Med både längtan och spänd förväntan

Efter ett i stort sett ganska miserabelt år ser det nu ganska ljust ut i slutet av tunneln.
Efter att ha funderat en hel del över vad jag ska bli när jag blir stor, insåg jag i början av sommaren att jag är vad jag är. Då gick det lite lättare att börja leta efter jobb och fick efter ett tag napp som till sist resulterade i en anställning med början den 1/9.
Det känns oerhört lättande och jag kommer inte sakna att gå hemma och fundera. Jag längtar efter att få sätta mig på bussen och pendeltåget som alla andra, läsa en tidning, lyssna på musik och bara få vara en vanlig arbetande människa igen.

Har tillbringat den senaste tiden med att försöka cykla en del ( wow! ), varav de två senatse helgerna har bjudit på finfina 20 milsrundor i gott sällskap men även ett skapligt antal kvällsrundor med varierat sällskap.
Jag är också i skrivande stund lite pirrig inför Paris Brest Paris som jag startar nu på söndag klockan 16.00
120 mil är långt och jag hoppas både kropp och knopp håller. Hoppas också på drägliga väderförhållanden även om man får ta det som det kommer.
Det har hursomhelst alla förutsättningar att bli en rolig resa ner. Vi är sex stycken som bilar ner, Jag, Johan, Calle, Victor, Christian och Toni. På plats möter vi upp Jonas som flyger ner. Vi bör vara på plats under fredag kväll och har lördagen  på oss för att ladda upp, vila ut och bli ännu mer nervösa.
Om början och mitten av året har varit knepiga att ta sig igenom så har augusti och resten av året stora förutsättningar för att bli toppen.

Bilden har inte ett smack med texten att göra. Det är Hektor och Johan på nån väg när vi körde en 20 milare för nån vecka sen.