaken, men kroppen ganska trött. Nåväl, morgonkaffet smakade fint, och nu tänkte jag skrida till verket. Cinellin skulle en gång för alla ta steget ut ur bubbelplasten, för att bli en cykel istället för bara en ram. Jag var ju ensam hemma, och då kan man sprida ut sig som man vill och därför hade jag monterat upp mekstativet i vardagrummet. Sakta skred jag till verket, och började med att montera av vevlagret på Cannondalen. Med onsdagens resultat i bakhuvudet, bultade hjärtat lite snabbare än vanligt när jag sakta sakta började skruva in höger vevlagerskål. Jag vet fortfarande inte om det hela tog 10 sekunder eller 30, men däremot kände jag att mitt leende växte för varje varv som lagret letade sig in i gängorna. Man kan säga att det satt som en smäck!

Resten av monteringen kändes som en lång och kontrollerad njutning. Vanligtvis brukar man ju stressa fram resultatet när nåt nytt ska monteras. Den här gången var jag för trött för det, vilket kanske var bra. Allt gick som smort och i rätt ordning hela tiden. Till och med momentet att kapa ett styrrör i karbon, vilket man inte gör varje dag, kändes som ett rent rutinuppdrag.

Det var en oerhört skön känsla att till sist se cykeln klar, samtidigt som jag med 2 timmars sömn i kroppen var lite för trött för att vara euforisk.

Jag hade inte ens tänkt testa den samma dag, men ett samtal från Patrik med löfte om en öl, ändrade på dom planerna. Men fortfarande trött, och med vanliga kläder på, hade jag fullt fokus på att hålla mig vaken, snarare än att känna efter hur cykeln kändes.

På söndagen fick jag chans att testa den en halvtimme. Och vad säger man? Den är svart, sober snygg och känns väldigt snabb! Cinelli Man Machine!

Värsta språket?

Mina barn har som alla andra lagt sig till med ordet "fett", när dom ska beskriva något som är extraordinärt. Jag brukar säga till dom att dom får böta 1 SEK varje gång dom säger det, men Olle 5 år som är minst i familjen, säger det ibland ändå, för han har ju inte ens nån veckopeng ännu :-o
Jag har funderat lite över var alla "felaktiga" ord kommer ifrån, och vet nu att dom kommer ifrån Tensta Centrum.
Idag var jag fotbollsfarsa, och passade innan matchen på att besöka mina gamla kvarter i Tensta Centrum för att se om det var sig likt eller olikt.
Det som var likt var den gråa nyansen, och de röda fasaderna på husen vid centrum. Men centrumet ver numera överbyggt med tak, för att vara som alla andra förortscentrum som panikartat försöker behålla åtminstone dom boende runt centrumen som periodvis trogna besökare, i stenhård konkurrens med alla fräcka dygnet runt öppna gallerior.
I centrum såg jag utanför "Tensta Möbler", ett ställ utanför butiken med det här klippet:
Om jag inte missminner mig helt, så heter det åtminstone på svenska Välkommen, och inte Velkommen?
Så nu vet jag var alla tokiga ord kommer ifrån. Tensta möbler.
Och förresten, 80 riksdaler för en dörrmatta med norsk hälsning är ju rena klippet! Borde kanske ha slagit till på en?

Nattcykling - nästa stora grej?

