Lunch är överskattat och dubbdäck rullar fint.....

Eller tvärtom kanske det ska vara?
Hursomhelst. Jag hade tänkt cykla en sväng och hade pratat lite löst med Johan om starttid osv. Blev glatt överraskad när han SMS:ade och föreslog start efter lunch.
Solen sken trots att vinterkylan fortfarande var klart kännbar och jag fick tid för både frukost med morgontidning och lite meka med nya bromsklossar till cykeln.
Rullade ner till Johan och strax efter Kallhäll fick vi känna på den sura sura kalla motvinden som i solskenet tryckte oss bakåt i sadlarna och fick våra tankar att förflytta oss till varmare länder.
Tricket är att föreställa sig hur sommaren kommer vara och känslan av varma vindar i italien som smeker benen när man passerar guldgula fält.
Men i verkligheten är det motvind, trögrullade dubbdäck och partier med is som ska balanseras igenom.
Det blev till sist en fin runda där jag efter nån timme började rota i reserven eftersom jag tydligen hade bytt lunchen mot att meka med cykel.
Lyckade hålla farbror Bonk på armslängs avstånd vilket jag säkert kan tacka min vinterhydda för och väl hemma hade jag avverkat 78 km vilket inte är nåt att blogga om, men lite mer än inget alls.
Nästa gång ska jag nog hoppa frukosten också bara för att skoja till det lite extra.
Inget direkt klipp i benen pga lite mat, lite sömn +ANNAT men det känns som om styrketräningen ger nånting trots allt. Knät känns bättre och bättre och framförallt efter en-två timmars cykling. Kan bli ett bra 2012.

Tack Johan för en väldigt bra starttid ( fast det är nog Linda som ska tackas ), och en bra runda trots allt.

Prutat och klart

En helg passerar ganska fort upptäcker man ibland.

Det innebär emellanåt att alla storslagna planer man hade för helgen inte riktigt ryms på den begränsade tiden som infinner sig mellan lördag morgon och söndag kväll. Det innebär att man måste planera det mesta i god tid, hålla sig till planen och inte råka ut för något oväntat.

Det kan nog vara svårt för de som bara har sig själva att ta hänsyn till och har man en stor familj som man också vill umgås med på helgen under den tid man inte handlar, fixar, trixar, lagar mat, lagar hus, besöker Bauhaus, går i simhall +ANNAT så kan man ibland vara tvungen att pruta lite på aktivitetslistan.

Den inte alls realistiska och långtifrån förankrade planen för helgen var från början att cykla ett 3 eller 4 x 20 pass på trainern på lördagen följt av ett tre timmars utepass på söndagen.

Den realistiska verkligheten när allt var prutat och klart var att helgens cykling blev ett 1x40 minuters trainerpass på söndagens eftermiddag, med hög puls, trött kropp och stressad själ innan stora familjemiddagen skulle lagas.

 

Man får vara glad för det som blev ändå och när väl söndagsmiddagen med hela storfamiljen samlad väl var avklarad kändes det ändå rätt så bra.

Vi går för övrigt mot både ljusare tider och varmare vindar.

Dessutom har ProffsBjorre börjat blogga. Bara en sån ska gör ju att man blir lite glad!

 

 

 

 

Ingenting är gratis

Ofta kör man samma rundor på vintern som på sommaren. Det går liksom på rutin och man vet i förväg hur lång rundan bli och därför också hur lång tid man ska förhandla om hemma.
Idag var det dags för ett pass på runt tre timmar och jag trodde att en runda ut mot Bro och tillbaka via I1 skulle passa ganska bra. Tanken var att köra lugnt, lugnt och sakta. Ingen hets utan bara rulla fint i tre timmar c:a.
Laglydig som jag är körde jag på cykelbanorna där dom fanns och sladdade friskt runt i snömoset. Till sist valde jag vägen då det mellan Kungsängen och Bro bara var löjligt att sladda omkring på cykelbanan, när vägen bredvid var i princip fri från både snö och bilar.
Men oavsett om det var asfalt eller snömos så fick man trampa sig framåt idag. Man fick ingenting gratis, vilket man inte får så här års. Det är en tung kropp på en tung cykel med trögrullade dubbdäck,
Säkert bra träning och det kändes trots allt rätt bra. Om det beror på att det var promenadfart på tempot eller om styrketräningen börjar ge resultat får jag väl fundera på.
Vädret var på topp och jag hann precis hem tills mörkret tog över.
Som en liten bonus bjuder jag på lite snömos som jag samlade på mig längs vägen. Den kan jag bjuda på - gratis.

Mittemellan

Kom på mig själv att jag nu inte har cykelpendlat till jobbet på en månad.

Vet inte vad jag ska skylla på om jag ens ska skylla på något annat än att jag inte haft lust.

Fast egentligen har jag ju det förutom att jag liksom kommit ur rutinen att packa ner kläder i ryggsäcken och klä på mig cykelkläder hemma. Lusten att sitta ned vid köksbordet i vanliga kläder och kopp kaffe är just nu starkare än cykelsuget på morgonen.

Men när jag tagit bilen till infartsparkeringen och bänkat mig bland snörvlande och apatiska medmänniskor på tunnelbanan ångrar jag alltid att  jag inte tog cykeln.

Å andra sidan försöker jag köra av mina trainerpass och har hitta en vad jag tror ganska bra lust till dom passen. Lite verklighetscykling på helger och kvällar får också plats i livet.

Imorse tankad jag på SL kortet för ytterligare en period och får väl straffa mig själv med trainer ikväll eller en riktig cykeltur ikväll.