På slingriga vägar

Och med underrubriken "med jävligt trötta ben".

Men vi börjar i rätt ände.
Eftersom jag inte hade möjlighet att tillbringa hele helgen med att cykla, pga barnkalas med mera, bestämde jag mig för att åtminstone cykla med gänget som skulle cykla upp till Gävle för årets "Smash volleyboll" turnering, till Rimbo. Sen kunde jag vända där och hoja hem igen, för att komma tillbaka i god tid för inhandling av mat mm.
Klockan kvart över fem masade jag mig upp, och åt sakta en skål müsli. Sakta klädde jag på mig innan jag kvart över sex snabbt cyklade ner till Barkarby där alla skull mötas.
Magnus Hektor och Mollebjörn var redan där. Magnus dreglade lite över min Roubaix hoj innan resten av gänget anslöt vid halvsju rycket.
Det var Vic, Kitzblitz, Mattel och Tillman. Markus och Danne skulle haka på längs vägen vid stäket, och Schture skull ansluta vid Rimbo.
Vägen upp till Rimbo via Kårsta går via slingriga vägar, som kantas av hagar med hästar, röda stugor, hagar med kossor och en och annan kyrka från 1100 talet. Det går upp och ner mest hela tiden på dom smala vägarna. Ganska tomt på bilar och perfekt för cykling.
Morgontimmarna bjöd oss på lätt vind från sidan, och en dimma som inte riktigt ville släååa igenom solens värmande sken. Det var lite kallt om fingrarna och tårna. Humöret var dock på topp, och framme i Rimbo skulle det fikas en stund, innan resten skulle fortsätta upp mot Gävle, och jag själv skulle vända tillbaka.
Vinkade av gänget som skulle vidare, och som nu hade fått sällskap av Schture, och vända näsan hemåt. Vinden hade inte vänt ett enda dugg, vilket innebar att det kändes som motvind hela vägen hem.
Eftersom jag varit ganska trött i kroppen den senaste månaden, och inte har något vidare "klipp" i benen just nu, var det lite trögt hela vägen hem. Kände mig rätt tung i benen när jag klev av cykeln efter strax under 14 mil som dagen totalt innebar.
Men hellre 14 mil än inga mil alls, även om benen nog hade klarat sig bra utan en enda mil.

En rolig grej som hände i Rimbo.
På fiket satt enn lokalt sällskap och drack lördagskoppen när vi stolpade in.
En kvinna frågar mig : Är ni Fredrikshovare?
Nej svarar jag, vi är KBCK:are. Kvinnan funderar kort och säger att hon inte hört talas om det, och frågar vad det betyder. I det ögonblicket ser jag att det på hennes tröja är reklam för cykelresor till italien, och svarar bara att det är en bokstavskombination, innan jag snabbt stegar fram till kassan för att beställa kaffet. Hoppas kvinnan hittar till klubb bloggen :-o