Visioner är bra att ha. Och man tar fram dom för att gå på skiten igen liksom.
Efter helgens 40-milare var jag rätt tveksam till det här med långcykling. Eller egentliga var det inte efter, utan snarare under helgens långcykling. Kan bero på flera saker, men säkert är att en trött kropp, regn och kyla hjälpte till att sänka motivationen en del.
Man glömmer fort. Och man blir stärkt av motgångar och några enkla ryggklappar.
Så nu är jag lika sugen som innan, eller egentligen ännu mer sugen :-)
2 kommentarer:
*ryggdunk*
De ska svida, de där misärturerna.
Redan på nästa långrunda med sol och värme kommer du skratta ihjäl dig av cykellycka.
Tack och bock.
Fast det var inte vädret som var jobbigt. Det var känslan av att tappa kraft i benen som gjorde ont i själen. Men man inser för varje vecka som går att kroppen blir äldre med en vecka också.
Skicka en kommentar