Mallorca på gott och ont

Det var dags för ett årets mål. Tanken under vintern var att köra loppet Mallorca 312 som precis som det låter är 312 km vilket är ett varv runt ön.
Med sjukdom,  ålderskrämpor och för få långrundor under våren,  bestämde jag mig för att nöja mig med den korta versionen som är 167 km med i princip samma  stigningar som långa loppet men med kortare plattåkning.
Jag och Johan ( som givetvis skulle köra det långa loppet ), rullade iväg från hotellet strax efter sex på morgonen och trampade lugnt fram på regnvåta vägar fram till hotell Iberostar där starten gick klockan sju. En halvtimme före start var det fortfarande mörkt, fuktig luft och startfållan började fyllas på.
Även om det är ledarbil dom första 23 km så vill ju alla med stora ambitipner ligga långt fram när stigningen mot Lluc börjar. Jag hade sällskap fram till backen med en trevlig prick (Peter? ) som körde för MTB Täby och när backen började bestämde jag mig för att ta det lugnt.
Det gick rätt bra och jag trampade mug sakta men säkert framåt genom klungan och uppåt. Vet ju sen tidigare att backen upp mot piggen från baksidan kan ta mer på krafterna än man tror.  Speciellt om man inte är i den form man önskar.
Jag trampade väl på i duggregnet och tyckte det kändes bra även om jag gärna hade sluppit regnet.  Vägarna var rätt hala och försiktighet i utförslöporna var dagens budord. Rullade sakra genom den kolsvarta tunneln på toppen av puig mayor och funderade kort på hur nära en vurpa man alltid är i den tunneln och definitivt idag. När jag rullade ur tunneln stod det en ambulans utanför och jag tänkte kort att nån stackare råkat ut för någon incident.
Nerför piggen genom Soller och vidare mot Deia gick färden och benen fick jobba i den stigningen som bitvis är rätt dryg. Ett snabbt stopp vid en depå strax före Valdemossa och jag höll på att frysa armarna av kroppen.  Nu var jag kall och genomblöt men benen och resten av gubben kändes också rätt OK och nedförskörningen från Valdemossa gick bra trots att det nu regnade rätt rejält. Jag hade hamnat mittemellan ett par grupper men kom efter ett par mils solokörning ikapp en grupp som jag sen körde med de sista 4-5 milen. Gruppen körde på ganska bra och jag kände mig pigg , fräsch och stark när jag körde i mål. Tänkte att jag nog borde ha kört det längre loppet men det kanske är bättre att vara nöjd med 167 km än missnöjd med 312? Passade på att ta lite benmassage i målområdet innan jag med dyngsura kläder rullade moy hotellet på den dåliga lokalgatan.
BANG!
Det är kanske så det låter när man okoncentrerad kör ner i ett av regnvatten fullt potthål.
Det tar tvärstopp och jag fattar först inte vad som hänt men känner direkt att det gör ont lite överallt.
Uppskrapat knä, axel, armbåge och hand. Blodet rinner nerför benet och jag svär åt min klumpighet. Haltar in på ett apotek och får tvätta av såret och köpa ett par skapliga förbandsplåstet att lägga över mitt knä.
Stapplar in på Burger king hungrig, ledbruten och arg och möter Johans familj och deras vänner som också är med på resan. Dom ser lite chockade ut när jag dyker upp med blodet rinnande nedför benet och frågar direkt om jag har hört nåt om Johan. Jag får då reda på att han kraschat under loppet och ligger på sjukhus i Palma med omplåstrad skalle. Det var han som ambulansen utanför tunneln vid Puig Mayor tog hand om när jag cyklade förbi. Kanske lika bra att jag då inte visste om det.
Dagen efter loppet var det regn hela dagen och det kändes helt OK att ta en vilodag.
Idag på morgonen fick jag ett SMS från min syster som kort berättade att vår älskade farmor somnade in för gott under natten.
Tog en löptur på morgonen och satt en stund på stranden med tankar om livet. Det här är varken en cykelresa eller semesterresa.
Jag tar nog den här dagen som det kommer och låter tankarna om livet få ta sin tid.

