Besviken :-(

Hej på er.

Skulle egentligen vara i Ninove i Belgien just nu. Men jag är hemma.
För min del blev det en ganska kort resa, som avslutades i Jönköping.
Lite bakgrund. Jag har sen en månad haft lite känningar i hjärttrakten, och blivit lite mer andfådd än vanligt, och haft högre puls än jag bör vid medelbelastning mm.
( På en 12 milsrunda ska man nog inte ha 155 i snittpuls )
Besökte också sjukhus akut för 3 veckor sedan, men fick egentligen då bara beskedet att jag inte är döende.
Efter att ha hämtat stora bussen, fixat mackor, bullar, dricka och hämtat upp vårt gäng, drog vi från stan vid 16 tiden.
Redan vi Nyköping kände jag mig lite risig. Vid Norrköping var jag rätt orolig i kroppen men bestämde mig för att leka chaufför till Jönköping, för att fokusera på nåt annat.
Strax före Huskvarna bytte vi förare, och jag bad grabbarna att släppa mig i jönköping.
Vi hittade fram till tågstationen där jag bara behövde vänta 25 minuter på tåget till stockholm, via nässjö.
Frun mötte på centralen och jag var hemma strax före 12 i natt.
Jag hade nog knappast mått bättre i bilen nånstans i norra tyskland. Men det hade däremot blivit betydligt krångligare att ta sig hem.
Just nu är det en blandning av oro och besvikelse som råder i mig.
Har precis fått tid för att träffa läkare på måndag, med syfte att tvinga fram en remiss för akut utredning.
Det här var nåt jag hade sett fram emot oerhört länge. Ett äventyr ner till eruropa med ett milt sagt härligt gäng. ( fan vad jag gillar er allihopa ), för att cykla igenom en klassiker och avsluta som en riktigt cykel "tifosi". Flandern runt var ju ett monument som jag skulle bocka av på listan i år. Nu får jag vänta med att bocka av det. Flandern finns kvar tills nästa år.

Men hur mycket man än älskar sig själv och sin cykling och allt härliga som det gett och fortfarande ger mig, så kommer såklart hälsan och familjen först.
Nu ska jag först bli ordentligt utredd hoppas, jag och få rätsida på det som inte är bra. Sen ska jag trampa för livet.

/Nypan