Full fräs i snön med hammarn!

Äntligen äntligen äntligen så kom snön.
Och så den kom! Det fullkomligen vräkte ner i lördags kväll, så till det milda grad att söndagsturen fick ställas in. Att försäka cykla när det är 30 cm oplogad snö, är inte cykling utan nåt helt annat.
Så det var ett nöje att grensla "Avanti Hammern" imorse, knäppa på sigma mirage lampan, och mysa av ljudet från Nokian wxc300 däcken som fräste upp den hårt packade snön.
Antagligen ser det ganska fånigt ut om man en måndagmorgon, när snön tagit staden i sitt grepp, möta en tönt på cykel, som flinar och ler som om han vore lite knäpp i kolan. Och det kanske är just det man är? Men livet är underbart, och ibland lite knäppt. Då måste man flina.

Gonatt för morroncykelturen :-(

Så var det äntligen dags.
Söndagsturen var planerad i detalj. Jag hade till och med lagt fram en Snickers bredvid hjälmen. Cykeln var sugen på en 9 milarunda, och vädret skulle bli kanon. I och för sig hade dom varnat för stormbyar, och visst regnade det. Men det är just såna rundor man älskar att genomföra. Det är en skön känsla att känna sig stark över att man utmanar det väder som många inte ens går ut i. Skönt att byta bekvämt och varmt, mot blött och blåsigt.
Det enda som egentligen krävs, är väl att man är pigg och glad.
Klockan 2 på natten vaknar jag. Magen är inte en del av en harmonisk kropp längre, utan bråkar värre än nödvändigt. Klockan 7 på morgonen har jag knappt sovit en blund.
Det är kört. Eftersom jag varken är pigg eller glad, är egentligen beslutet att inte köra söndagsturen ganska sund. Men det sunda är inte alltid det roliga. Det roliga får jag nu bli utan, och istället tillbringa söndagsförmiddagen med det tråkigaste som finns, att sova.
Gonatt.

Kul i källaren del 1

Vintertid, eller för den delen sommartid också, brukar jag försöka hinna med att sitta på trainern i brist på "riktig" cykeltid.

Med småbarn och familj, så finns det inte alltid tid över till en 3-5 timmars runda innan solen går ner. Prime time för cykel, är jus oftast prime time för familjeliv också.

Så här ser det ut när man tittar in i källaren hemma just nu:

Tanken är väl att snygga till det lite grann; ( hrrmm )

Men det är ändå en skön blandning av cyklar, däck, verktyg och gamla böcker.

Och sitter man en stund på trainern, så är ju inte den här vyn det roligaste man kan tänka sig. Här ska det arrangeras om!

Om några dagar, så följer jag upp med del 2.

10 åring sätter käppar i hjulen!

Om man inte har annat för sig en lördag i januari, så kan man ju alltid förgylla en lördag med att:

1. Cykla lilla mälaren
2. Därefter ta en ( eller två ) belgisk öl på lilla barkarby

Därför känns det lite trist att inte kunna vara med på den skrattfesten nu på lördag, den 6/1. Men Oliver fyller 10 direkt efter helgen, och det är stort. Så stort att jag inte ens har köpt nåt åt den lille luringen ännu. Vad kan man vuilja ha när man fyller 10? säkert nåt dyrt, eller stort, eller ballt.
Det kan bli vadsomhelst. Och det är ju också roligt att ha 2 födelsedagar i januari före lön!
( kära frun fyller också snart )

Håll värmen och kyl ner dig!

De flesta av oss köper nog en hel del saker, som man i efterhand kommer på inte var oerhört nödvändiga för ens fortsatta överlevnad. Om man cyklar, så kan man fördärva sin ekonomi i ett nafs, om man så vill.
Jag kom igår att tänka på dom bästa cykelrelaterade köpen jag gjort under 2006, och kom fram till att dom 2 bästa sakerna inte ens sitter på själva cykeln, och inte heller är en cykel. ( ja, jag köpte 1 ny cykel 2006- Giant Anthem 2 )

1. Icebreaker ull undertröja.
   Oerhört skön och en otrolig skillnad mot de traditionella superunderställen. Håller mig varm & glad.
2. Bordsfläkt från Bauhaus.
   som jag använder när jag sitter på trainern. Vanligtvis svettas jag som en gris och badar i svett efter 20 minuter. Nu känns det bra efter en timme!