En helt vanlig söndag i april

Efter fredagens runda var det ju perfekt att ägna hela lördagen år gårdsstädning de luxe.
Kroppsarbete är jobbigt på riktigt och det var rätt skönt när det sista lasset till återvinningen med grenar och skräp var avklarat.
Söndagen skulle bjuda på fint väder och jag tyckte det vara en bra idé att få till ytterligare en runda på 12-14 mil eller nåt sånt.
Körde väl samma runda som på fredagen men med skillnaden att jag rullade hem via Sigtuna istället.
Det blev väl 13,1 mil vilket ju inte heller är så långt men längre än inget alls.
Ganska fina vägar tycker jag och en helt OK runda på det stora hela om man räknar bort det faktum att jag slarvade med mat och fick panik köpa en cheeseburgare på McDonalds i väsby.
Hade säkert kunnat stämma träff med farbror Bonk annars och det var nog räddningen just då.
Det märks ganska väl att formen inte alls är som den ska i år. Jag är för tung, min hals känns fortfarande dålig när jag andas och med så få långrundor i år är kroppen inte riktigt van med flera timmars cykling i sträck.
Men det tar sig väl det också.
På fredag drar jag till Mallis. Det bli kalas fint, men säkert slitigt också av nyss nämnda anledningar.
Får väl ta den veckan som en träningsvecka, eller så blir det en semestervecka med inslag av cykling.

En helt ovanlig fredag i april

Med en hel del sparade semesterdagar hade jag lagt in om en semesterdag i måndags.
Det var dock skitväder på gång +ANNAT vilket gjorde att jag helt enkelt bytte den mot fredagen.
SMHI hade tidigare i veckan lovat ganska skapligt väder och jag hade väl planer på att trampa ett par mil och få lite räserpremiär för att slippa göra årspremiären på mallis nästa vecka.
Upp med familjen käka frukost och kunde konstatera att vädret inte alls var så bra som jag hade hoppats.
Gråa moln, ett par plusgrader och lite blåsigt var väl inte vad jag hade hoppats på men jag kom väl iväg vid tio snåret ändå.
Ut mot bålsta, runda skokloster och hem över I1. Fick väl ihop 12,1 mil vilket inte är toklångt men bättre än inget alls och som årspremiär på räsern var det väl OK.
Väl hemma var det bara att piffa till sig, rafsa i sig lite käk och sen massa pyssel inför kvällens årsmöte för samfällighetsföreningen.
Tack för en blåsig tur gubbe!

Uthållighetsträning

Har tillbringat helgen med att träna uthållighet tillsammans med ett gäng på totalt 16 personer.
Kan konstatera att det är jobbigare än man tror att åka en 22 timmars kryssning med Birka som Johans svensexa innebar.
Så här dags på året och speciellt i år, så borde jag haft många mil i benen och då också ett par 20 milare och nån 30 milare inräknat. Vikten skulle också vara lägre var det tänkt.
Nu är det inte så många långrundor alls i benen och jag väger som jag mår.
Snart dags för mallis i en vecka och jag får väl ta det som det kommer.

Vilken tur jag har!

På onsdag i veckan, då jävlar ska jag slå till med en uppgradering till bilen. 
Read and weep- or laugh 

05:45 på lördagsmorgonen ringer klockan. Masar mig upp och väcker Fanny eftersom jag lovat henne en skiddag i Romme och vi siktar på att vara där vid nio när liftarna öppnar. 
Hoppar in i bilen vid 06:15, den nyservade som nyss fått ny kamrem +ANNAT för 15.000:- 
Måste tanka eftersom den är i princip tom på soppa ( jag kör ju aldrig bil ), och fyller upp den nere på automatstationen vid Byleden. Stor tank - många pengar. 
Solen skiner, Fanny är glad, jag är glad och det ska bli en fin dag i skidbacken. 
Startar bilen när jag har tankat klart och det är då det säger PANG SATAN från bakluckan. 
Fanny hoppar till och vi vänder oss om. Märker inget speciellt, förutom att rutan i bakluckan har exploderat..... !!?? 
Kliar mig i skallen en stund och funderar på hur i helvete det gick till innan jag vänder hemåt för att ta den andra bilen. Packar om och måste naturligtvis tanka den bilen också. 
Kommer upp till Romme strax efter nio och åker skidor till tre. Bra dag i backen trots att Fanny gör en skidkorsning och stukar tummen. 
Frun fixar tid på Carglass på onsdag och enligt dom så händer sånt här ibland när det är häftiga växlingar mellan varmt och kallt. 
2750:- är självrisken eftersom det självklart är ruta med värmeslinga. 
Och jag får en ny bakruta på bilen, vilket säkert kommer kännas lika härligt som känslan av att man har en ny kamrem. 

Å andra sidan hade jag väl köpt nåt onödigt skit till hojen för dom pengarna annars, nåt skit som jag ändå inte använder eftersom det inte verkar gå att cykla den här jävla våren.

