måndag, maj 28, 2012

Istället för cykling

En helg försvinner så fort ibland.
Lördagen gick åt till jag vet inte vad och söndagen var planerad att vara en dag med picknick i det gröna för att fira mors dag.
Parkerade bilen vid Granskog som ligger vid järvafältet och sen var det ett antal nedlastade packåsnor som släpade picknick korgar, picknick stolar +ANNAT en kilometer minst.
Myggorna har precis vaknat till och hade en riktig fest på mig under promenaden bort mot översjön där det tydligen skulle finnas grillstad och lite plats för picknick.
Pastasalladen smakade fint, vädret var på topp och det var en perfekt dag för både picknick och cykling. Precis där vi satte oss brukar jag ibland cykla förbi när jag tar en runda med cykelcrossen och det sög rätt mycket i cykeltarmen när jag såg alla cyklister komma farandes på grusvägen en bit ner från vår slänt.
Väl hemma på eftermiddagen såg jag klart på Girot och blev väl inte mindre cykelsugen även om tiden började bli väl knapp. Och söndagskvällarna brukar jag vilja ha lite lugnare på kvällen eftersom det oftast är en massa pyssel inför veckan som kommer.
Funderade på om jag ändå skulle ta en kort sväng med cykelcrossen och gjorde slag i saken. Rullade bort mot lövsta och vidare på grusvägarna och stigarna bort mot Hummelmora. Vips var jag framme vid Görveln och fortsatte bort mot Kalhäll. Bestämde mig för att ta den kortare rundan eftersom jag ändå inte skulle cykla och rullade därför ut på järvafältet.
Full fart uppför backen på ”testvägen” sen vänster ner ”kalkviken”.
Följde grus och skogsvägarna bort mot Säby gård och siktade sen in mig mot Akalla för att ta mig hem via Hjulsta och Lunda.
Det var än så länge bland årets bästa cykelrundor även om man nog inte kan räkna en 35 km cykeltur för cykling. Men både luften, värmen och känslan i kroppen var perfekt och jag kanske tror att det är såna korta rundor emellanåt som behövs då dom ger så mycket energi och glädje.
För att vara en dag utan cykling så blev det rätt bra ändå.
 
Bonusbilden är mina polare vid ”Hästa gård”
( har aldrig sett nån häst där )
 
 

lördag, maj 26, 2012

Istället för en långrunda

Fick för mig att jag skulle ta en semesterdag för att kunna vila hjärnan och få cykla lite.
SMHI hade lovat kalasväder så det var nästan dumt att inte ta tillfället i akt. Man ska ju fånga dagen heter det och den här dagen var nog tänkt att fångas rejält.
Har tagit väldigt lite ledigt sen jag började jobbet i september och utöver helgdagar så har jag inte unnat mig nån ledighet.
Funderade på kvällen innan om jag skulle köra flickvarvet runt mälaren eller om jag skulle ta mig upp mot Roslagen. Fast där känner jag inte riktigt vägarna och siktade som vanligt in tankarna på västra sidan.
Hade tänkt komma iväg tidigt men med en känsla av tillfällig ledighet i kroppen drog det ut på tiden ganska mycket innan jag kom iväg.
Bestämde mig för att sikta in mig på Skokloster och köra i vanlig gubbtakt vilket brukar bli en tur på fyra timmar då den är 12 mil. Ingen långrunda således men bättre än ingen alls tänkte jag.
Det är ganska många höjdmeter när man tittar på profilen och även om det är platt på en del ställen, så är det lite backe upp och backe ner här och där. Rätt fin runda tycker jag och varvet runt skokloster är lugnt, bilfritt och en fin avstickare från den stora vägen.
Nere vid Skokloster kan man ta en fika om man vill och det är nog ett perfekt ställa för en framtida fikarunda med goda vänner. Jag nöjde mig med att fylla på vatten nere vid det nu lite uppfräschade fiket/butiken innan jag fortsatte hemåt.
Solen sken på mig hela rundan, det var inte elaka motvinden som det brukar vara och livet var på topp.
Tog det lite lugnt emellanåt men kände mig rätt fräsch hela rundan. Det jag fortfarande är lite dålig på är att äta under rundan och nåt jag behöver bli bättre på. En Swebar var väl det jag fick i mig och det är kanske inte fullgott eftersom jag inte hade ätit nåt sen frukosten.
På hemvägen stannade jag till vid dotterns jobb, fick en kopp kaffe och fyllde vattenflaskan.
Rullade hemåt, tog en dusch, åkte och handlade mat, stressade med matlagning, åkte till Kista, köpte ny telefon, gick till frisören med 15 åringen, osv osv. Det var rätt skönt att komma hem och ta en öl efter det.
En bra dag helt enkelt även om det inte blev nån långcykling.