Vilken tur att jag redan har köpt som 2 nödvändiga sakerna. Nu kan jag fokusera på att i år, 2007, bara köpa sånt som jag inte behöver för att överleva :-)

Nytt år med nya tag!

Så brukar det lite "käckt" låta varje år på dom första mötena och konferenserna. Och faktum är att jag varje år mer och mer känner det som om julhelgen bara varit en något längre vanlig helg.
Idag känns det som det är den 33 december liksom???
Men jag har ialla fall några nyårslöften, som faktiskt är lite speciella!

• Dricka mindre öl ( och bara dricka belgiskt öl )
• Äta nyttigare mat och midre portioner ( gå ner i vikt lite alltså )
• Cykla mer

Känns faktiskt kul att ha så unika nyårslöften!
Och en sak till förrsten. Jag ska blogga av mig mer i år :-)

Årets sista runda

Idag var dagen då jag tog årets sista cykeltur. Med reservation för att det kan bli en trainerrunda under morgondagen.
Vi var 2 st tappra västerortsfyllon, som riktade våra leriga och sunkiga pendlarhojar mot ekerö-svartsjölandet.
Man kan bocka av följande påståenden efter att ha genomfört den turen:

1. Motvind √
2. Segt √
3. Långsamt tempo √
4. Känsla av för mycket julfirande i kroppen √

Men om man bortser från allt detta så var det kanon. Eller egentligen så kanske det var just ovanstående som gjorde turen till en kanonrunda? Jag brukar ibland säga till mina barn: "om ni inte lär er att ha tråkigt, kommer ni inte märka när ni har roligt".
På samma sätt är det nog med cykelturer.
Dagen innebar också premiär för mitt nya Icebreaker underställ i merinoull. Jag ger det betyget 12, på en skala till 10. Känns som underställens motsvarighet till Rochefort 10, om ni nu förstår vad jag menar.

Amores perros?!!!??

Nån dag ska jag skriva om hur mycket eller lite, man som hundägare verkligen bryr sig om jyckarna. Men inte idag.
Däremot kan man konstatera att det blev jul i år igen! Och tomten var snäll och god mot mig. Jag fick en undertröja i Merino ull. Fina grejer som värmer gott om det blir nån kyla allas i vinter. Hoppas på att få tid till lite långturer också, vädret är just nu ganska gynnsamt för såna tokigheter. En glad överraskning, är det belgiska julölet Regal Christmas, som inte alls är så mörkt som vissa julöler brukar vara. Påminner en del om Affligem tycker jag.

Sura strumpor i Strängnäs belönas med Belpils

En sak man kan vara helt säker på, är att regn letar sig in. En annan sak man kan vara säker på, är att en varm november/december, oftast är en blöt sådan.
Utannonserat var en långrunda, 21 mil, med det festliga namnet "Tour de Oetzi"
Troligtvis berodde väl namnvalet på att det förra året vid samma tidpunkt, faktiskt var vinter. Ganska rejält dessutom vill jag minnas.
Vid södertälje var det dags för 2 oerhört viktiga saker för en långtur.
1. Det obligatoriska kaffestoppet på Shell
2. Det obligatoriska "nu kommer regnet"

Efter Södertälje var det dags för Strängnäs, och besök på Strängnäs pizzeria.
Visst är det trevligt när 9 blöta cyklister dundrar in, och börjar vrida ur strumpor, handskar, jackor och allt. Det trevligaste är väl när dom lämnar stället.

