söndag, april 28, 2013

Mallorca på gott och ont

Det var dags för ett årets mål. Tanken under vintern var att köra loppet Mallorca 312 som precis som det låter är 312 km vilket är ett varv runt ön.
Med sjukdom,  ålderskrämpor och för få långrundor under våren,  bestämde jag mig för att nöja mig med den korta versionen som är 167 km med i princip samma  stigningar som långa loppet men med kortare plattåkning.
Jag och Johan ( som givetvis skulle köra det långa loppet ), rullade iväg från hotellet strax efter sex på morgonen och trampade lugnt fram på regnvåta vägar fram till hotell Iberostar där starten gick klockan sju. En halvtimme före start var det fortfarande mörkt, fuktig luft och startfållan började fyllas på.
Även om det är ledarbil dom första 23 km så vill ju alla med stora ambitipner ligga långt fram när stigningen mot Lluc börjar. Jag hade sällskap fram till backen med en trevlig prick (Peter? ) som körde för MTB Täby och när backen började bestämde jag mig för att ta det lugnt.
Det gick rätt bra och jag trampade mug sakta men säkert framåt genom klungan och uppåt. Vet ju sen tidigare att backen upp mot piggen från baksidan kan ta mer på krafterna än man tror.  Speciellt om man inte är i den form man önskar.
Jag trampade väl på i duggregnet och tyckte det kändes bra även om jag gärna hade sluppit regnet.  Vägarna var rätt hala och försiktighet i utförslöporna var dagens budord. Rullade sakra genom den kolsvarta tunneln på toppen av puig mayor och funderade kort på hur nära en vurpa man alltid är i den tunneln och definitivt idag. När jag rullade ur tunneln stod det en ambulans utanför och jag tänkte kort att nån stackare råkat ut för någon incident.
Nerför piggen genom Soller och vidare mot Deia gick färden och benen fick jobba i den stigningen som bitvis är rätt dryg. Ett snabbt stopp vid en depå strax före Valdemossa och jag höll på att frysa armarna av kroppen.  Nu var jag kall och genomblöt men benen och resten av gubben kändes också rätt OK och nedförskörningen från Valdemossa gick bra trots att det nu regnade rätt rejält. Jag hade hamnat mittemellan ett par grupper men kom efter ett par mils solokörning ikapp en grupp som jag sen körde med de sista 4-5 milen. Gruppen körde på ganska bra och jag kände mig pigg , fräsch och stark när jag körde i mål. Tänkte att jag nog borde ha kört det längre loppet men det kanske är bättre att vara nöjd med 167 km än missnöjd med 312? Passade på att ta lite benmassage i målområdet innan jag med dyngsura kläder rullade moy hotellet på den dåliga lokalgatan.
BANG!
Det är kanske så det låter när man okoncentrerad kör ner i ett av regnvatten fullt potthål.
Det tar tvärstopp och jag fattar först inte vad som hänt men känner direkt att det gör ont lite överallt.
Uppskrapat knä, axel, armbåge och hand. Blodet rinner nerför benet och jag svär åt min klumpighet. Haltar in på ett apotek och får tvätta av såret och köpa ett par skapliga förbandsplåstet att lägga över mitt knä.
Stapplar in på Burger king hungrig, ledbruten och arg och möter Johans familj och deras vänner som också är med på resan. Dom ser lite chockade ut när jag dyker upp med blodet rinnande nedför benet och frågar direkt om jag har hört nåt om Johan. Jag får då reda på att han kraschat under loppet och ligger på sjukhus i Palma med omplåstrad skalle. Det var han som ambulansen utanför tunneln vid Puig Mayor tog hand om när jag cyklade förbi. Kanske lika bra att jag då inte visste om det.
Dagen efter loppet var det regn hela dagen och det kändes helt OK att ta en vilodag.
Idag på morgonen fick jag ett SMS från min syster som kort berättade att vår älskade farmor somnade in för gott under natten.
Tog en löptur på morgonen och satt en stund på stranden med tankar om livet. Det här är varken en cykelresa eller semesterresa.
Jag tar nog den här dagen som det kommer och låter tankarna om livet få ta sin tid.

3 kommentarer:

Bjorre sa...

Låter en anings kärvt :(

Anonym sa...

Tunnelväggar, potthål och spanska rondeller. Det går så där för KBCK på Mallorca!

Johan Mölleborn sa...

Det var en händelserik början på vår semester. Men nästa år tar vi revanch!