Nånstans mellan Bålsta och Varpsund. Vägen är min!

 Roliga och böjda ekrar är det nya svarta. 

Plånboksbilden- varsågod.

Rundan enligt min Garmin:



söndag, maj 20, 2012

Ett varv runt en sjö

Alla coola katter som cyklar ska nångång köra ett varv runt en av de större sjöarna i Sverige.
Jag vill ju också vara en cool katt, men framförallt behöver jag få mil i benen och timmar i sadeln inför augusti och tyckte därför att det var en alldeles lysande idé att hänga på Johans runa runt en av de större sjöarna i Sverige. Alltså var det dags att ta sig runt mälaren och då inte bara halva varvet utan hela som mäter 32,2 mil med start och mål i barkarby.
De senaste helgerna har vi ju cyklat korta varvet och nu kunde det vara bra att klämma i med en lite längre runda. En hel del funderingar dagarna innan om både val av kläder, däck, prylar mm stressade upp mig lite grann vilket börjar bli en vana. I vilken form är man? Hur fort kommer det gå? Håller knät? Håller motivationen?
Klockan ringde 04.00 och efter att ha rafsat i mig lite frukost rullade jag ner mot barkarby med en trpts allt behaglig känsla i kroppen. Den här dagen skulle jag ta som den kom och vädret verkade lovande också.
Hade nog trott att det skulle vara fler än fyra som rullade iväg från barkarby men i år är ett mellanår för många och samma dag gick också "Fleche Nordique" som lockat en del av "the usual suspects".
Men jag, Johan, Toni och en kille som hette Stefan rullade strax efter fem på morgonen iväg för att plocka upp de som skulle ansluta vid hornstull.
Efter att ha dreglat lite över Aris nya hjul rullade vi iväg och vips var vi framme i Strängnäs.
Planen var nog att göra ett kort stopp i Södertälje eller på väh mot Strängnäs men med vår tidiga start och snabba framfart var ingenting öppet längs vägen. Men ICA i Strängnäs hade för vår skull ( tror jag ), öppnat redan klockan 8 och vi gavs tillfälle att proviantera lite innan vi rullade vidare mot Torshälla.
Vägarna var löjligt härliga och det var för en gångs skull i år en känsla av vår med hopp om sommar i luften.
Lite mat i magen bör man ha och till vår glädje kunde golfrestaurangen i Torshälla erbjuda oss både grillad macka, kaffe och cola. Till Tonis stora glädje ingick också möjligheten att nyttja deras toalett vilket han hade längtat efter sen södertälje.
Golfspelare är lika trevliga och märkliga som cyklister och vi pratade en del med lördagsgolfarna som precis som vi hade dyr utrustning, konstiga kläder och knepiga skor.
Nån frågade om vätternrundan såklart och vi svarade som vi brukar, utan att dom nog förstod.
Att ett gäng frivilligt väljer att cykla 32 mil en lördag i maj är lite utanför de flestas komfortzon tror jag.
Dagens höjdpunkt förutom själva cyklingen, som bara flöt på med långa perioder av kedja i bra fart, skulle visa sig vara i Munktorp. Som barn stannade vi ofta i munktorp på väg till mormor som bodde utanför örebro och mina minnen från munktorp är grillad korv med pommes frites eller dricka och bulle.
Mr Cykling i Munktorp-Johan, hade i förväg annonserat att han minsann skulle bjuda på fika om vi stannade till där. Och det gjorde vi. Och så det bjöds! Gästvänligheten fick sig ett nytt ansikte och att sitta ner med kaffe, cola, fikabröd och till och med ett glas öl var en lyx utöver den vanliga bensinmacksfikan.
Efter det fick vi finfin guidning mot västerås längs slingriga härliga vägar innan vi vinkade adjö av våra vänner från Munktorp och plockade upp en ny i Västerås. Tommy hette han, pratade som en västeråsare men bodde i Hässelby och skulle mot vårt håll.
En härlig kombination av kantvind, motvind och för lite energi fick mig att tappa lite motivation efter Västerås. 
Eftersom jag också tappade en del kraft i tramptagen var det lika bra att ta det i egen takt tills diesel maskinen började rulla som vanligt igen. Ibland behöver man få ta det lite som kroppen känner och det var ju också årets första tur över 20 mil. Kantvinden mellan Hummelmora och Enköping fick mig att fundera på harakiri men nånstans var det också rätt skönt att känna sig sliten och gammal.
Rullade in vid Skolsta där resten satt och lökade, rullade med dom en bit innan jag och Tommy tog den sista biten hem i gubbtempo.
Väl framme i Barkarby så skiljde det inte så mycket i tid mot resten av gänget. Rundan hade krävt sina offer längs vägen och det var flera som av fortfarande ej förståeliga skäl hade nobbat afterbiken. Det är väl den man cyklar för?
En snabb Bel-pils, lite mat i magen och sen rullade jag hemåt i sällskap av Johan med en känsla av att det här hade varit en riktigt bra dag. Man lär sig alltid nåt när man lever och definitiv när man cyklar långt. Lärdomen är att man måste lyssna på kroppen, äta konstant och att Sveriges bästa fikastopp ligger i Munktorp.