Men säg den strapats som ej belönas.
I detta fallet, kom belöningen i form av en iskall Belpils på lilla barkarby direkt efter hemkomsten. Jag är inte riktigt säker, men tror faktiskt att krögaren där, på allvar tror att vi är helt slut i skallen. Men vi är ju glada och dricker duktigt, så vi får väl hållas :-)
Jag längtar redan till nästa runda. Och det kommer inte göra ont om det då är torrt och varmt. ( och då kan ni ju gissa hur mycket man måste belöna sig )

"det blir så varmt om humrarna"

Det finns människor som trotsar alla moderna uttryck, och på ett sköt sätt håller kvar vid gamla uttryck och slang-ord, som för allmänheten fallit i glömska.
En kollega, vi kan kalla honom Mr G, är en sådan. Han omer sig ibland med uttryck som säkerligen är en blandning av slang och lokala uttryck.
Vid ett tillfälle, stod han vid kaffemaskinen på jobbet, och skulle ta morgonkaffet. Mr G körde alltid med engångs plastmuggarna. När en kollega frågade honom varför han tog 2 st muggar, ( alltså 2 st staplade, som forftarande satt ihop ), så svarade han helt enkelt:
"Va fan, det blir så varmt om humrarna annars"

Kom på det när jag nyligen införskaffde mina nya vintercykelhandskar, som kanske får bli julklappen från kära svärföräldrarna.
( för än är vintern långt borta känns det som )

Härmed dubbar jag dig, cykelriddare Nypan!

En sak som är säker med vintern, är att man inte kan vara säker på om det är vinter. För att försäkra sig om att åtminstoen vara säker om det blir vinter, kan man dubba sig. Ja, jag menar såklart inte att man skall dubbas till riddare för att med svärd, lans och ristning bekämpa is, snö och snorhalka. Det går nämligen inte.
Man skall möta vintern på dessa villkor, som då innebär samma princip som med bil. Matematiken är ganska enkel.
Kyla->halka->osäkerhet->cykla jättesakta->hemma sent->inge kul
På med dubbdäcken och istället blir det
Dubbdäck->säkerhet->cykal fortare->hemma vanlig tid->jättekul.
Ganska enkelt val.
Tilbringade således en kväll i helgen med att dubba mina ridderliga alu-hästar. Så nu kommer jag troligtvis ha jättekul.

Det enda negativa jag kan komma på, är att DUBBDÄCK ÄR SEGT OCH TUNGT OCH TRÖGT
och det självklara faktumet att när du väl fått på dubbdäck, så blev det torr och fin barmark igen.

Äntligen kommer vintern!

Jag kan tänka mig att tillverkarna av inomhustrainers, uppskattar en bister vinter. Det är väl då deras business är som bäst?
Det finns också tjusningar med att cykla på en trainer:
1. Man får oftast inte punktering
2. Man kan lyssna på musik ( kan = måste )
3. Man kan lite lättare köra intervaller ( om man har en dragning åt det hållet )
4. Man slipper "tanter i med cyklekorg 2 i bredd"

Det är nästan så att man tror att ovanstående argument håller för året runt bruk av trainer?
Nu är det ju inte så. Trainer är för mig ett sätt att låta benen tro att det är vår eller sommar. Jag sitter inte alls i min källare. Oh nej. Jag cyklar på serpentinvägar, genom dalar, på knixiga utförslöpor och snabba varma vägar i sommarvärmen. Åtminstone är det dom bilderna jag ser framför mig när jag sitter där i källaren.
I år har jag dessutom försett hojen med ett par speciell trainerdäck! Det finns banne mig grejer för allt - och köptorskar också :-)

En djävulsk cyklist ?

Mitt liv rymmer oerhört mycket, men är också ganska begränsat. Jag har en tendens att totalt snöa in på ett litet antal intressen, som jag vill kunna mer och mer om. Jag är inte någon utpräglad tävlingsmänniska eller idrottsutövare. Men jag älskar cykel och att cykla. Jag älskar det så in i helvete. Rent av djävulskt mycket!
Jag är inte heller någon utpräglad drickare eller festmänniska. Egentligen ganska osocial och ensamvarg. Men jag älskar att i gott sällskap eller på egen hand njuta av ett Belgiskt öl.
Belgien har traditioner och kunnighet i ölbryggningens ädla konst, som få andra.
Belgarna har öl som är gott så in i helvete, rent av djävulskt gott!
Bland de mest gångbara märkena är "Duvel", som på flamländska ( tror jag ), betyder "Djävul"

Hur mycket skulle jag vilja ha en sän här tröja?

Nu blev jag nästan punkare!

