Vilken toppendag! Drömmer jag?

Det fantastiska med livet är att man inte vet hur dagen kommer att bli, när man stiger upp på morgonen.
Man kan ha planer för dagen förvisso, men småsaker kan ändra dom helt och hållet. Ibland är dagar riktiga skitdagar, när en mängd småsaker ändrar alla planer så att allt blir totalt fel.
Som tur är glömmer man dom dagarna ganska fort.
Och som tur är så finns det också dagar när alla småsaker liksom ramlar åt rätt håll istället. När allt bara är toppen. Dom dagarna lagras djupt i minnet, och kan vide ett senare tillfälle få den mörkaste dagen att bli något ljusare.
En av dagarna på Mallis nu i år, hade vi bestämt oss för att cykla kort och lugnt. Några i sällskapet skulle hyra bil, och vi andra bestämde oss för att i lugn takt cykla ner till Port Andratx, käka lunch, och sen cykla hem.
Då ett av våra stora intressen i livet förutom cykel också är vinproduktion, ( egentligen är det väl slutprodukten vi är mest intresserade av ), hade vi tagit reda på att det längs vägen låg en vingård! Bingo. På deras hemsida stod nåt luddigt om gratis vinprovning, och öppet all dagar! Bingo Bingo!
På vägen till Andratx rullade vi förbi vingården, men bestämde oss för att ta den på hemvägen.
Det var en fantastiskt fin dag. Solen tittade ofta fram mellan de tunna molnen, och det var en riktigt skön tur ner till Andratx. Lunchen tog vi i Port Andratx och eftersom dagen var ämnad för återhämtning, tog vi det riktigt lugnt.
På hemvägen stannade vi så till på vingården, där flera viner testades i de små käcka plastglasen. Givetvis köpte vi med oss vin också, vilka resolut trycktes ner i ryggfickorna :-)

På bilden ses Johan Mölleborn, på hemväg från vingården.
Efter besöket på vingården bar det så av hemåt igen. Lite försiktigt i nedförsbackarna eftersom vi hade så "dyrbar" last.
Men eftersom två tyskar ville annorlunda, blev det givetvis ett race ner till Calvia, och sen fortsatt ner till Palma Nova.
Den tyska snubben frågade mig om vi verkligen hade vinflaskor i ryggfickorna, Yeah! Of course, var det enda jag förmådde mig att säga, samtidigt som jag fyrade av ett riktigt flin.
Så långt var dagen en fullträff.
Men det stannade inte här. När vi rullade ner i Palma Nova, kom vi på den ljusa idén att försöka lägga vår "afterbike" på nåt ställe med Eurosport sändning, eftersom Gent-Wevelgem gick på eftermiddagen. Och visst fanns det ett sånt ställe strax bredvid hotellet.
Där satt vi alltså och hade cyklat en härlig runda, käkat en social och god lunch, besökt vingård med provning, rejsat med tyskar och satt nu alltså och läppjade på en öl, samtidigt som vi glodde på cykel på TV. Nyp mig i skinnet ville jag säga, men av Johans blick förstod jag att vi var flera som kände likadant.
När jag satt där och funderade på om vi kunde få det bättre just då, ringer telefonen. Äldsta sonen ville bara ringa och säga att han fått sommarjobb. Jag tog en klunk av ölen och kände hur det rös i kroppen. Den där rysningen som kommer av välbehag. Jag nöp mig försiktigt i armen, och kände att det faktiskt var på riktigt. Det var sannerligen en toppendag som jag kommer plocka fram titt som tätt. Och livet är tydligen ibland som en dröm. Åtminstone vissa dagar.