Cykla för livet!

Rubriken känns nästan tung. Känns nästan väl allvarlig om man läser den på samma sätt som man brukar säga "spring för ´livet".

Men jag har funderat ett par dagar, över vad cykling är för mig, hur det påverkar mina beslut och hur det i sin tur påverkar min familj. Helt enkelt, hur cyklingen påverkar mitt sätt att leva.

Man har ju också i mellandagarna lite tid på sig att fundera över sitt liv, och kanske planera lite inför kommande år.

Bland det första jag tänker på när jag vaknar, är cykling. När jag på kvällen lägger ner huvudet på kudden för att sova, så tänker jag ofta på cykling. Jag drömmer mig bort till serpentivägarna på Mallis, där solen tittar fram mellan träden, eller skymningsljuset när den småländska senkvällen övergår i natt, och man tyst susar fram på tomma småvägar på vägen till Göteborg.

Året 2007, är helt klart mitt bästa cykel år. Aldrig förr har jag haft så många roliga timmar i sadeln. Både korta rundor och långa rundor.. Cykling utomlands och riktigt långa cykelturer, som jag inte visste var möjligt att genomföra innan jag gjorde det.

Jag har cyklat så mycket jag hunnit med dom vänner jag det senaste året fått via cyklingen. Cykling för människor långt bort, men också nära varandra. Och att i vuxen ålder får kompisar, är inte så jäkla lätt, eftersom man oftast träffas genom fruar eller barn, och då ofta har ganska lite gemensamt med dom.

Min hälsa har blivit oerhört bra av cyklingen, och jag känner mig tveklöst som en mycket friskare och starkare människa nu, än för 10 år sedan. Mitt hjärta som höll på att spricka av högt blodtryck för några år sedan, mår också bättre. Jag kan nog därför tveklöst påstå att jag cyklar för livet.

Om jag tittar framåt lite, så vill jag inför 2008, faktiskt försöka få fler att anamma mitt nya motto "Cykla för livet"

Jag har en svag idé om att man kan genomföra nåt på företaget, i form av nån cykelgrupp som träffas ibland, eller helt enkelt försöker få fler att ta cykeln till jobbet.

Eller så nöjer jag mig med att själv cykla för livet.

Jag ser fram emot 2008. Det kommer bli mitt bästa cykelår, nästan i klass med 2009.
Och redan nu börjar uppladdningen inför den, även om jag egentligen inte gjort nåt cykeluppehåll alls i år, förutom den senaste veckan då jag varit tokförkyld. Trainern ska få jobba så den ber om nåd, och Crossen ska få pendla till jobbet, och ta mig ute på långrundor på helgerna. Och blir det inte värre vinter än så här, så åker snart ett par 4-season däck på Cannondale R1000 hojen. Och vips, så är våren här, med Mallis i siktet, och sommarens rundor på Cinellin en verklighet.
Och imorron cyklar jag igen. För livet.