Härmed utnämner jag mina Continental Twister Kanttrådsmodellen, till världens absolut sämsta MTB däck.
Med följande motivering: Genom att på c:a 10 dagar, och framförda enbart på asfalterade cykelbanor i stockholm, lyckas med konststycket att få 3 st av varandra oberoende punkteringar, är en bedrift. Att dessutom låta ytterst små glaspartiklar ens tränga igenom gummit tyder på osedvanligt dålig kvalitet.
Stort grattis. Jag skall personligen gratulera er ( både fram och bakdäck ), genom att hälla bensin på er, och sen tända på. Må ni brinna!
Som rekoderlig snabb rockare, vill jag ej förbli punkare. Numera sitter det ett par 26x1,3 slicks på min Avanti Hammer. Fast and furious- thats my name for the moment :-O

Lennie Lättben ->Benny Blyben

Detta infann sig den 14/10.
Äntligen var hösten här. Med lite mer kyla i luften, lite fler löv på marken men torrt och fint. Vilken perfekt dag för en Lövstaride! Vi blev inte så många. Vi blev bara 2.
Min röda Giant anthem, hade dagen till ära fått på sig ett par Schwalbe Jimmy.
Efter att ha hostat och snorat sig igenom stora delar av september och oktober, kändes det ändå ganska bra. Visst var benen lite sega och på flåset märktes det att förkylningen kanske satt sina spår. Men fint var det ändå. Benen kändes ganska "lätta" periodvis. Blandat tempo till Kalhäll och på hemvägen tog vi den "hemliga stigen". Riktigt läcker stig som säkert skall upplevas igen, Med eller utan tillstånd. Ni vet när man drar ner rullgardinen? Då blir det mörkt. På samma sätt upplever man känslan när benen helt plötsligt fylls av bly. Bly är tungt. Benen blir jättetunga. Cykla blir jobbigt. Backarna blir mina ovänner. Rötterna är mina fiender.
Länge sen man hade träningsvärk dagen efter, men den 15/10 blängde jag mest åt min röda Giant Anthem som säkert flinade tillbaka åt Benny Blyben.

Man kan ju inte cykla med rostiga rör!

Det fina med hösten är att den kan vara oerhört oberäknelig. Ena dagen är det sommar, nästa dag blåser det helsicke och regnar konstant.
Lördagen var en sån där typisk höstdag, då man känner sig lite nöjd med att bara få vara inne nästan.
Söndagen skulle vikas åt mullig stigcykling var det tänkt. Stigarna är lite hala, men mjuka av regnet och rätt så sköna att rulla på.
Det som dessvärre följer med oberäkneligt väder, är ju plötsliga förkylningar som alltid infinner sig på hösten. En förkylning kan vara lindrig eller hård. Oavsett vilket, så blir jag ganska trött av dom. Den här gången kändes det nästan som om jag inte blev förkyld! Trodde jag för detta tag. Den var så lindrig och försynt så- sen drog den rakt ner i luftrören. Det känns om rost i rören. Och tyvärr biter varken 5-56 eller Sonax rostlösare på den rosten :-(

Mina likheter med Tom Boonen

När man läser om belgiska cyklister, så läser man även relativt ofta om deras förkärlek till öl. Detta verkar gälla många av deras storstjärnor, där kanske Eddy Merckx efter karriären periodvis mer liknade en michelin gubbe!
Dom gillar öl i belgien. Dom gör dessutom oerhört bra öl i belgien. Det är så bra, att jag nästan är på väg att bli mer av en Belgisk öl-drickare än en vin-drickare.
Läste att Tom Boonen gärna tar sig en öl mellan varven, och att Peter Van Petegem fått kritik för sin kärlek till "Leff" ( belgiskt öl märke ).
Själv rankar jag Trappist-ölen som kanske förmämsta. Att i lugn och ro avnjuta en Westmalle, eller blå Chimay, är ett oerhört kvalitativt liv!
Tänk att man liknar Boonen lite i alla fall. Cykelmässigt finns nog inga likheter :-)

Tour of Teraphy?