Nu bränner vi bort påsken runda

Efter att ha sovit extremt dåligt hade jag mest lust att bara lägga mig i soffan och somna om när klockan ringde 08:10. Men ett SMS från Johan med en liten fråga om cykling fick mig väl att skrapa ihop resterna av det som ska föreställa en kropp och sakta dra på mig trikåer innan jag la mig en stund i soffan.
Funderade lite på att lägga tid på en liten frukost men kom på att jag säkert har kroppen full av bränsle, så till den milda grad att jag egentligen behöver äta på en vecka. Påsken gör verkligen KAOS med oss som inte har vett nog att stå emot de frestelser som dukas upp över en långhelg som denna.
Vid 9 rycket trampade vi iväg för att kolla läget runt Bålsta. Det blev årspremiär för Kinesis hojen med skärmar och 28 mm däck. Passar bra så här års och egentligen hela året när. Passade på att fresta Johan med en lite pralin till backe på hemmaplan som kan passa för intervaller.
Det blåste nog egentligen inget alls idag, men det kändes som motvind hela rundan. Det är ungefär allt jag kan komma på att skriva, förutom att det det var rätt skönt att komma hem till den där frukosten som aldrig blev av på morgonen. Det där är en vanesak och självklart kan man köra längre än 8,1 mil utan att käka frukost, men man får ta det lite i den takt man kan så här års.
Ligger efter rejält med träningen och känner fortfarande av halsen. Benen är väl tomma också, men magen är tjock och stinn istället.
81 km blev det och det är väl bättre än inget alls. Nu hoppas vi att våren kommer. Bye bye påsk med frestelser +ANNAT!

Idag ska det cyklas!

Framförallt i Flandern eftersom flander runt går av stapeln idag. Cancellara, Sagan, Thomas, Boonen mfl kommer säkert leverera underhållning de luxe idag. Det känns så.
Själv har jag gått en halvtimme med söta frun på morgonen och ska nu iväg till IKEA för att handla en del grejer vi inte kan klara oss utan.
Efter det ska det cyklas - i flandern alltså. Jag nöjer mig med att glo på TV-sändningen därifrån och siktar in mig på en runda imorgon istället. Då blir det sol, nån plusgrad och vindstilla, har jag bestämt.

Det ljusnar!

Vi går mot ljusare tider på många sätt.
Har väl vaknat tidigt på mornarna nu och igår och idag gick jag ner i källaren och körde en stund på roddmaskinen före morgonkaffet.
Idag blev det till och med pendling på singlespeed hojen som under gårdagskvällen blev omsulad  till crossdäck. Bye bye dubbdäck!
Och även om det fortfarande finns en del partier med is-modd så kändes det som om våren kanske kanske är på väg, om än så sakta.
Benen är helt ( nästan ) kassa, och halsen är fortfarande inte riktigt bra. Sjukdom har verkligen tagit ut sin rätt och det känns att det var ett halvt liv sedan man var 25. Men trägen vinner väl och det börjar kännas roligt igen. En ännu roligare grej är att det är 30 dagar kvar till mallis. Jag tar nog den resan som en chans att bara cykla mycket helt enkelt. Det ser ljust ut.

Man tager om man så havfa kan!

Läs på om Cajsa Warg.

Har varit sjuk och kroppen är inte som den ska.
En kropp full av stress med tankar som tynger och äter enregi.
En ynglings själ i en nästan 50-årig kropp tar ut sin rätt.
Har cykelpendlat väldigt sällan den senaste tiden och inte haft tid för lunchpass,
Inte haft ork att släpa mig ner i källaren för att stirra in in fläkten heller.
Cyklade väl 10 mil idag vilket knappt är värt att nämna och kände av sviterna efter sjukdom, dålig sömn och stress.
Får nöja mig med det som man kan skrapa ihop just nu.

En lördag i förorten

Så var det dags för sista långspinningspasset och det fanns option på ett pass upp till fem timmar.

Men vi kunde också vara med på det "vanliga" passet som varade en timme och var precis före vårt pass. Sagt och gjort. Vi anslöt oss till det passet och jag kommer inte skriva så mycket om det förutom att vanliga spinningpass inte handlar om cykling till skillnad från våra långpass.

Jag hade svårt att hålla mig från skratt under passet och längtade bara tills timmen skulle ta slut, även om man kan ta det med sin egen belastning.

Körde sen tre timmar på vårt vanliga långpass och försökte ha ihjäl mig själv så gott det gick. Det lyckades nästa vilket nog berodde på att jag var rätt seg tack vara för lite sömn + ANNAT och det var rätt OK att kliva av efter fyra timmar i sadeln. Tack Amir för ett par riktigt bra långpass i din regi!