Johan som är en milt sagt påhittig människa, började vid ett tillfälle snacka om att han ville cykla på natten. Det lät så totalt självklart, att vi bestämde oss för att lägga ut en inbjudan till detta på "Happy"
http://happymtb.org/forum/read.php/1/60458
På eftermiddagen samma dag, försökte jag sova ett par timmar, vilket inte är så lätt när man dels inte är van att sova klockan 17:30, och definitivt inte när man känner att man är tvungen till det.
Jag fick väl nån timmes sömn, och nån timmes vila ialla fall.
Vi började resan med en samling på Lilla Barkarby. En öl och en pizza kan ju funka före start.
Sen drog vi iväg vid 22:00. Första hejaropen kom på södermalm där dom inte verkade ha sett cyklister i trikå förr. Festligt värre. Det var också ganska festligt att vi missade första fikastoppet med 3 minuter. Shell i Södertälje stänger 0:00, och vi var där 0:03.
Vidare mot Strängnäs. Lite duggregn som aldrig blev nåt riktigt regn. Mörka vägar och bra fart hela vägen. Det är både läckert och lite läskigt att cykla i klunga i mörker. Men kroppen kompenserar det genom att vara på helspänn hela tiden känns det som. Och därför känner man inte riktigt av tröttheten då heller.
Strängnäs har inte mycket att erbjuda till 10 st trikåklädda cyklister mitt i natten. Inget förutom några som skek åt oss, troligtvis av ren rädsla eftersom dom kanske upplevde oss som "aliens".
Till sist kom vi till Enköping, även kallad sveriges närmaste stad. Det är också en av sveriges mest stängda städer, och hade således inget nattöppet på den sidan av stan där vi kom in.
Nästa anhalt Bålsta. Nu började det bli ljust på riktigt, och som en trevlig bonus hade vi också en del motvind. Eller så var det bara koffeinbristen som spelade oss ett spratt.
Bålsta är inte bara stockholms yttersta förort. Bålsta har också sveriges just den natten bästa Shellmack, som givetvis var öppen för oss! Kaffe med tilltugg har väl sällan smakat så bra. Dom lokala tonåringarna som tydligen har lite lösare regler vad gäller tider man skall vara hemma, än vad jag har för mina tonåringar, drack coca cola istället för kaffe till sina Chorizo med räksallad klockan fem på morgonen. Dom tyckte nog också att det var konstigt med trikåklädda gubbar. Nu började det vara riktigt ljust, och än man i Bålsta, så är man nästan hemma. Ett par mysiga backar skulle först klaras av, och kvart i sju bromsade vi in framför McDonalds i Barkarby för att käka frukost. Vi fick vänta utanför där en kvart innan dom öppnade, men morgonen var på sitt bästa humör så det var bara skönt att stå ute i morgonsolen en stund. När frukosten var på plats hade det börjat sömnklia ganska rejält i kroppen, och efter att ha hojat hem sista biten med Johan, stöp jag i säng för 2 timmars sömn.

En sån runda gör jag gärna om igen, och när sommarnätterna kommer, så lär vi göra om det igen. Ett av syftena med nattcyklingen, var att helt enklet testa hur kroppen klarar av att cykla den tid på dygnet då man vanligtvis sover, och hur man fungerar dygnet efter. Cyklingen på natten går jättebra. Det är dygnet efteråt som blir jobbigt.
Nattcykling är helt klart ett alternativ som den här årstiden passar ganska bra emellanåt. Kanske ingen jättegrej, men ett litet äventyr i det stora livet :-)

Dagen efter skruvade jag färdigt min nya hoj. Det kommer i ett annat inlägg.

Vad vore livet utan en antiklimax afton då och då?

Det var en sån där härlig vårvecka, när helgen liksom börjar redan på onsdan, tack vare helgdag på torsdan, och klämdag på fredan.

Det skulle mekas italiensk carbonram på onsdag kvällen. Checklistan kunde bockas av:

1. Alla delar hemma - yes

2. Alla verktyg hemma-yes

3. Käk fixat-yes

4. Polare hembjudna-yes

5. Öl i kylen-yes

Med andra ord så var allt klart och klappat för en tokfestlig kväll, med en tokklar målbild- en riktigt styggt snygg Cinelli Man Machine svart, rött och silver.

Maten slank ner i gott sällskap av ett italiensk rosévin. Pastasallad med mycket godsaker i, är både lätt att köka, och tacksam mat eftersom man kan snacka ganska mycket när man äter. Bra snackmat helt enkelt. Italiensk blev det även till maten i form av hembakt Ciabatta. Det fanns till och med några kalla ljusa italienska öl i kylen. Man kan säga att det var italiensk tema kvällen till ära.

Eefter maten var det så dags att börja skruva, men först tar man en öl. sen börjar man skruva. Men innan man börja skruva, ska man klämma på prylarna en stund, och sen tar man en ny öl.

Eftersom det går ganska snabbt egentligen, att flytta över delar från en ram till en annan, så kan man ju ta det lite lugnt.

Patrik sitter i soffan och tjatar om öl, medans Johan med van hand börjar skruva ur mitt Stronglight de luxe ISIS vevlager. Det är då jag känner mig nöjd att jag valde det lite bättre vevlagret när det nyligen införskaffades.

Jag står med vevlager delarna i mina händer, och börjar mysa. Nu börjar bygget på riktigt.

När hjärtat stannar till, blir man oftast lite stel, och får en kroppstemperatur som är svårdefinierad. Jag vet inte om man blir kall, eller varm.

Jag blev nog både och när jag påbörjade monteringen av vevlagret, och inser när det tar stopp efter 1,5 varv, att det är något som inte stämmer.

Sakta börjar minnesbilder från tonåren komma tillbaka, minnen från den tid då fyrkantsaxlar och Campagnolo regerade räservärlden. Minnen från väldigt korta men ack så viktiga frågor när man då beställde nån del til cykeln - Fransk, engelsk eller italiensk gänga? eller varför passar inte eländet?

Det var var bara till att plocka ihop originalhojen igen, eftersom natturen skulle gå av stapeln på fredags natten.

Dagen efter fick jag hjälp av Ola på Pedalogerna ( Tack och bock ), som brotchade ur lite krafs som tydligen satt kvar i gängorna. Det var engelsk gänga.

Man lär sig nåt nytt varje gång man gör nåt. Och jag lärde mig att tackla en antiklimax kväll.

Jag saknar ett erbjudande?

Jag brukar tömma brevlådan när jag kommer hem på dagarna. En bra dag, är den nästan tom, kanske ett vykort eller en cykeltidning eller nåt annat skoj. En dålig dag ligger där 3 st räkningar. En normal dag ligger där 20 st erbjudanden från alla företag som finns i västerort. Och det finns en del.
Alla säljer samma skit. Det är lågpris kyckling och billig tonfisk, som varvas med billiga collegetröjor och utemöbler som är så helrätta i år, att dom definitivt är totalt ute om ett år igen.
Jag saknar ett erbjudande om tid.
Kan någon sälja mig tid. Det går en vecka och en helg som bara flyger förbi, och där jag konsumerar allt mellan himmer och jord, och gör allt mellan himmer och jord förutom att cykla. ( bortsett från cyklingen till och från jobbet varje dag, som iof inte går av för hackor )
Jag vill ha tid. Jag vill ha mer tid att cykla, mer tid att leka med mina barn. Mer tid att cykla med Oliver i skogen, Fanny på cykelvägarna och ner tid åt att gå bakom Olles cykel.
Mer tid att sitta och snacka med tonåringarna i hemmet och mer tid att skratta och hångla med min vackra fru.
Varför kan ingen ge mig ett erbjudande om mer tid till ett bra pris?

Pyspunka?

Jag har fått pyspunka.

Det händer väl alla ibland, och troligtsvis dom som cyklar oftare än dom som inte cyklar.

Men den här pyspunkan har inte satt sig på däck och slang. det är jag som har fått pyspunka.

Luften har sakta sipprat ur mig, vilket kan bero på många saker. Kanske beror det på att jag under tidiga våren har gjort så mycket roligt, ( mallis resan, Paris-roubaix mm ), eller så är det bara våren och åren som tar ut sin rätt.

Jag vet inte om "punkalappar" fungerar för den här sortens punkteringar, men en sak som jag ska testa är en kall öl .

Det brukar funka mot det mesta :-o

En oerhört lyckad dag!

Efter en hel del planerande av mig och Johan, så var dte äntligen dags för dagen D, dvs dagen då vi skull inta Lilla Barkarby och kika på Paris-Roubaix.
Intresset var stort, ja nästan för stort, då ett 70 tal hade föranmält sig, och det finns c:a 50 platser :-o
Vi började med en ovanligt happy ride. Den i förhand rekade turen innehöll både grusvägar och lite stigar. Hög fart på asfalt och spontana spurter i varenda backe. precis som det ska vara med andra ord. Vet inte hur många vi var, men det kändes som 22-26 st totalt.
Vädret visade sig från sin bästa sida, och kunde för årstiden inte vara bättre. Vi prickade in helt rätt dag.
Tillställningen på Lilla Barkarby, var milt sagt lyckad. Sven-Åke Nilsson som gästade oss, berättade om sin karriär och livet som professionell innan tävlingen drog igång. Makalöst vilken karriär han haft. Dom resultaten är för många en dröm att bara komma i närheten av. När han berättade lite om hur det var att köra tillsammans med Eddy Mercxk, och när han berättade om sina träningspass, ökade definitivt respekten ännu mer. Här satt framför oss ett stycke svenskt stål.
Med 22 grader i skuggan, och kall öl i tappkranarna, var det faktiskt roligare att bara umgås med alla övern en kall öl, än att titta på själva loppet.
Det var som sagt en oerhört lyckad dag, som förhoppningsvis kan vara en början på nåt återkommande evenemang. Jag funderade sen en stund på varför man vill engagera sig i såna här events eftersom det inte finns nån som helst ekonomisk vinning i det. Inte ens en gratis Bel-pils. Men om uppskattningen är belöningen, så känner nog både Johan och jag oss rätt så rika vid det här laget trots allt.

Stuart O´Grady vann förresten loppet, men vi kände oss också som vinnare den dagen :-)

Åter till verkligheten

Borta bra men hemma bäst brukar man säga. Men ibland gör man resor, eller äventyr i livet, där det utrycket låter vänta på sig en stund när man väl har landat i verkligheten.

Den sedan länge planerade mallisresan, stod för dörren, och frågorna var många i skallen före resan.

Hur skulle cykeln funka? Hur skulle det vara att cykla i bergen? skulle knäna hålla? Redan den första turen som vi tog direkt när vi hade anlänt, gav mersmak. Dom nya hjulen kändes snabba. Det nya compactvepartiet verkade funka superbra i kombination med min relativt höga kadens.

Dag 2 var det dags för dom första serpentinvägarna. Det var en otrolig känsla när man insåg att man faktiskt skulle cykla uppför backar man aldrig tagit sig an tidigare. Redan efter en kort stund, kunde man höja tempot, och hitta sin egen takt. Den känslan var euforisk. efter toppen var dert nerförsåkning, ( rätt logiskt va ? ), som verkligen fick smilbanden att dra sig uppåt.

Vid återsamlingen vid första fiket nedanför backen, var det ett enda stort garv. Jag och Johan kollade på varandra och bara garvade. Och så fortsatte faktiskt hela veckan.

( Jag skrattade till och med för mig själv, när jag solokörde från Palma i ett ihällande regn).

Och cykeln funkade.

Det var en höjdare att cykla i bergen. ( Jag kunde ha kört på ännu mer tror jag) .

Och knäna höll ihop, fast jag trodde dom tagit tvärslut på torsdagskvällen.

Tack Johan och Patrik, för att det inta bara stannade vid snack i höstas. Tack alla andra som gjorde den resan till en av de bästa veckorna i mitt liv!

Imorse när jag tittade ut, hade snön lagt sig på fönsterblecket. snacka om att kraschlanda i verkligheten :-0

Triss i trubbel

Ibland fasar man för vissa dagar. Det kan vara julafton, påskafton, långfredag, eller liknande helgdagar. det kan också för många vara de traditionella firmafesterna, eller mellandagsrean.

Jag fasar ibland för de dagar då systembolaget på sin hemsida, visar nyheter i sortimentet.

Fasan ligger i att dom ofta tar hem eett på tok för litet antal till ett på tok för litet antal butiker.

Det är på gränsen diskriminering.

Vid kvällens titt på systembolagets hemsida, blev jag först glad och nästan skrek till! Sen byttes den känslan till en obehaglig, kall, och olustig känsla.

Den 2 april har dom enligt sidan säljstart på Brooklyn Brown ale.

Glädjen kommer sig av att det är en ohyggligt smarrig ale. Det olustiga ligger i att dom verkar få in endast 24 flaskor till liljeholmen?
Till min gädje kommer även aprils tillfälliga nyheter att innefatta två andra favoriter:La Trappe: en holländsk Trapist. Lite jästig, brödig och aningen sötare i smaken än ex. Chimay. Men god.

Chimay vit: den ljusaste av Chimayerna. Bra som "inkörsport" om man gillar ljusare öl, men vill dricka nåt riktigt :-O

April blir en jobbig månad. Av trippla skäl.

Ekerö punkare- finns dom?

1.Finns dom på riktigt, och hur ser dom ut i så fall?
2. Vilken tid kan man se dom, och vad kännetecknar en "Ekerö-punkare"
Jag kan nu glädjande rapportera att jag idag såg något som bör kunna klassas om Ekerö punkare.
1. Dom finns på riktigt, och ser ut som Johan ( Mollo )
2. Man kan se dom ganska tidigt på söndagsmornar, i cykeltunneln under "lindötunneln" på väg ut till Ekerö. Kännetecknas av bra humör, och orädd för regn och rusk.
För övrigt tog jag och just den här Ekerö-punkaren en 10 milare idag. Måste säga att det var bland dom bästa turerna på oerhört länge. 3-4 plusgrader, motvind, kantvind, och regn.
Vid Färentuna blev det ett kort kaffestopp hos Mamma & Roland. ( fast mamma var inte hemma ). Handskarna fulla av vatten, fötterna var iskalla och i princip döda. Men det var ändå helmulligt. Man tränar både kroppen och knoppen om man kör 10 milsrundor eller längre i sånt skitväder. Turerna på Mallis kommer man nog skratta sig igenom, och faktum var att vi båda skrattade en del idag.
Mitt knä mår bra, jag mår bra, life is good.

A sunday in hell! Men räddad av Johan.

Så heter dokumentärfilmen om 1976 års Paris-Roubaix. A sunday in hell.
Dagen idag, dvs den 11/3 2007, var planerad sen länge.
Frun hade skrivit in i kalendern att jag skulle tilbringa en hel dag på cykel, och själv hade jag beställt fint väder. Eftersom jag inte körde 20 mila breveten i västerås, hade jag tänkt mig en lång CX runda, där shell macken i Bålsta skulle agera fikastopp. Järva skulle få sitt, och fasen vad läckert det skulle bli.
I fredags på väg hem från jobbet, så börjar höger knä att knirra lite. Jag har som jag tidigare skrivit, inte lyckats få varken tid hos läkaren, eller vett i huvet att inte cykla alls. Jag har tänkt lite så, att jag kanske kan cykla ändå, men inte trycka på så mycket.
När jag kom hem möttes jag av en vattenräkning. Vi har haft en toalettstol som stått och läckt vatten. Nu såg vi hur mycket det kostar extra på ett halvår ( 2500:- )
Lördagen var redan planerad, och innehöll därför ej cykling eller besök på bauhaus.
Jag börjar nu fundera på att köpa en toalettstol på söndagskvällen, så kan jag ju cykla på förmiddagen! Jippi! vilken bra idé! Cykla cykla cykla!
På väg i bilen ut till Färentuna, ser jag JLarsson. Blir lite svart i ögat och ganska avundsjuk.
När mamma och jag fixar lunch, pratar vi lite om knän. Hon skrattar lite, och frågar om det knirrar i knäna? Javisst säger jag. Jamen då så, då är det ju bara inflammerade knäleder. Då räcker det med vila. Det är inte det jag vill höra. Jag vill att hon ska uttala något magiskt som gör att mina knän är osårbara!
Söndagmorgon. Jag vaknar och ärförkyld. En sån där som sitter i pannan och ögon och överallt!
Bauhaus öppnar klockan 09:00. Jag är där 09:15.
Jag är hemma klockan 10:00.
Klockan 13:00 har jag en ny toalettstol på plats.
Klockan 13:30 sänker jag mig i soffan och snyter mig, samtidigt som jag kikar på Paris Roubaix från 2004, när Bäckstedt vann ( Tack Johan för lånet. Det räddade min dag )
Det är det närmaste jag kommer cykling idag.
Klockan 19:00 ropar frun från övervåningen: "Älskling"- jag tror dammsugaren dog nu, det blir nog till att köpa ny!
Jag funderar på om inte den här söndan var jobbigare för mig, än vad söndan i april för 3 år sen var för Bäckstedt?

Achel -> Arsel?

Idag på lunchen tog jag en promenad. Det var en sån där härlig promenad som resulterar i att jag står på systembolaget på regeringsgatan och har svårt att välja ut vad kvällen skall erbjuda mig, i form av ett gott öl.

Systembolaget på regeringsgatan har ett svårslaget sortiment. Till min förvåning hade dom just nu dessutom som "tillfällig nyhet", Trapist ölet Achel. Både Brun och blond. Den finns vanligtvis i beställningssortimentet, och därför har det inte blivit av att jag smakat den ännu, även om den går att hitta på en del pubar / krogar med bra sortiment av belgiskt öl.

När jag snackade med Johan på eftermiddan, så garvade han, och sa"Arsel"! Det låter ju som arsel!

Det var då jag kom på att jag faktiskt inte var riktigt säker på hur man uttalar det, och hoppas innerligt att det svenska ordet "arsel" på intet sätt är förknippat med "Achel"

Time will tell, if its heaven or hell!

Nu gör det ont - ooh så ont!

Mina knän börjar må bättre. Men det kan jag inte tacka vårdsystemet för, eftersom dom inte finns till för mig. Men det gör ont ändå. Det gör förbannat ont att titta på vårbilder i allmänhet och bilder från Mallorca i synnerhet.

Som tur är, går kalenderna i år åt rätt håll. Det betyder ju att jag för var dag som går, är en dag närmare mallis resan.

Håll tillgodo med dagens bild:

Tröjan för en kille med klös!

Jag har fyndat som vanligt.
Den här gången blev det en tröja från Primal Wear, i en minst sagt mulligt röd färg. Jag gillar deras kläder. Både design, material och passform är i min smak.
Motivet passar för en kille med klös. Men jag tänker ha den ändå. För det är ju lite så, att om man är en mes, så vill man klä sig lite tufft. Dom som lyssnar på hårdrock, ( som jag ), är ganska snälla. Man är inte som man klär sig, men man kanske klär sig som man skulle vilja vara?
Så här snygg är den ialla fall. På riktigt!



















Och så här snygg blev jag i den. På riktigt!



















Vilken tur att den passade så bra. Ni ser ju själva hur glad jag blev! ( och märk väl hur tuff jag försöker vara, vilket jag ju absolut inte är )

Vem är värd att få vård?

Egentligen hade jag tänkt skriva lite om hur lätt det är att få hjälp med onda knän i sverige. Men eftersom det faktiskt är lögn, så kan jag inte skriva om det. Det är nämligen omöjligt, och har en väntetid på 1 månad. Har nu försökt med både husläkare, akutmottagningar och specialister. Lika omöjligt överallt.
Jag är både arg, och lite orolig. Arg för att jag inte kan cykla så mycket som jag vill, och orolig för vad som kan hända om jag cyklar ändå. Och om 1 månad är det dags att dra till mallis.........
Undrar om man kan köpa nya knän på e-bay, och skicka räkningen till Reinfeldt eller nån.

Vila dina ben, med ale och voltaren

Så skulle det säkert kunna stå på en reklamskylt, om det inte vore för det faktum att man inte ska blanda antiinflammatoriska tabletter och alkohol.......

Så här ligger det till.

Jag har åkt skidor. Än värre så har jag åkt skidor bakom Olle Nyström. Olle är lite mer än 4 år, och åker skidor med sele. När man åker bakom med sele, så plogar man . Jag har plogat flera kilometer nerför backarna i Lofsdalen. Jag har plogat ett par rejält inflammerade knäleder troligtvis och fick vända hemåt med slokna öron som en skamsen hund på söndagsturen. Men det finns ett talesätt som säger: tidig vila är kort vila. Hoppas det stämmer, annars ska jag stämma den som myntade det uttrycket.

Nu till något betydligt roligare.
Bland de tillfälliga nyheterna återfinns "Brother Thelonius". En amerikansk ale av belgisk "abbey" typ.
Den har jag stora förväntningar på, och säkert skulle den
passa väldigt bra till värktabletter, om det inte vore för det faktum att. .............

Underlivsreklam är det verkligen bra?

Old school är ibland bra, ibland inte. Är man för gammal, har man kanske glömt bort väsentliga delar av utförandet.

Igår morse var det kallt. Riktigt kallt. Frun tittar på mig med skeptiska ögon när jag börjar klä på mig, och det är då jag tänker på lyckan. Familjelyckan alltså.

För att inte frysa vitala delar av kroppen, kommer jag plötsligt å det gamla knepet med tidningspapper - håll kylan stången modell "old school", dvs peta in tidningspapper där kylan bråkar lite extra. Det brukar funka rätt så bra. Det funkade förr i tiden, intalar jag mig själv samtidigt som jag trycker ner konsums reklamblad i skrevet. Nu är det 2 par byxor, och ett reklamblad från konsum som ska stoppa kylan. Yeah! Skönt att man är både klipsk och erfaren tänker jag för mig själv när jag grenslar "hammarn".

Fast det är kallt, så blir man varm. Man blir varm även i skrevet. 50 minuter senare, inser jag att jag nästa gång ska lägga reklambladet mellan byxorna. Inte närmast kroppen. Närmast kroppen har jag nu ett fd. reklamblad från Konsum, som är förvandlat till en smulig, blöt pappersmassa. Det går knappt att urskilja om lockvarorna gäller kaffe eller päron.

På hemvägen fryser jag om delar av kroppen. Men det är garanterat en reklamfri plats jag fryser om.

Den här bilden passar bra just nu.