Påtänkt senare: Det kanske är Vättern runt folk menar med cykla runt en sjö?

Rundan enligt min Garmin: 


måndag, maj 14, 2012

På jakt efter Tille

Jag hade i veckan bestämt mig för att slippa klipa gräset på söndagen. Lördagen kunde erbjuda en 40 milare från Tumba men SMHI hade lovat allt annat än mysväder och jag bestämde mig för att slippa den misären.
Siktade in mig på att köra flickvarvet igen då 20 mil i benen är bättre än inget alls och lyckade slocka med mig Johan också.
Väl utannonserad fick vi napp även från Vic och trodde nog att hans get också skulle ingå i hans kortege.
Johan mötte upp mig strax efter 8 på morgonen och jag var trött som en gammal gubbe, vilket vid nätrmare eftertanke är ganska så logiskt.
Vic stod nere i Gröndal och såg läcker ut som vanligt och vi lyckades locka med honom också med löften om både det ena +ANNAT!
 
Milen flöt på och vips var vi framme i Strängnäs för att fylla på vatten. Vi förgyllde livet med en lite glass innan vi rulade vidare mot enköping och hela tiden med en känsla av att det var någon som fattades. Själv fick jag för mig att en förning tydligen kan vara tre mil, vilket jag fick lida lite för mellan Enköping och Bålsta när det brann lite fint i låren.
Men utöver det så var det en ganska lugn och fin resa hem även om det som sagt var nån som saknades.
När jag kom hem funderade jag en stund på vem det var som saknats under rundan som ju hade varit så bra. Funderade en stund till över det samtidigt som jag lät en kall Hoegaarden rinna ner i min torra strupe samtidigt som jag så avslutning på etappen från Giro d’italia.
Funderade också ganska länge på varför Tille inte ville cykla med oss idag men förstod väl att han har finare vänner nuförtiden.
 
Men tack Johan och Vic för en bra runda, även om varken Tille eller Vic´s get var med på den.
 