När jag på tom magen och trötta ben kom hem, var det dags för en längre promenad med söta frun på trötta och sura ben.

Rundade av med att göra hemgjorda pizzor som sköljdes ned med diverse itailenska viner.

En helt vanlig lördag i förorten och har ni inte prövat det nå gång, så kan jag varmt rekommendera det.

Nu fick dom så dom teg!

Efter att ha besökt dom döda i två veckor var det med lite tveksamhet som jag parkerade mitt feta arsle på spinninghojens sadel. Det var återigen dags för tre timmars spinning och förhoppningsvis skulle jag klara mig ifrån att hosta luftrören ur kroppen.
Hur gick det då undrar ni säkert? 
Jodå,  tackar som frågar.  Det gick bra med både puls, luftrören och det var rätt skönt att få vrida svetten ur den gamle mannen efter sjukdomens uppehåll. Benen fick nog så dom teg idag.
Lyckades med nöd och näppe att hålla Axel bakom mig i 3 timmar men räknar kallt att han slipstreamar förbi nästa gång.
Ritade en teckning under en av intervallerna.  Håll tillgodo!

Tillbaks i sadeln

Med en ryggsäck som vägde bly, och en kropp som varit allt annat än pigg de senaste två veckorna pga sjukdom äntrade jag single-speed hojen imorse för att trampa till jobbet.

Solen sken, det var 6 minusgrader, ganska lite cyklister, torr asfalt och alldeles underbart.

Förvisso är det inte optimalt hela tiden med 46-16 och dubbdäck, men om inte annat så ger det kanske karaktär och skaplig träning.

Långt bort är världsmästarformen men vad gör väl det just nu. Det är förbannat skönt att slippa hosta sönder sig och nästan börja tro att det finns hopp om livet.

Imorgon blir det samma resa igen och lördagen ska fyllas med tre timmars spinning igen.

Back in the saddle again!

Små små steg

Däckad sen över en vecka tillbaka och jag kan inte komma på när jag var så usel och svag senast.
Fick till och med sjukskriva mig i tre dagar för att bara vila upp mig, pilla mig i naveln, kämpa mot feber, hosta mig trött och bara känna hur krafterna rann ur kroppen.
Har såklart inte kunnat röra en cykel ( smeka dom räknas inte ) under den här tiden och tyckt väldigt synd om mig. Fick ställa in alla tänkta pass men vågade mig igår och idag ner i källaren för att köra ett vansinnigt försiktigt pass på låg effekt och givetvis med en hög puls som hör lite skadeskjuten kropp till.
Inga pass som slet på kroppen eller stärkte den på något sätt, men skönt att få veva runt benen i 35-40 minuter i alla fall. Hoppas kunna cykla lite på riktigt i veckan i den mån vardagspendlingen räknas.
Man får nog vara ödmjuk i sjukdoms tider och uppskatta dom små små stegen framåt.

Däckad, knockad och golvad

Lyssnar just nu på Mozarts dödsmässa eftersom det är den enda musik som passar in i mitt liv just nu.
Förra veckan kom den som en stilla viskning som letade sig ner i luftröret, det lilla viruset eller vad det nu var som jag kände av när jag klev av cykeln efter att ha cyklat hem från jobbet.
Som följdes av lite snörvel, lite hosta och frysningar.
Som accelererade under torsdagskvällen och nästan fick mig att ställa in en högst nödvändig tjänste resa ( hoppas jag verkligen ) till Borlänge
Som bröt ut i full kraft natten mellan fredag och lördag och som fortfarande håller mig däckad.
Det var länge sen jag var så här dålig, kan inte komma på att jag varit dålig mer än max två dagar på många många år, men nu var det väl dags även för mig att få smaka på en rejäl slägga antar jag.
Kommer efter med jobb, med träning, med allt och jag kan nog hålla mig för skratt just nu.

Fikalördag

På lördagar ska man fika. och det kan man också göra i samband med stämplingar på breveter........
I lördags var det så dags för KBCK att smälla av sin allra förstaste officiella brevet vilket i år blev en 20 milare med den klassiska sträckningen "lilla mälaren".
Det var ett hyfsat stort gäng som hade släppt greppet om huvudkudden för att ta sig ut och möta verkligheten som så här års är allt annat än bara njutfull.
Men man slipper både myggor och solbränna vilket ändå får räknas som fullgoda skäl för att cykla 20 mil med dubbdäck i +-0 grader.
Första kaffestoppet i södertälje.
Andra stoppet ( fast inget kaffe ) i Strängnäs.
Sista stoppet i Bålsta.
Slutstämpling på Lilla Barkarby där det INTE blev kaffe.
På det hela en bra runda som jag körde med fyra timmars sömn i kroppen och på tok för lite kolhydrater ( eller åtminstone för lite bränsle i motorn )
Det gör dock inget alls om våren kommer snart.

Med blicken framåt

Jag blickar rakt fram
In i en garderob.
Smyger ner i källaren allt som oftast för att trampa mig sådär lagom trött, sådär lagom mosig i benen.
Trampa mig så att det bultar sådär lagom i lungorna.
Ibland mer ändå, ibland mindre.
Blickar fram mot vår, sol, värme och att få blicka in i nåt annat än en garderob.
Men just nu duger den alldeles utmärkt att glo på.

Spinner som en katt

Dags igen för tre timmar spinncykling stod det i almanackan.
Fint värre blev det den här gången med stor uppslutning och med celebert besök när Sollentuna slaktarna visade upp bar överkropp och seniga ben.
Tog en plats längst fram för att bjuda de bakre raderna på ett rejält stycke gubbarsle.
Ögongodiset Mollebjörn satt också längst fram och höll upp trycket i varenda virtuella backe.
Kände mig lite seg vilket berodde på dålig sömn och sliten kropp helt enkelt men inte värre än att jag hade kunnat köra på nån timme till vilket det kan bli under dom sista passen med lite tur.
Ska väl fira att det är söndag idag med en promenad med söta frun. Det är också en anledning till att spinna som en katt. Mjau :-)

Skrattfest i snömodd

Hade inte pendlat på över en vecka när frun varit bortrest. Men nu när ordningen var återställd var det äntligen dags att avnjuta 18 eller 20 km till jobbet och samma sak hem igen. När man väl kommer in i pendlingen är det ett gift och hoppar man över några gånger blir man lat och bekväm.
Gick ut i förrådet och funderade på Ole-Dole-Doff innan jag bestämde mig för att single-speed cykeln var optimal för dagen.
Det var lite snöflingor som sakta singlade sig ner mot cykelbanan som i övrigt nästan var renskrapad asfalt och jag skrattade inombords hela vägen.
Vid lunch började det snöa och det fortsatte under eftermiddagen. Inte sån där mullig, härlig snö utan sån där blöt som lägger sig som en klistrig snömodd.
På hemvägen var det ett smalt spår att hålla sig i och med värdelösa dubbdäck med noll grepp i modden halkade jag omkring som en snorloska hela vägen hem i motvinden.
Det var en skrattfest vill jag lova :-)
På lördag är det tre timmar spinning igen. Då är det skrattfest igen!

Sent påtänkt- Tabata

Med ett ibland krånglande högerknä, hög ålder +ANNAT! har jag medvetet valt att fega lite med högintensiva intervallpass under vintern. Det har inte blivit några 4x4 pass alls utan det mesta har varit tröskelpass med lite varierande belastning och längd.
Fick väl ändå för mig att pröva ett Tabata pass i söndags kväll vilket jag aldrig tidigare gjort.
Nu vet väl alla vad ett Tabata pass är, men eftersom även min kära mor kanske läser den här bloggen ibland och inte är hemmastadd med begreppet "Tabata", kommer här en enkel förklaring: 

"Tabata intervaller är korta maximalintensiva 20 sekundersintevaller som följs av 10 sekunders vila. Intevallerna upprepas 8 gånger och ger en total träningstid på 4 minuter. Intevallerna kan användas på såväl renodlade konditionsövningar som t. ex. löpning, rodd och hopprep men också med stor framgång på styrkeövningar som t. ex. benböj, armhävningar och sit-ups"

Fick faktiskt lite mersmak på det och körde ett till pass igår kväll men nu med högre belastning.

Tänk vad man får uppleva på gamla dar bara man vågar pröva nåt nytt.

Tillfälligt avbrott

Med kära frun bortrest i en veck lite drygt har det inte blivit mycket cyklat.
Det här med att handla mat, laga mat, läsa läxor, tvätta, fixa, trixa och allt som ingår i ett helt vanligt förortsliv gjorde ett tillfälligt avbrott i mina vanliga rutiner.
Visst har jag knyckt till mig ett tröskelpass här och där under veckan, men inga längre pass. Och inte har jag pendlat en endaste gång heller.
Tiden är visst ur led men det är ju bara tillfälligt. Nya tag när frun har kommit hem, men först ska jag pussa sönder henne.