En av livets alla händelser, som jag tror kan kallas för milstolpar i livet, är när man börjar att gå.
Jag tror också att nästan samma euforiska känsla infann sig hos de flesta som helt plötsligt cyklar på egen hand, utan stödhjul eller en stackars förälder som springer bakom cykeln och håller i pakethållare,
I vår familj har alla lärt sig cyklat före skolåldern, och vissa cyklar ganska mycket.
Däremot har Olle som nu fyller 8 år, inte riktigt varit bästa vän med cykling. Han är väl den av oss hemma som är tänkaren, och filosofen utan större behov av att vara fysiskt aktiv hela tiden. Men man är ju olika och tur är väl det.
Olle cyklar nu utan pinne på pakethållaren och utan föräldrar som springer bakom cykeln.
Igår kväll tog hela familjen ( de som inte flyttat hemifrån eller gör lumpen ), en gemensam cykeltur för första gången. Alla på sina cyklar, och ingen som sprang bredvid. Sannerligen en milstolpe för Olle och för oss alla.
Ingen mer hjälpstång som nu säljes J
tisdag, september 07, 2010
En milstolpe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Uhm, inlägget känns inte riktigt som det ska?
F.ö. blev jag bara arg på far när jag upptäckte att jag cyklat själv, han hade ju lovat att hålla i hela tiden! :D
Inläget blev helt puckat när jag skickade in det som ett mail från min mail på jobbet, som lägger till Disclaimers.
Nu ser det bättre ut :-)
/N
Kul för Olle !(Och Olleas pappa) Grattis !
-Skogling
Härligt! Bra jobbat av Olle. Snart kommer han vara lika löjlig som sin pappa.
Go Olle!
Go Olle!
Go Olle!
Skicka en kommentar