Sakta börjar han vakna till liv

Det var en rejäl cykelbaksmälla jag åkte på efter Paris-Brest-Paris.

Och jag var inte ensam om det heller.

Många i sällskapet har tagit det lugnt nu efteråt, med undantag för dom som helt plötsligt fått för sig att bli tävlingscyklister och fara runt på cykelcross tävlingar runt om i landet. Själv har jag väl cyklat nån enstaka runda på helgerna och knappt det.

Till mitt försvar så har jag börjat jobba igen och tillbringat den första månaden med att fara runt för att försöka lära mig vad jobbet går ut på och hur tjänsterna fungerar.

Sen har jag också velat vila mitt högerknä som ju under året har trilskats lite. Har av ortopedläkare fått konstaterat att den ”Bakercysta” jag har i knät, inte är boven till det onda. Har också fått remiss till sjukgymnast och nu börjat besöka Sport&Rehabkliniken för att få hjälp med att kanske bygga upp muskler runt knät för att avlasta eller flytta belastningen.

Jag har ju hela vintern på mig att få lite ordning på mitt knä och behöver inte ha bråttom.

För att fira det lite extra, så gjorde jag idag cykel pendlings premiär till nya jobbet. Och för att inte stressa valde jag att köra min babyblå On-one Il Pompino single-speed idag.

Fin morgon med lite kyla i luften och med en väldigt illa planerad morgon hemma så kom jag väg väldigt sent.

Men det var det värt och ett i sammanhanget lågt pris för att börja vakna till liv igen.

 

Hur har ni det själva på hösten?