Om man cyklar fler än 1, dvs har sällskap, så brukar man ganska snart finna sig i ett samtal om något. Det kan vara ytligt, det kan vara djupt.
För en tid sedan, tog jag en 9-mila tur med 2 st ynglingar ( alla som är yngre än mig är ynglingar ), på vägarna runt svartsjölandet. Fint väder, fina vägar, nysmord kedja och allt som hör till.
Vi hade inte ens börjat trampa, förräns snacket var igång. Alla har man något som man vill snacka av sig om. Det kan vara familj, fritid, jobb eller vad fasen som helst.
Väl hemma frå den rundan tänkte jag på några saker.
1. Jag har ett grymt bra liv, det har varit värre kan man lugnt påstå
2. Hoja landsväg regerar
3. Man är inte äldre än man gör sig

Cyklister är ett trevligt släkte- flytt på dig kärring!

Om man åker till IKEA sista söndagen i valfri månad, blir man besviken om man trodde att ingen annan skulle vara där.
Om man cyklar mitt i cykelbanan, tantcykel, cykelkorg, sakta, sakta, sakta, så borde man förstå att det förr eller senare kommer någon som cyklar förbi på ena sidan. speciellt om detta inträffar under sensommarens cykelsäsong, klockan 8 på morgonen.

I tunneln gled jag obemärkt förbi den vältränade killen på pendlar racern. Jag brukar göra så. cykla förbi, fortsätta i min takt och vill dom ta rygg, så varsågod.
Tanten måste ha sovit eller nåt. Vi smyger förbi på hennes högra sida och först då vaknar hon till med ett "OOOOIII"!!!
Vad gör man när hon cyklar sakta mitt i cykelbanan? Man brukar tala om gubbar i keps som den stora trafikfaran. Dom här är värre. Och värst är dom när dom kommer 2 st i bredd, vilket dom gör ibland.
Nåväl. den vältränade killen som ligger precis bakom mig, skrattar till och ropar"undrar om hon inte sket på sig nu"?
Jag tar ett snabbt beslut, ett ovanligt beslut. Jag väntar in honom. Vi cyklar ihop fram till Norrtull och snackar om cykling, vinterdäck mm. Jävla trevlig prick. Vid Norrtull svänger jag mot sveavägen, och han tar en annan väg. Vi säger adios.

Cyklister är ett trevligt släkte. Men det finns vissa släktingar man ka nvara utan. Speciellt dom med korg som cyklar sakta mitt i cykelbanan när jag ska till jobbet.

Vända på en vända?

Kan man vända på en vända?
Idag hände det som inte ska hända under en vända, jag var tvungen att vända. Den senase tiden har haft ett innehåll som innefattar det mesta- utom just cykling :-(
Jag har bytt ut en 2 veckors resa till turkiet, mot 5 dagar på öland. Jag har åkt bil flera timmar om dagen. Jag har grävt med mina händer i chips-påsar. Jag har funderat över varför man alltid envisas med att resa bort, när det bästa finns hemma.
Idag var det dags för en lövsta-järva vända. När man kommer till skogarna kring bruket, kan man välja 2 stigar. Den ena är en helt vanlig grus väg / grus stig. Den andra, ja det är både stenar och rötter till förbannelse. Jag har på nåt konstigt sätt lärt mig att tycka om just den stigen. Jag har också lärt mig att det faktiskt går att hålla ett ganska bra spår, om man håller en distinkt fart, och cyklar med lite kraft. Då flyter man oftats på ganska bra över eländet :-)

Just idag var allt på topp. Ett tag i alla fall. Sen märkte jag att kraften inte fanns i benen. Jag fick börja kämpa mer än vanligt. Jag tappade fart och därmed balans. Jag stannade till sist cykeln.
Just då är det en del tankar som går igenom huvudet. Jag bestämde mig i somras för att "inte ge upp", och nu gjorde jag det. Det går 30 sekunder, och jag står grensle över cykeln. Med en fot kvar i pedalen, vänder jag och trampar tillbaka för att hoppa å grusvägen istället.
Jag fortsatte förvisso turen som vanligt, men kunde nog inte njuta riktigt av den.

Men en positiv sak är ju trots allt att jag nu är hemma! Då lär ju åtminstone trenden att inte kunna cykla vända!

En helt annan sak som är oerhört positiv, är systembolagets tillfälliga nyheter i ölsortimentet. Men det och mina tankar om Fritidsresor, tar jag en annan dag.