 
 
 

måndag, maj 07, 2012

Flickvarvet med skäggstubbsgrabbarna

Bestämde med Johan att vi nog ändå skulle tillbringa söndagen med att ta reda på om man kan fylla vattenflaskorna i Strängnäs Vi hade alltså bestämt oss för att köra igenom lilla mälarvarvet eller flickvarvet som det så populärt börjat kallas för och i möjligaste mån med bara ett kort stopp för att fylla på flaskorna. Tempot fick bli vad det blev eftersom syftet primärt var att vara effektiva och få lite mer mil i benen än man få hemma i soffan.
Klockan 8 rullade han in med kortärmat och utan knävärmare vilket för mig kanske var i käckaste laget. Armvärmare, knävärmare och vindväst fick det allt bli för egen del innan vi rullade iväg.
Själva vägen är väl inte så mycket att skriva om eftersom den inte bjuder på några större överraskningar, inte är världens mest episka runda men fyller kriteriet på att det ska vara just en runda på c.a 20 mil.
Är man två på en runda så blir det en blandning av cykling och snicksnack men vi försökte ändå hålla ett normalt tempo hela tiden och jag paxade långa stunder rollen som grindvakt. Nån måste ju vara det också och Johan har inget emot att leka lokomotiv. Han är som ett mobilt litet diesel lok som bara går och går.
Benen var väl lite trötta emellanåt men inte värre än att man klan veva runt dom även om nuvarande matchvikten inte är anpassad för backar. Ner några kilon så blir det nog bra.
I strängnäs passade vi på att fylla upp vattenflaskorna, köpte en cola-burk och unnade oss 5 minuters rast utanför kiosken för att känna efter hur det kan vara i Strängnäs en söndag förmiddag.
Sen var det upp på hojarna och raskt takt mot Enköping med en vind som från början var riktigt knepig men som senare blev helt OK. Sista biten från Enköping till Bålsta och sen hem var rätt så odramatisk men undantag från att vi cyklade förbi Sören Permatz mellan Enköping och Bålsta. Hej hej och vi ses var väl det vi hann med innan vi fortsatte hemåt. Från Bålsta var det lugnt tempo och en skön känsla i kroppen över att ha rullat igenom en rätt fin runda och tack Johan för en bra runda som vi borde göra lite oftare.

Dagens lite knepiga bild på "lokomotivet" när han fyller på diesel cola.
Man ser knappt vem det är men jag lovar att det är den ni tror.


Rundan enligt Garmin:


tisdag, maj 01, 2012

Nästan en runda

Årets första riktiga härliga vårdag var kommen och jag kunde få några timmars cykling.
Hade från början tänkt mig att köra en egen 20-milare men verkligheten dök bryskt upp och sa att jag borde byta däck på fruns bil. Samtidigt visade det sig att jag hade en punka på min bils framhjul där ett skruvdjävel hade snurrat in sig.
Nåväl. det hann passera ett par timmar innan jag bestämde mig för att åtminstoe ta reda på om vitsipporna hade slagit ut vid Skokloster. En runda som jag förut mindes var strax under 12 mil. Förut innebär att det var på den tiden man använde traditionella cykeldatorer.
Jag hade på känn att en av mina idoler "Tille", också skulle köra en solorunda idag och med det i tanke siktade jag in mig på Bålsta-Varpsund-Skokloster.
Vågar jag ens nämna att det blåste idag också? Det gjorde det även om det inte var orkanvindar.
Men på det hela så är det svårt att hålla ett jämnt tempo på den här rundan och blåser det blir det hopplöst.
Men men får göra så gott man kan och syftet idag var att rulla igenom en runda på åtminstone mer än 10 mil.
Hade inte heller tänkt skämma bort mig med massa goda energikakor och skit. Det är ju så mysigt att känna hur farbror Bonk lurar i vassen.
11,67 mil slutade rundan på vilket är kortare än jag minns från förr. Dessutom körde jag lite längre idag men GPS är på riktigt till skillnad från en ev. fel justerad cykeldator.
Det var väl inga sprinterben idag och klippet finns inte riktigt där. Men dom orkar trampa på iallafall och knät känns OK fast inte optimalt.
Snart är det dags för en riktig runda känns det som. Behöver det.


Och enligt Garmin såg rundan ut så här: