onsdag, januari 05, 2011

2010 - tack och hej, never again.

Vissa år kan man inte få tillbaka. Det är nog tur det.
För mig så vill jag härmed utnämna 2010 till det i särklass sämsta året jag upplevt på så många år, att jag knappt vet om jag haft nåt sämre.
Eller så är det så enkelt att jag minns den senare delen mer än den första?
Började året bra, och cyklade igenom en brevetserie med dubbla 30 milare redan före maj månads utgång. Det gick väl bra även om jag ibland blev trött på ett sätt som kändes lite märkligt.
I slutet av maj gick min pappa bort, efter att ha besegrats av cancer.
Under sommaren kände jag återigen att jag blir trött när jag cyklar, och att hjärtat får slita mer än tidigare. Ställer upp i en 100 milare, men får bryta rätt fort då jag känner mig helt slut med både huvudvärk och trasslig mage som lök på laxen.
Ställer in mitt deltagande i 1001Miglia Italia, som varit målet med hela året, då jag känner att jag inte har kroppen med mig.
Byter tjänst under hösten, och får ett blodtryck så högt att det är skrämmande.
Antagligen är det blodtrycket som spökat hela året, men som under hösten eskalerade till extrema nivåer. Sjukskriven med ny medicinering för att få ner trycket till nivåer som inte är skadliga.
I december får jag uppleva hur det känns att få akut njurstensanfall. Ambulans till sjukhus och morfin så jag inte svimmar av smärta. Tillbringar en natt på sjukhus.
När jag kommer tillbaka från sjukhuset har jag fått nog av allt.
Bestämmer mig för att anta ett erbjudande från jobbet och gå in i "omställning", vilket ekonomiskt innebär att jag har ett år på mig att hitta ett nytt jobb.
Tillbringar första dagarna i januari 2011, med att återigen besöka sjukhuset, då känningar i hjärt/lung trakt inte känns för mysiga.
Det visar inga prov på defekter tack och lov, utan är mer en effekt av ny medicinering för blodtryck och njursten samt givetvis framkallat av en stor oro inför en osäker framtid.

Jag skulle vilja påstå att det var ett regnigt 2010, om regn är motsatsen till sol.
Man brukar förvisso säga att "efter regn kommer sol".
Men det är aldrig nån som sagt hur länge det kommer regna :-(

Nästa inlägg på den här just nu gnälliga bloggen, får vara positiv eller inte vara alls.

Tack för kaffet 2010 - fuck you!

7 kommentarer:

Johan Andersson sa...

Fyy fan..

Först vill jag verkligen beklaga din pappas bortgång. Vet hur det känns då mamma gick bort för 2½ år sedan.

Gällande jobbet tror jag att du gjorde helt rätt. Man ska ju jobba och tjäna pengar för att kunna leva och inte tvärtom.

Slutligen hoppas jag verkligen att du blir bättre gällande alla symptom på blodtryck etc och att vi kanske kommer hoja något tillsammans i år.

Nypan sa...

Tack Johan.
Det löser sig säkert med jobb. Vet inte vad, när eller hur men jag har ju lite tid på mig för att orientera mig.
Hoppas också vi kan hoja lite 2011. Det börjar bli dags för det va ? :-)
/N

Tille sa...

Ja det var verkligen en hel del som sög kraftigt i ditt 2010.

Jag hoppas du får lite ro i kroppen och en nystart nu. Det har du verkligen förtjänat. Dessutom vill jag väldigt gärna ha med dig på årets äventyr. 2011 har potential att bli ett stort år.

/T

Anonym sa...

Önskar dig ett verkligt gott och friskt år 2011 ..

Kram
/vito

Camaleonte sa...

2010 låter som ett veritabelt skitår Nypan. Beklagar också din pappa, sånt gör riktigt ont i själen. Tror på det där med "sol efter regn" som du skrev, har själv upplevt när det vänder. Bara du får ordning på hälsan, den är viktigast, så låter det som att 2011 har förutsättningar att bli ditt år!

Nypan sa...

Tack alla vänner för uppmuntrande ord.
/N

Tobbe Arnesson sa...

Harden the fuck up!

;)

Ordverifieringen är förresten "oblife", kör du med tamponger också?