Människan är en speciell varelse, utrustad med både känslor, drömmar och tydligen ett kort minne.
Känslorna under Örebros 100-milare var att jag under INGA omständigheter någongång mer skulle cykla långt. Det berodde säkert på att det faktiskt var jobbigt, vilket jag i år verkar ha förträngt att det både kan och SKA vara när man cyklar långt. Om man dessutom inte är i optimal form så är 100 mil i ett lite för högt tempo ett skapligt jobbigt träningspass.
Jag har sen 2010 funderat och kanske drömt lite om hur ett 160 mil långt lopp som 1001 Miglia Italia kan kännas. Garanterat svinjobbigt men också minnesvärt för både miljön och själva strapatsen.
Eftersom jag inte körde det loppet 2010 som det var tänkt, fanns ju drömmen uppenbarligen kvar eftersom jag är anmäld till den i år och med det så var det inte bara en dröm utan också ett mål för 2012.
Jag vill försöka nå mina mål och inte bara ha drömmar.
När jag i måndags satte mig på cykeln för att cykla in till jobbet gjorde sig 100 milaren påmind och det var rätt skönt att stå vissa sträckor......
Men det var också en fantastisk morgon på pendlarcykeln med tunga ben som ändå uppskattade att få röra på sig. Och eftersom minnet uppenbarligen är kort, känslorna om det som inte var roligt har klingat av och ett par uppmuntrande ord från omgivningen fått sjunka in så är jag motiverad att inte bara drömma om 1001 Miglia Italia 2012 utan också att förverkliga det målet.
Lite fakta om 100 milaren enligt min Garmin:
Dag1
Dag 2
Dag 3
Känslorna under Örebros 100-milare var att jag under INGA omständigheter någongång mer skulle cykla långt. Det berodde säkert på att det faktiskt var jobbigt, vilket jag i år verkar ha förträngt att det både kan och SKA vara när man cyklar långt. Om man dessutom inte är i optimal form så är 100 mil i ett lite för högt tempo ett skapligt jobbigt träningspass.
Jag har sen 2010 funderat och kanske drömt lite om hur ett 160 mil långt lopp som 1001 Miglia Italia kan kännas. Garanterat svinjobbigt men också minnesvärt för både miljön och själva strapatsen.
Eftersom jag inte körde det loppet 2010 som det var tänkt, fanns ju drömmen uppenbarligen kvar eftersom jag är anmäld till den i år och med det så var det inte bara en dröm utan också ett mål för 2012.
Jag vill försöka nå mina mål och inte bara ha drömmar.
När jag i måndags satte mig på cykeln för att cykla in till jobbet gjorde sig 100 milaren påmind och det var rätt skönt att stå vissa sträckor......
Men det var också en fantastisk morgon på pendlarcykeln med tunga ben som ändå uppskattade att få röra på sig. Och eftersom minnet uppenbarligen är kort, känslorna om det som inte var roligt har klingat av och ett par uppmuntrande ord från omgivningen fått sjunka in så är jag motiverad att inte bara drömma om 1001 Miglia Italia 2012 utan också att förverkliga det målet.
Lite fakta om 100 milaren enligt min Garmin:
Dag1
Dag 2
Dag 3
1 kommentar:
Bra där. Rätt tillämpat är förträngning ett ypperligt verktyg.
Skicka en kommentar