Natten som gav mig lusten åter

Emellanåt försvinner lusten :-(

Lust att skratta, lust att älska, lust att jobba, lust att cykla. Ja ibland vill man ingenting alls.

Sen hemkomsten från Mallis, har jag varit nedtonad och inte haft lust med något alls. Inte haft nån lust att cykla annat än till jobbet. Förvisso har jag på ålderns höst fått problem med pollenallergi som gjort cyklingen allt annat än lustfylld. Men jag har nog förutom den fysiska lusten inte haft någon längtan efter cykelturer överhuvudtaget.

Men den gode Toni, ( Kitzblitz ), hade nog ruvat hela vintern på att få återuppta den nattcykling jag och Johan genomförde förra året. Han högg stafettpinnen och kallade till nattrunda runt "lilla mälaren". Först lite tveksam till att köra, eftersom jag inte hade lust med nånting alls. Men efter lite funderande började jag ändå inse att det här kanske skulle kunna bli vändpunkten. Bra väder var dessutom beställt. Och förra årets natt tur hade varit milt sagt lyckad. Jag kör.

Vi var 6 st som startade 22.00 från LB. Planen var att precis som förra året, cykla en runda på c:a 22 mil.

Jag, Johan, Toni, Martin, Micke och Mattias. Ett fint tempo hela vägen fram till Södertälje, där vi hann med kaffe på Shell macken. Fint tempo, innebar att det gick på ganska bra. :-)

Efter Södertälje så ökade vi tempot en del. Alla tog ansvar för goda förningar, och farten låg för det mesta strax under 40. Längs vägen hördes fåglarna i varenda buske, och ibland var det ett rådjur som fort sprang över vägen i skenet från våra starkt lysande Dinotte lampor.

Att cykla på natten är på gränsen till magiskt, och mörkret runt om gör nog att man fokuserar än mer på själva cyklingen.

Allt är stäng på natten. Alla samhällen sover, alla mindre städer är tysta och tomma på liv. Folk sover på nätterna, om dom inte cyklar förstås.

Vägen från Enköping till Bålsta gick i ett nafs, och vi låg då i par om 2 som tog förningarna. När vi fick se Shell macken i Bålsta, var det som upplagt för spurtpris. Kalla fötter, trötta ben och grusiga ögon fick liv igen med macka och kaffe.

Folk man möter på morgonen så dags, tror nog att man precis stuckit ut på cykelturen. Tur att dom inte vet sanningen kanske.

Sista biten hem innebar givetvis spurter i både backar och på skyltar. Man plockar nån, och torskar några i vanlig ordning :-)

Väl hemma efter turen, och framförallt dagen efter, så kände jag trots en mosigt trött kropp att lusten till att cykla hade kommit tillbaka. Det ska till en hård natt, för att återfå sina lustar. Så om ni nån gång saknar era lustar, så rekommenderar jag en nattlig cykeltur. ( det lär finnas andra sätt att återfå lustar på natten, men det här är en cykel blogg )

Men eftersom öronen höll på att ramla av i nattkylan, kommer jag köra med en sån här kruka nästa gång. På riktigt. Jag fick tillbaka lusten på natten, men blev visst lite knäppare på köpet...